Publicistiska aggregeringstjänster – kan de någonsin lyckas?

Många tjänster har under de senaste 10-15 åren hävdat att de ska bli “Spotify för journalistik” – dvs en tjänst som tillgängliggör innehåll från många publicister och källor till ett fast pris. Hittills finns dock få lyckade exempel och det verkar svårt att bygga en hållbar affärsmodell inom området. Det kan tyckas som en solklar affärsidé, så varför är den så svår?

Här är några hypoteser varför sådana tjänster borde fungera

  • Användarna vill ha det. Studier visar att användare gärna konsumerar innehåll från flera varumärken samtidigt. Att ha “allt på samma ställe” verkar falla många i smaken.
  • Publicister kan tjäna extra pengar. Även om publicister vill monetisera sitt eget innehåll så bör denna typ av tjänster kunna ge komplementära intäkter från fler användare än vad de själva kan nå.
  • Ökad variation av innehåll. En mer varierad mediekonsumtion är viktig ur många perspektiv, såsom demokratiska.

…och vad som talar emot

  • Oklar betalningsvilja. Även om användarna vill konsumera innehåll från flera källor, så är inte det samma sak som att de vill betala extra för det. Om användaren inte vill betala nämnvärt mer för flera varumärken så är affärsmodellen nästan omöjlig.
  • Publicisterna stretar emot. Att i dagsläget gå till en större publicist och be om deras innehåll till en tredjepartstjänst, lär få de flesta att rygga tillbaka. De vill göra allt för att själva monetisera detta och ser idag god möjligheter till att lyckas.
  • Brist på volym. Att utveckla och underhålla digitala tjänster är dyrt – alltså jättedyrt. Man måste ofta nå 100,000-tals för att gå runt. Detta gäller speciellt om det även krävs humana resurser för kurering och summering.
  • Ersättningsmodellen är svår. Flera varumärken gör lätt att det till slut bara blir kaffepengar kvar till varje publicist. Att ersätta på rättvist sätt, samt se till att det blir tillräckligt mycket kvar för att varje varumärke är en utmaning.

…samt tre fall där det fungerar (?)

  • Omni. Som nyligen annonserats kommer Omni Ekonomi att lyfta in innehåll från utländska premiumpublicister såsom The Economist. Det fungerar (kanske) eftersom dessa publicister uppenbarligen tror att Omni bättre kan monetisera deras innehåll på den lilla marknaden Sverige, eller alla fall ge publicisterna komplementära intäkter.
  • Magasinsaggregatorer såsom Readly, Ztory och Zinio. Det fungerar eftersom de var tidiga in på marknaden, samt bara tillgängliggör PDF:er, vilket magasinen själva inte lyckats monetisera på bättre sätt.
  • Inkl. Det bästa globala exemplet på en tjänst som kommer i närheten av Spotify, i alla fall för den engelskspråkiga världen. Det fungerar (till synes) eftersom de lyckats övertala tillräckligt många stora publicister att hänga med, samt vänder sig till en den gigantiska globala engelskspråkiga marknaden.

Sammanfattningsvis faller modellen just nu i Sverige på att publicisterna har större möjlighet att tjäna pengar själva på sitt innehåll. Samtidigt vill inte användaren betala nämnvärt mer för tillgång till flera varumärken. Det blir en ekvation som är omöjlig att få ihop.

När de svenska publicisterna uttömt sina egna användarskaror med digitala prenumerationer – då tror jag vi får se fler liknande tjänster även med svenskt innehåll. Tillväxten ser dock fortsatt god ut, varför jag tror det dröjer.