Och de nominerade är

Och de nominerade är

Sponsrings- och Eventsverige har offentliggjort vilka bidrag som är nominerade i Gyllene Hjulets olika kategorier. Det är förstås helt omöjligt att utifrån sett kommentera eller bedöma bidragen, men sådana petitesser har aldrig hindrat mig. Alltid finns det någon som skrattar – åt eller med mig.

Det finns två bakgrundsregler för det här blogginlägget:

  1. I branschtävlingar är det bidragstexter och casefilmer som bedöms. Inte sponsorskap, inte event. Inte människor, inte arbetsgrupper. Inte företag, inte byråer. Inte briefer, inte resultat. Bidragstexter och casefilmer.
  2. Punkt nummer 1 gäller.

Vad jag vill understryka är att ett halvdant hantverk med en fantastiskt bidragsskribent sannolikt kommer framstå som ett riktigt bra case. En superkampanj med en novis inlämnare kommer däremot resultera i ett svagt bidrag.

Och det är bidragen som juryn ska bedöma.

Bra bidrag vinner – oftare

Jag har suttit i juryn två gånger och vet hur processen ser ut. Det är svårt att bedöma bidragen, men rangordningen brukar gå ganska fort till en början. Bägge gångerna har vi snabbt sorterat in bidragen i två övergripande skikt: de som är bra och de som är bättre.

Av de bidrag som är bättre brukar ett, två eller tre per kategori sticka ut i en klass för sig, annars blir det jobbigt. Nummer fyra-fem-sex-sju är det lite tillfälligheter som kan styra över. Det kan vara vem som kommer rätt eller fel in i argumentationerna, hur jurygrupperna är sammansatta på person- och erfarenhetsnivå, vem/vilka som fått med sig nomineringar i tidigare kategorier, om det finns jävpersoner som måste lämna rummet och liknande.

Det är människor som gör bedömningarna och nominerar bidrag. Inte AI-robotar. På det hela taget brukar det blir bra, men som gammal pokerspelare finns det ett fantastiskt ord som heter varians och som alla bör kunna. Bra bidrag vinner i längden och det är det som puffar branschen framåt.

Kategori: Årets Rättighetsinnehavare

Ska vi börja med att kasta tärning eller vad tycker ni? Vi kan ju i varje fall börja med att notera att det är fyra nomineringar i bägge rättighetsinnehavarkategorierna. Kanske är det (som vanligt) lite tunt med tävlande. Och kanske har något bidrag rent av flyttats från den här klassen till den (nya) lokala. Kanske var det bidrag som helt enkelt inte höll måttet – som till exempel missat att fylla i bidragsinformation eller liknande.

Sannolikt en kombination. Men det förtar ingenting från de faktiskt nominerade.

  • Åre Sessions
  • Takeover Sverigeturné
  • Årets Mama
  • DI Start Up Tour

Jag kan bidragen otroligt dåligt. Har i stort sett inte läst, sett eller hört något om någon. Om det är ett underbetyg till mig, ett tecken på att jag inte ingår i någon av målgrupperna eller om det sätter den här typen av tävlingar/bidrag/gissningsbloggande i ett perspektiv vet jag inte.

Måste jag dra till med något – vilket jag förstås inte måste, men hur kul hade det varit med ett blankt inlägg? – gissar jag att Åre Sessions ligger helt okej till. Luger har varit med förr och brukar vara duktiga. Årets Mama och DI Start Up kan jag tänka mig har spetsiga målgruppsbeskrivningar, vilket alltid är bra i de här sammanhangen (och i sponsring i allmänhet).

Takeover Sverige låter i beskrivningen som ett strålande projekt. Det borde dessutom ha genomförts innan #metoo-tiderna, vilket är/var steget före. Men jag tror inte komplexiteten (till exempel antalet sponsorer) räcker för att vinna titeln, inte i år.

Kategori: Årets Lokala Rättighetsinnehavare

När den här kategorin lanserades blev jag lite ledsen. Jag tyckte att det finns en risk att vi skiljer på det nationella och lokala. Lite att det uppfattas att rättighetsinnehavarna tävlar i en A- och en B-kategori. En för stadsbor med byråer (nationella kampanjer) och en för lantisar.

Så är det naturligtvis INTE. Men jag tycker fortfarande så. Det motsätter dock inte att jag förstår vilken funktion kategorin fyller, och jag hoppas att vi i framtiden får se lokala rättighetsinnehavare tävla och vinna bägge kategorierna. Är man årets bästa lokalt kan man ju vara det nationellt, men jag vet inte hur reglerna ser ut. Juryinstruktionerna brukar i varje fall vara att inte ta hänsyn till om bidraget tävlar i flera kategorier – utan bedöma varje bidrag från scratch i respektiva kategori.

  • Grönt kort för Fair Play
  • Södertäljefestivalen
  • BK Häcken
  • Österlen Spring Trail

Fick flashbacks till i fjol då jag drog en rejäl lans för BK Häcken. Här har vi ”vanlig elitförening” som gör sjukt bra saker. De mäter sponsorernas resultat, tar reda på deras effekter, följer upp och jobbar systematiskt. Och har gjort så över tid.

”Bingo!”, tyckte jag.

Tyvärr var gehöret bland övriga ledamöter kyligt (kan också vara så att min retorikförmåga inte gjorde BK Häcken rättvisa). ”De gör ju ingenting speciellt?”, minns jag var en replik. Nej, och det är just det som är så fantastiskt. BK Häcken säljer samma sorts avtalsrättigheter som typ tvåhundra andra elitföreningar i landet. Men man gör, trots det, sponsorarbetet så mycket bättre. De tar det ett steg till.

BK Häckens sponsorarbete är (eller var åtminstone 2016) ett strålande exempel att visa upp. Här kan vi i ”sponsorbranschen” lyfta en lokal rättighetsinnehavare för att visa hur vanlig sponsring kan – och bör – göras. En klockren vinnare och inspiratör som dessutom skulle tvätta bort den stockholmska Gyllene Hjulet-stämpeln och visa att en ”vanlig” förening minsann kan ta sig in i finrummet.

Men icke.

Jag hoppas BK Häcken vinner i år. Om än ”bara” i den lokala kategorin.

Kategori: Årets Bästa Sponsring

Det har väl aldrig riktigt kommunicerats av någon, men för mig är det här kronkategorin i Gyllene Hjulet. Bra sponsring kräver en bra sponsor, en bra rättighetsinnehavare och inte allt för sällan ett bra event (som en del av aktiveringen).

Juryn var nog nöjda med årets tävlande bidrag. Konkurrensen ser tuff ut.

  • SJ – En del av Way Out West
  • Slutspelsskägg – ATG:s sponsorskap av SHL
  • Polarbröd – Välkommen ut!
  • The Last Farewell (Åbro & AIK)
  • Ridsportens innovationer på EM (Saab)

ATG:s sponsorskap av SHL har varit omdiskuterat i travkretsar, men siffrorna som presenteras visar att man gjort hemläxan i bidragsskrivningen. Målgruppen torde vara nyttig för travet. ATG:s kundstock kan nog behöva bli några decennier yngre i snitt och median, och hockeypubliken bör vara ett steg i rätt riktning. Här kunde man ”passa på” när en spelkategori blev ledig.

Liten ”Berglundsk brasklapp” här dock för att man valt ut en (1) kampanj som aktiveringen av sponsorskapet. Hade man tagit med alla siffror (alla Tillsammans-lag) under sponsorskapets tid tror jag inte nuffrorna varit riktigt lika fina, men det må så vara här och nu. Bidraget är en av favoriterna.

SJ och Way Out West. Alltid svårt att bedöma SJ:s bidrag. Precis som hotellkedjorna består deras sponsring till stor del av bartersamarbeten; temaresor, rabatterade biljetter och chartrade tåg. Men är sponsringen sämre för det? Bara för att den bygger på en affär i grunden? Så klart INTE. Lätt att gå bort sig där.

Nu finns konkurrensen sedan ett par år tillbaka (MTR Express) och då blir ju marknadsläget åtminstone lite kryddigare, men fortfarande finns inte riktigt den där känslan av ”vad alternativet skulle varit”. Men jag gillar det här sponsorskapet och hoppas och tror det placerar sig bra.

Polarbröd. Umeå-byrån Heja!, som producerar Gyllene Hjulet-galan, ska ha cred för att man nöter på med riktigt fina kampanjer. Jag tror banne mig de haft nomineringar de senaste typ 5 åren, och alla år med någon typ av breddsponsring som riktar sig till barn och unga, för mer aktivitetet eller på annat sätt positivt påverka samhället. Känns det som. Svårt att inte gilla på något vis.

Polarbröds ”prova-på-dagar” kan jag dock dåligt, men vad jag kan googla mig fram till så ser det riktigt trevligt ut.

Åbros moonwalk från AIK blev ruggigt uppmärksammad. Med all rätt. Gnagets trogna sponsor stötte på patrull när man inte kunde kränga bärs på Friends Arena, på grund av Carlsbergs arenasponsorskap. En modern klassiker i sponsor-Sverige var tvungen att avslutas – och det med flaggan i topp.

Att det här är en superbra aktivering för AIK och Hjärt-Lungfonden är det ingen tvekan om, men ”årets bästa sponsring” ska ju vara bra för sponsorn också. Så jag tar för givet att Åbro fick bra resultat och effekt av den här (sista) aktiveringen, annars hade bidraget inte blivit nominerat. Förhandsfavorit?

Försvars- och säkerhetsföretaget Saab hör inte till vanligheterna på sponsorkartan. Något arenasponsorskap i Östergötland och några mässor kan jag dra ur hatten, men sedan är det tomt. Ridsport-EM i Göteborg fick väl mest rubriker för att Heden gick sönder och evenemanget ryktas ha gått 80 miljoner back, men bortsett från tidningarnas beräkningar är det en av våra största evenemang (125 000 besökare). Ridsportens kraft är enorm, se bara Jerringpriset och de årliga hästshowerna i Stockholm, Göteborg och Falsterbo.

Svårt för juryn att bedöma målgrupp och affärseffekt här förmodar jag, utan det måste varit kommunikationsmål hela vägen in i kaklet i det här sponsorskapet. Jag tror inte det krängdes Gripen-plan på plats om vi säger så. Kännedom, attityd och kanske något kunskapsmål att bygga vidare på till kommande kampanjer och satsningar. Bidraget är en personlig favorit, men jag blir (positiv) förvånad om det räcker hela vägen fram.

Brasklapparna

Eventkategorierna B2C, B2B, och Interna ger jag vit flagg och önskar alla nominerade lycka till. Kanske kan någon annan i branschen med bättre eventkunskap än mig göra en insats och gå igenom bidragen.

Kategorierna Årets Kreativa Lösning, Årets Innovativa Koncept, Årets Hantverk och Årets Digitala flyter kanske inte ihop, men de bedömningarna blir om möjligt ännu mer subjektiva utifrån bidragsformuleringarna. Så även här kastar jag in handduken.

Årets Internationella innehåller nomineringar jag inte hört talas om. Inte heller när jag läser om casen får jag någon feeling. Det är säkert jättebra koncept och utföranden, men jag avstår.

Årets Samhällsengagemang ska jag återkomma till i ett annat inlägg. Men till det måste jag samla mod. Här och nu måste vi dock uppmärksamma att Håkanson United pangade in tre av fem nomineringar. Det måste ju vara någon typ av rekord?

I kategorin Årets Endorsement noterar jag egentligen bara att det måste kännas som en sten i skon för alla Svenska Spel:are att Gräsroten-Foppa är nominerad i Drömfonden-skrud.

Årets Långsiktiga fegar jag ur med kommentaren att alla borde vinna (någon gång). Att sponsorskap fortsätter (mer än de tre åren som är krav i kategorin) är ofta det bästa betyget på bra sponsring.

Gyllene Hjulet är bra för branschen

Det är lätt att tycka skit när det kommer till branschtävlingar; klanka ner på juryn eller grymta över nomineringar och att ”fel bidrag vann”. Så länge det är konstruktivt tycker jag det är fine. Jag kan utveckla alla formuleringar i det här mejlet i en diskussion. Det är min karta.

Och på något sätt är det just diskussionerna som för branschen framåt. Vissa av oss kommer samman genom att problematisera och argumentera. Vi håller inte med varandra, men vi ”tycker likadant”. Andra skapar fiender – och det kan ju vara en drivkraft till förändring och utveckling (revansch!) det också.

Med det sagt. Min sista sista gissning i det här inlägget blir att ni som sitter i juryn gjort ett bra jobb. Det ska bli roligt att se vilka vinnarna blir. Jag har ingen aning om vilka bidrag som är bäst, däremot vet jag att alla nominerade projekt och kampanjer är vinnare. Och det är väl i grunden det viktigaste.