Tänk på att Sverigedemokraterna snart kommer vara staten

För säkert tio år sedan var jag på Stockholm Internet Forum, en stor internationell internet-konferens som arrangerades ihop med bl a svenska UD. Det här var på den tiden när frågor om integritet och avlyssning fortfarande väckte intresse, och många människor bekymrade sig över hur pass intimt övervakade vi faktiskt var av både stater och privata företag. I en panel på konferensen satt dåvarande utrikesminister Carl Bildt och fick en fråga om hur man egentligen skulle se på att västländer använde likartade övervakningstekniker som diktaturer och auktoritära stater. Jag minns inte den exakta ordalydelsen, men han svarade ungefär att det är okej när goda länder gör det. 

Få frågor ligger väl i dag lika långt ner på uppmärksamhetsskalan som just oro för övervakning och integritet. De politiska partierna tävlar tvärtom om att komma med de hårdaste förslagen, om alltfrån utökade DNA-register (moderaterna) till förslaget nu från regeringen plus centern och liberalerna om att polisen ska få rätt att installera trojaner på folks mobiltelefoner och datorer för att kunna läsa också krypterad kommunikation. (Enda skälet till att moderaterna är emot regeringens förslag är för att de inte tycker att det går tillräckligt långt.)

Polisen ska också ha rätt att på det här sättet fjärrstyra mikrofoner och kameror för att fånga upp vad som sker omkring misstänkta personer.  Läkare, advokater och journalister pekas ut som undantagna från övervakningen, men det är svårt att veta hur man har tänkt avgöra vem som är journalist. Det är ingen skyddad titel, många går i dag in och ut ur yrket från en dag till en annan för att mångsyssla ihop till sin försörjning. Anne Ramberg har kritiserat förslaget ur demokratisynvinkel, och jag utgår från att journalistföreträdare också kommer protestera.

Att tjata om det integritetskränkande i att polisen ska kunna spara DNA från folk som inte dömts för brott eller att personer som umgås med misstänkta brottslingar kanske har rätt att inte bli filminspelade av polisen i helt privata situationer är inte särskilt gångbart på dagens åsikts-marknad. Nu vill alla komma åt buset, kosta vad det kosta vill (i såväl pengar som medborgarrättsliga kostnader). Men jag kan inte låta bli att tänka på det där som Bildt sade, och på hur världen utvecklat sig sedan dess. 

För det första så är trojaner och bakdörrar in i datorer ingenting som svensk polis kommer tota ihop själva. De måste köpa in tekniken, vilket man som Marcus Jerräng skriver gör från företag som också säljer sin teknik till andra instanser. Det kan vara andra stater, mer eller mindre goda, eller ickestatliga aktörer som också vill kunna komma åt krypterad information. Att information om säkerhetshål kommersialiseras på det här sättet gör att datorer blir mindre säkra för oss alla. Jon Karlung från Bahnhof skrev klokt om de här riskerna när förslaget var aktuellt för ett par år sedan.

Den politiska kartan har också förändrats. I opinionsmätningar i dag är Sverigedemokraterna ofta näst största parti och emellanåt det störst. Det känns mest som en tidsfråga innan den formella alliansen mellan m, kd och sd presenteras, om inte annat för att det är högerns enda tänkbara sätt inom överskådlig tid att nå makten. 

Vi är vana i Sverige vid att se staten som i grunden god, och på många sätt har det förstås varit rimligt. Våra politiker har i internationell jämförelse varit osedvanligt icke-korrumperade och vi har haft regeringar som inte i någon större utsträckning gynnat vissa grupper före andra, utan tvärtom haft ett bredare samhällsperspektiv. Nu bortser jag från allt från tvångssteriliseringar, romregister och tvångsassimilering av samer, men även inklusive sådana skamfläckar har den svenska moderna staten varit mer ”god” än de flesta andra stater. Den har på det stora hela förtjänat vår tillit. 

Men samhället i dag är inte som det har varit. Polariseringen ökar hela tiden, och minst ett av riksdagspartierna är uttalat emot det vi kallar den liberala demokratin, med fria domstolar och medier och andra maktdelningsmekanismer gentemot den direkta politiska makten. Vad händer om ett sådant parti sitter i regeringen? Kommer Sverige lika självklart då vara ett av de ”goda länderna”, med Bildts ord, som får övervaka och registrera sin befolkning utan att det är ett problem? 

Om man säger det direkt: känns det lika okej att staten får installera trojaner på allas telefoner om det är Sverigedemokraterna som är staten?