Svensk journalistik mår riktigt bra

I dag avslöjades nomineringarna till stora journalistpriset, och precis som de senaste åren är min övergripande känsla innerlig glädje och tacksamhet över hur fantastiskt bra journalister och journalistisk vi ändå har i det här landet. Mitt bland alla nedskärningar och hackande affärsmodeller lyckas människor och redaktioner gång på gång publicera de mest makalösa texter och program och enskilda röster skär hela tiden rakt igenom bruset. 

I år finns flera verkliga favoriter bland de nominerade. Ta bara Irena Pozar, som nominerats till Årets röst, som på helt egen hand numera driver det gamla varumärket Veckorevyn att faktiskt tala för och med unga kvinnor, på djupaste allvar. Hon intervjuar popstjärnor och politiker och skriver om allt från hur kvinnor utsätts extra i humanitära katastrofer till hur de behandlas i svensk vård. Det är galaktiska avstånd mellan det Pozar gör och den Veckorevyn som jag själv växte upp med, vars primära syfte tycktes vara att förklara för unga tjejer att vi aldrig var smala eller snygga nog, och att det alltid fanns något hos oss som behövde förändras och förbättras. 

Viviana Canoilas är nominerad till Årets berättare för sitt reportage i DN ”Varför letade ingen efter Asad, 15?” Det publicerades i somras, men jag tänker fortfarande ofta på hennes berättelse, om hur en 15-åring kunde försvinna och mördas utan att myndigheterna knappt verkade bry sig. 

Uppdrag granskning tävlar mot sig själv i kategorin Årets avslöjande, med både sitt reportage om Swedbank och penningtvätten, och det om hur FN mörkade utredningen om mordet på svenska Zaida Catalán och hennes amerikanska kollega Michael Sharp i Kongo 2017. FN-reportaget vann en välförtjänt Emmy för en månad sedan, och tar rimligen hem det här också, men Axel Gordh Humlesjö, som producerat båda de här ohyggligt bra granskningarna, är bara att gratulera oavsett. Att få fram inte bara ett utan två såhär bra reportage under ett och samma år är värt all beundran. I samma kategori tävlar dessutom Andreas Persson med sitt avslöjande från Sydsvenskan om de fem syskonen som i åratal hållits gömda från samhället. Den granskande journalistiken i Sverige mår rätt så bra. 

Det finns fler att lyfta bland de nominerade, som Patrik Lundberg som nominerats till årets röst och SvD Juniors Ebbas historia som nominerats till Årets förnyare, men det jag slås av är ändå framförallt mängden, massan, bredden, höjden. Jag kan komma på åtskilliga andra texter, reportage och personer som också kunde ha rättvist nominerats, och som mediekritiker är jag glad att åtminstone i dag bara lägga undan den arga rödpennan och vara glad. Ni är så himla bra. Jag är så glad att jag får läsa och lyssna på er.