Inget svenskt OS, men Sverige kan fortfarande bli vinnare

Inget svenskt OS, men Sverige kan fortfarande bli vinnare

Stockholm/Åre förlorade inte, Milano/Cortina vann. Och Sverige kan fortfarande bli vinnare, förutsatt att näringslivet bevisar att viljan och visionerna inte bara var prat, för att parafrasera måndagens tyngsta ord.

Den svenska kandidaturen hade verkligen näringslivets stöd. Sponsordelen var en imponerande hörnsten i budgeten och hade en rimlig chans att kunna räknas hem.

Frågan är vad som händer nu när det inte blir några svenska spel 2026?

Inte ska väl visionerna om Sverige som ett föregångsland inom ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet få gå i stöpet bara för att vi inte får arrangera ett evenemang ett par veckor i februari om sju år?

Inte ska väl inspiration till den svenska folkhälsan, möjligheten till mängder av nya förebilder och alla planer på idrottshallar och -ytor förkastas bara sådär?

Nej, beslutsfattare, visa nu att det var just hållbar skillnad ni ville göra när ni backade den svenska OS-ansökan. Inte att det var de där VIP-läktarna ett par veckor i februari om sju år som hägrade.

En offensiv budget som visade ambitionerna – och stödet

I den sista officiella budgeten för Stockholm/Åre 2026 justerades posten ”Sponsring” upp från 2,5 till 3,6 miljarder kronor. Det kan sättas i relation till de 7,5 miljarder som sponsring omsatte i Sverige under 2018.

Drygt tre och en halv miljard är väldigt mycket pengar, men man ska också komma ihåg att OS inte är som våra inhemska rättigheter. Det är något mycket, mycket större.

Samtidigt ska man hålla i huvudet att det framförallt är svårmätbart varumärkesvärde (association) som höjer priset på ett OS-sponsorskap. Dessutom ska dels IOK:s sponsorer ha sitt, och SOK:s, det vill säga OS-truppens, ha sitt. Att vara evenemangssponsor till ett olympiskt spel är inte helt okomplicerat, men också väldigt värdefullt.

Det var en offensiv sponsorbudget som rullades fram, men inte orimlig. Åtminstone inte med tanke på vilken uppbackning kandidaturen haft från flera av landets största företag.

Näringslivet tog statens plats som garant

Bland sponsorerna till själva kandidaturen (alltså inte till spelen/evenemanget, utan till kampanjarbetet) fanns Ericsson och Permobil som Nationella sponsorer, tillsammans med Svenska Spel. Till dessa fanns Officiella leverantörer i NeH, MCI Sverige och HDR.

Klarast kvitto – eller ska vi kanske säga letter of intent – på uppbackningen fick vi dock en vecka innan omröstningen. Då ställde sig riktiga tungviktare i en rad storbolag sig bakom den svenska OS-ansökan; det handlade om ordförande och/eller vd i Ericsson, H&M, Scania, SEB, Spotify, Tele2, Telia och Zalando. För att nämna några.

Slår vi ut hela sponsorbudgeten bara på dessa företag skulle det innebära i runda slängar 65 miljoner kronor per år och bolag. Enorma summor, men inga jättepengar i förhållande till bolagens marknadsbudgetar och årsvinster.

Får jag överslagsräkna att en tredjedel av sponsorbudgeten kunde betalats av mindre sponsorer landar vi på 43 miljoner per år. Och då fanns det säkert ännu fler företag bakom kulisserna som ville vara med på toppnivå.

Att jämföra sponsorsummor är som att jämföra äppelpajer med semlor, men för att ändå ge ett perspektiv så får Svensk Elitfotboll (Herrallsvenskan och Superettan) från och med nästa år 150 miljoner kronor per säsong från Unibet. (Det här har i stort sett ingen relevans till Stockholm/Åre 2026 förstås, men är månne kul trivia till kafferasten.)

”Det här är er chans”

Gunilla Lindberg, ledamot i IOK och generalsekreterare för SOK, var en av dem jag kände allra mest med under måndagskvällens nederlag. Jag tror det finns få ledare som gjort så mycket skillnad i en så strukturellt svårarbetad miljö som idrottens korridorer.

Hennes formulering under en av måndagens slutpläderingar blev omedelbart en välciterad klassiker i OS-medier: ”This is your chance to prove that the New Norm is not just talk.”

Passningen var till IOK:s delegater (de som röstade) med innebörden att om ni verkligen, verkligen vill se ett hållbart OS i linje med vad IOK har stakat ut som strategi (New Norm, 118 reformer), då ska ni rösta på Stockholm/Åre.

Det räckte tyvärr inte.

Men jag hoppas att näringslivet lyssnar på Gunilla Lindberg.

För frågan är om beslutsfattarna fortfarande ser chansen att ge svensk idrott större möjligheter att utvecklas? Fler hallar, planer och ytor? Skapa och lyfta fram förebilder för gamla och unga för att inspirera till bättre folkhälsa? Göra Sverige till ett föregångsland inom alla dimensioner av hållbarhet med hjälp av idrotten?

Många ville det för en vecka sedan.

Jätteevenemanget ett par veckor i februari om sju år må ha hamnat i Italien, men alla andra rättigheter finns kvar. Så också näringslivet?

Det här är er chans att visa att viljan och visionerna inte bara är prat.