MMS senaste mätning ändå

Så igår kom en rapport från MMS. Där man inte bara ser tendenser till utan KONSTATERAR att unga personer under 26 år jämt fördelar sin totala skärmtid mellan linjär tv, streamade program och klipp och video i mobilen. Appråpå detta citat:

– Man kan konstatera att de som är under 26 år idag sprider sin tittartid relativt jämnt mellan linjär tv, streamade program och klipp och video i mobilen. Totalt sett tittar de mer och mer på tv och annat rörligt innehåll, vilket visar att de både tar till sig möjligheten att välja skärm och tar del av det stora utbudet, säger MMS vd Magnus Anshelm i en kommentar (…)

Men liksom really? Jag vet inte exakt hur den här mätningen går till, men att det är missvisande, det kan vi ändå KONSTATERA! Jag vill verkligen bli motbevisad här. Snälla berätta hur mätningen går till så jag kan jämföra med min råttan i pizzan-teori om hur tv-tittning mäts.

 

Länk här: https://www.dagensmedia.se/medier/rorligt/sa-star-sig-tv-mot-streamat-6921060

 

Låt oss som en annan jämförelse dra en snabb kik på 2017 års mest populära tv-program, en högst ovetenskaplig samkörning:

Länk här: https://www.dagensmedia.se/medier/rorligt/har-ar-2017-ars-mest-sedda-program-6891473

 

Om vi bortser från Kalle Anka & hans vänner, Melodifestivalen och nåt VM i hockey och fotboll, som knappast är indikationer på linjär tv:s framtid – på tredje plats alltså; På spåret. Vildsint populärt bland unga under 26 år. Tätt följt då av Mästarnas mästare och Skavlan och sist men inte minst Let’s Dance och Antikrundan.

Jag vet inte om jag blir provocerad eller tycker det är skrattretande. Det förstnämnda i alla fall när det här fortfarande styr mediebudgetar. Som statistik betraktat känns det som en sån där pr-undersökning man kan beställa för att få lite pr när man inte har någon nyhet. 33% av alla millennials gillar Risifrutti med björnbär mer än Risifrutti med jordgubbar, vilket tyder på at björnbär är nästa stora inredningstrend (obs inte en undersökning gjord av Risifrutti).

Om jag bara kunde förstå hur det här är möjligt at framhålla…

Nyckeln till bred spridning

Ingen har förstås missat vare sig den osannolika (nåja) vändningen i matchen i helgen eller för den delen det massiva efterspelet angående Jimmy Durmaz och de rasistiska påhopp som drabbade honom efteråt.

Varje gång någonting blir såhär stort så fascineras jag av att det också varje gång flyttar fram positionerna för sociala medier, eller ska man säga förändrar dem och förändrar oss.

Första gången jag såg det här på riktigt var efter terroristskjutningarna i Paris 2015. Ni minns va:

Enligt obekräftade uppgifter var det över 70 miljoner människor som valde att visa sitt stöd och sina sympatier i sociala medier. De flesta genom att dela, ladda ner eller reposta memes, illustrationer eller bilder som andra redan delat. Och senare när Facebook gav alla möjlighet att byta profilbild som skulle visa stöd för offren, även via den ”färdiga” funktionen.

Stödet för Jimmy Durmaz är av förklarliga skäl inte lika utbrett som vid terroristdåden i Paris, eller nästa enorma genomslag som jag tänker på, vilket givetvis är #meto. Men på jobbet idag diskuterar vi ändå vad man kan lära sig! För det är naturligtvis intressant för alla som idag går till jobbet med uppgiften att sprida grejer i sociala medier.

 

Tänk på var upproret kommer ifrån

Alla (utan undantag) händelser med så här stor genomslagskraft i sociala medier kommer från fôlket. Man kan aldrig återskapa det som varumärke hur fina uppsåt man än har. Är man ett företag så är man. Det gör det också problematiskt att som företag visa sitt stöd eftersom risken är överhängande att det slår tillbaka som ett försök att profitera på både tragedier och mänsklig välvilja. Det finns det otroligt många exempel på, Ben & Jerry häromveckan t ex. För att navigera rätt här om man tänker sig att kommentera är relevansen a och o! Har det aktuella varumärket något att göra med fotboll kan det vara superrelevant, om inte så är det knappast troligt.

 

Idag är det tuff konkurrens

Det har förvisso lagt sig nu det värsta – men checka av flöden nu innan ni börjar posta. Obekräftade uppgifter (igen) gör gällande att var 12: e Facebookanvändare gillar eller delar ett inlägg per månad i genomsnitt. Så att folk delade sitt stöd för Durmaz igår innebär inte att de fått gilla/dela-sjukan och kommer gå bananaz idag. Om något så är det tvärtom.

 

Mängden versioner är nyckeln

Durmaz är viral, det är vi överens om, ja? Men även om det finns ”officiella” och färdiga inlägg att dela, precis som under Paris:

..så är nyckeln att det finns otroligt många versioner av det här stödet. Lika många versioner som det finns målgrupper. Eller såhär: en del är superintresserade av fotboll, andra av politik, andra vill visa sitt stöd för antirasism, några ser det som en politisk möjlighet och andra är bara….rättmätigheten…förbannade – är ni med? Det var längesedan ett enda inlägg, en enda film, ett enda visuellt uttryck fick genomslag på den här nivån, eller för all del på den nivå vi inte sett sedan snyftfilmseran som startade med ’Like a girl’. DET om något ska man inspireras av. Gör många saker av samma budskap på olika plattformar. Det är nyckeln till bred spridning.

 

//

Gilla och dela gärna

Aftonbladets Martin Schori skrev en artikel igår om de politiska partierna i sociala medier. Som både han och jag skrivit om tidigare så leder Sverigedemokraterna stort hur man än vänder och vrider på det här.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Ql0dV4/vrede-slar-karlek-i-sociala-medier-eller-darfor-ar-sd-bast-och-fi-sa

Jag följer såklart närgånget hur de olika partierna beter sig i sociala medier och det enda som Sverigedemokraterna gör som övriga partier i princip inte gör (eller som i alla fall är mycket mera slätstruket hos andra) är förstås – att klaga.

För oavsett om det är politik eller vad det nu är så är själva formatet – klag och provokation – en trigger för precis den målgruppen som i stort förvandlat Facebook till en klagomur under flera år. Är ni med? Det är naturligtvis grovt förenklat det här – men fast man kanske tror det så är det alltså inte så att alla användare av Facebook gillar, delar och kommenterar inlägg – inte ens från politiska partier. Och den ”kultur” som kommenterande på Facebook urartat till är en av…just det…. klag. Referens t ex när Ica bjöd alla sina kunder på prinsesstårta:

https://www.expressen.se/omtalat/livet/kunderna-sparade-nar-ica-ville-bjuda-pa-tarta-da-gav-anna-sara-svar-pa-tal-/

 

Varje dag mässar jag till mina kunder att inte låsa sig vid interaktioner på Facebook som mått på någonting eftersom det helt enkelt är ett dåligt mått på om ens målgrupp gillat vad man gjort. Sannolikheten att de som använt interaktionsfunktionerna för att visa kärlek eller hat till ditt inlägg korrelerar sällan med de som är din målgrupp. Så att grejer får många likes betyder att den tilltalat den målgrupp som ger många likes. Således mormor med look alikes (även detta grovt förenklat). Mer om detta i ett separat inlägg…

 

Betyder det här att det är helt verkningslöst att SD leder stort på Facebook? Naturligtvis inte. Framför allt är det så försvinnande genialt tillika skrämmande att den här algoritmen är EXPERT på att på mindre än några timmar inge en känsla av att något är ”överallt” eller att ”alla” pratar om det just nu. Av en slump kollade jag häromdagen på en textad video om ett gigantiskt stim med plast som just nu seglar runt i Karibien. Det är fruktansvärt ju. Hela öar med bara plastsopor… De följande timmarna och dagarna har jag sett alltifrån National Geographics briljanta omslag med tillhörande vitsord till fler filmer, bilder, artiklar, och inlägg om plast. Min känsla är att det här är överst på allas agendor nu, att det är vårt största, globala problem och jag känner – jag måste göra någonting!

 

Observera att jag vare sig gillat, kommenterat eller delat något av det här….

3 tips appråpå tonårsflykten från Facebook

Media älskar verkligen rapporter om att fôlk slutar använda Facebook. Det måste vara den vanligaste frågan, vanligaste rubriken och kort sagt – vanligaste ämnet när det handlar om Facebook. Spelarflykten och det här ”när gränsen är nådd”.

Nu har det aktueliserats igen. Amerikanska Pew Research Center har gjort en studie som fått stor spridning världen över. Studien visar att endast 10 procent av amerikanska tonåringar använder Facebook mest. Alltså va? Det är ju SKYHÖGT! Det finns ungefär (otroligt grovt räknat med hjälp av googlesökningen ”how many American teenagers are there”) 50 miljoner amerikanska tonåringar. 5 miljoner av dem använder Facebook som sin mesta sociala plattform. Otroligt ju!

Ok, men det viktiga här. Facebooks styrka är inte, och kommer inte att bli, att folk sitter i ändlösa timmar och nätter och scrollar ner i sin feed och delar kuliga grejer. Det har nästan alla tröttnat på för länge sen. Det är som att gå upp och ner på en sån där tingeltangel turistgata och hoppas hitta genuint lokala produkter och mat som en farmor har lagat. Det är tvärtom inte ett dugg  konstigt att beteendet på plattformen förändras, att fokus flyttar runt, att olika plattformar fyller olika syften och att vi inte gör allt på en och samma plattform.

Mitt bästa exempel på det är när sagda tonåringars mammor slutade lägga upp album från familjens semesterresor på Facebook och istället började lägga upp rosévin i motljus direkt när det hände på Instagram. Också lite som att dagens tonåringar inte slökollar på eftermiddagsteves utbud av Beverly Hills och Melrose Place-repriser utan istället på YT-motsvarigheter som kräver ungefär samma hjärnverksamhet.

Annonsörer måste ha med sig det här in i sin medieplanering såklart. Att olika fôlk är på olika plattformar men framför allt att alla är på många plattformar men gör olika grejer när de är där. Det är det som gör det så infernaliskt krångligt. Eller framför allt det som gör att det här att köpa sig ur problemet med en och samma annons på många plattformar – inte funkar längre. Men mer om det en annan gång. Här är tre tips till annonsörer om ett rimligt förhållningssätt till Facebook appråpå den här tonårsflykten:

1)

Tänk på Facebook som en plattform som kopplar ihop punkterna på ett sätt som t ex Snapchat inte gör (men YT i viss utsträckning). Det gäller inte bara det faktum att Facebook lite kontroversiellt trackar sina användare på en rad olika digitala plattformar utan också:

2)

Facebooks data borde lära dig saker om din målgrupp som du sedan kan ta med in i plattformar som inte erbjuder samma möjlighet till tracking i realtid. Och som framför allt inte erbjuder samma möjlighet att mäta hur människor faktiskt tar emot ditt innehåll. Nu kan en sluta testa content i fokusgrupper och testa på Facebook istället. Och de modiga tar med sig det de lär sig ut i varenda aktivitet som ska kommuniceras vare sig huvudkanalen är Facebook eller inte.

3)

Jag vill också mena att man ska förlita sig på vad datan säger och inte gissa den baserat på sådant man läser i branschpress. Dvs om din data visar att tonåringar inte är superusers av Facebook newsfeed, vilket är troligt, då måste du hitta dem någon annanstans. Men om du får de resultat du beräknat via sagda newsfeed – k ö r på. Och glöm inte att Messenger också är Facebook…

 

//

Tips till varumärken som vill bli virala med EXTRA

Följ länk om ej briefad av social listening tool än: https://www.instagram.com/p/Bi3MQJAHqeU/

 

Driver det business?

Engagement är kul – jag vet. Men jag kommer från en mera konservativ skola som gillar business. Är många likes lika med business? Hur kan jag koppla det här till business och inte bara ge mig ut på ett like-fiske för att det känns kul OM det funkar.

 

Tänk strategiskt

Det finns exempel på när det blir otroligt bra och driver varumärke bättre än alla kampanjer i Småland. Men det har också krävt att det finns en extremt tight strategisk grund och att någon tänkt till så att varumärket är in the forefront! Att personal på butiken Glitter på Hötorget spelar upp en scen är kul – men det har ingenting med Glitters produkter att göra.

 

Viralt finns inte

Det kostar pengar att bli viral. Och det kostar ännu mer pengar att tjäna pengar på att bli viral. Med extremt få undantag som aldrig har berört läsk, billiga t-shirtar eller pulversoppor har så kallade ”virala” succéer kostat jättemycket pengar. Jag vet att många skryter med ”inga mediepengar” alls – men det är som att säga att man blev viral gratis när man ingick samarbete med Zlatan (kommer knappast hända igen nu…). Nej, det kostar deg! Strategisk deg, bra och klok produktion och har man nu lagt ner sig på det viset så förtjänar det ni gjort medieutrymme! Det gör det inte sämre, tvärtom!

 

Det går också bra att helt motstå frestelsen och bara kolla klipp i sängen på internets duktigaste kreatörer. Så här i Guldtubentider inte minst…

 

3 saker GDPR inte kommer leda till

1.Sämre riktade annonser

Det kommer inte leda till att vi gör ett stort återtag till ett numera omodernt förhållningssätt till att köpa media, som innebär reach, reach och åter reach. Vi måste tvärtom mer än någonsin börja och fortsätta prata om relevans. Relevans är det som räddar oss från att kasta pengar i mörka programmatic-hål och smutsiga felprissatta Facebookannonser utan verkan. Relevans är vårt mätvärde som vi måste använda för att först med hjälp av det gå brett. Man kan likna det vid en rockkonsert där publiken, den enorma publiken för övrigt, antingen sjunger med i din låt eller inte har en aning om vem du är eller vad du gafflar om därframme och därmed inte har något som helst intresse av dig.

 

2.Mer tv!

Det kommer inte leda till att vi börjar köpa media i traditionella medier igen. För det är ju såhär va – svårigheterna som annonsörer upplever i och med GDPR är ju inte konsumenters problem över huvudtaget. Konsumenters mediebeteende kommer alltså inte regredieras för att det är billigare, lättare och överlag mindre besvärligt för annonsörer att köpa tv-rklam istället för att hitta nycklarna till den tid vi lever i nu.

 

3.Att det blir enklare

Det kommer tyvärr inte göra det enklare…. Däremot kommer det kräva av oss gemensamt en mycket större förståelse för var, vad och hur våra annonser exponeras. I en tid när alla nu ivrigt jobbar med avtal som ska lägga ansvar på alla andra utom en själv. Då måste alla medlemmar i leden förstå vad det är vi pysslar med och när vi går över gränsen.

 

Styrkekram till alla oss därute! Nu är det 2 veckor kvar!

 

4 tecken på att det aldrig varit krångligare att jobba med marknadsföring

Det förtjänade utrymmet är köpt och tvärtom

Det kom en undersökning för några veckor sedan som kommer fram till att gränsen mellan köpt och förtjänad media aldrig har varit otydligare. Den kommer också fram till att folk faktiskt inte bryr sig. Och även om du som enskild individ gör det så visar inte datan det. Med det menar jag att man alltså inte kan se att människor t ex aktivt skulle välja bort köpta artiklar men inte förtjänade.  Det är lätt att förstå att det då blir problem om man som marknadsförare har vattentäta skott mellan olika roller och avdelningar som ska jobba med organiskt och förtjänat och några andra som ska jobba med köpt och media, dvs den uppdelning som hela vår bransch för många år sedan kom överens om som rimlig. Men de måste inte bara samverka för att resultatet ska optimeras, de måste sitta ihop. (Undersökningen från GCR2018 här: https://www.holmesreport.com/research/article/gcr2018-line-between-paid-and-earned-is-blurring-and-many-consumers-don’t-care)

 

Det breda genomslaget saknar relevans och blir därför inte brett

Minns ni när vissa varumärken kunde ta över hela ens värld med sina kampanjer? Framför allt telekom. De var överallt, tunnelbanan, tv, banner, utomhus. Var är de nu? Jag har inte sett en sådan där vräkig enskild kampanj på flera år. Telekom ser jag ingenstans. Varför det? För att det inte går köpa brett i en tid när relevans styr vad vi exponeras för. Att vara bred är per definition att inte ligga högt i relevans för någon och det betyder idag att det inte slår igenom brett heller. Skriv ner och spara: man får inte mer för att man betalar mer. Facebook styr den utvecklingen och det kommer påverka alla. Alltså att lägga mer pengar ökar inte per definition genomslaget. Däremot ökar det kostnaden. Så himla demokratiskt.

 

Är det dyrt med influencers eller är det dyrt att vara influencer?

Världens största influencers är knappast en one-man show. Som case-studie kan vi ta New York-baserade Tezza. Här är tre slumpmässigt utvalda bilder ur Tezzas flöde den senaste veckan:

 

 

Det är knappast Tezza själv som tar lite selfies när andan faller på. Varje vecka är det någon som antyder för mig att influencers har blivit så dyrt så det är helt sjukt. Men är det en influencer man ”köper”? Det där är en fullskalig byrå skulle jag säga. Och det har inte varit gratis för Tezza att bygga det där kontot, det är inte att Tezzas tillvaro är en av ledig tid och ibland att hon tar lite selfies och får 350.000 för besväret…

 

Vad är en sociala medier-kampanj och vad är en kampanj som inte är det?

6 miljoner svenskar har ett Facebookkonto. Alla har hajjat det. Alla kampanjer som görs inkluderar därmed Facebook. Men vad är en sociala medier-kampanj? En kampanj som bara går i sociala medier? Varför det? För Facebook är långt ifrån det enda mediet vi konsumerar, precis som TV är långt ifrån det enda mediet  som en viss målgrupp fortfarande konsumerar. Men sociala medier måste genomsyra allt vi gör eftersom det i sin grund är fundamentalt annorlunda från våra traditionella köpta OCH våra traditionella förtjänade medier och det påverkar alla aspekter av kommunikation och reklam.

Låter det svårt? Ja men det är det, men det gör kanske inte så mycket. Det är bara pengar som ska skrivas in i excelrader som tidigare inte fanns litegranna.

Det kan bli smutsigt

Dagens Samhälle har gjort en undersökning om vilka politiska partier som skapar mest engagemang på Facebook (https://www.dagensmedia.se/medier/digitalt/undersokning-sd-s-dominans-pa-facebook-fortsatter-6910542). Den överlägsna vinnaren är inte helt oväntat – Sverigedemokraterna. Jag har redan förutspått detta och det kommer högst troligen fortsätta i den takten. Och alla vet väl att anledningen inte är att mesta delen av Sveriges befolkning är Sverigedemokrater utan för att det blir kontroverser och trådar av fler av deras inlägg och därmed har de större chans att synas i fler människors feed.

Nu kan vi även nästan konstatera att den här typen av inlägg och retorik:

 

…får sägas vara en trend. Som jag tidigare kommenterat här:

https://www.aftonbladet.se/tv/a/249535

Det kan bli hur smutsigt som helst det här innan det är färdigt…

 

Chilla nu med knytblusen!

Skandalen inom Svenska Akademien har naturligtvis inte undgått någon. Inte heller det faktum att inte mindre än två kvinnor tvingas bort som en följd av en skandal som har med allt annat än kvinnligt ledarskap att göra… Här tjusigt rubricerat av The New York Times:

 

Men var inte det jag skulle säga – utan jag villa mana alla SoMe-managers därute – som fått i uppdrag att bli mer always on, ha örat mot marken och ”haka på virala fenomen” – att chilla nu med knytblusen! Jag har sett ett par redan och om detta vill jag ge två råd:

Glöm inte bort vad den här knytblusen står för, dvs det symbolvärde som den nu fått snabbare än vinden. Man kan alltså inte plocka poäng genom att uppdatera sina sociala kanaler med knytblusar om man inte har torrt på fötterna själv, som de flesta naturligtvis har – vilket föranleder punkt nummer två:

Missta inte #backadanius för en viral företeelse som dessutom ska hjälpa er att sälja fler blusar. Det finns något i det där som ofta har slagit slint, det vill säga att man tar ett organiskt viralt fenomen och helt plötsligt använder det för att sälja kex, hamburgare, läsk och försäkringar.

För övrigt går det bra att #backadanius. Om det nu hjälper. För att citera så himla aktuella Sheryl Sandberg, COO på Facebook:

4 intryck från nattens utfrågning av Marc Zuckerberg

Farfar är inte down with it

Medelåldern bland senatorerna är 62 år. Och de ställde också frågor som ligger i linje med sin ålder, eller snarare, som ligger i linje med att de knappast känner tillhörig till Facebookgenerationen. Vissa av frågorna kan man enkelt bara googla sig till och lika många frågor var baserade på rena fördomar, t ex att Facebook säljer data (det gör de alltså inte, vilket Zuckerberg betonade många, många gånger), men också frågor som började med ”många av mina vänner säger att….”. Man skulle ju vilja ha sett riktiga proffs ställa frågorna, gå på djupet i hur Facebook behandlar data, hur det faktiskt går till när man trackar även out-of-app-aktivitet och kort sagt frågor, som inte kräver att Zuckerberg måste börja svaret med ”well, we have an app called Messenger…”

 

Übermänniskakravet

Zuckerberg fick frågor om högt och lågt och många som inte har ett dugg att göra med anledningen till att han sitter i senaten de här dagarna. T ex att Facebook tjänar väldigt mycket pengar på sin affär och att det i sin tur gjort Marc Zuckerberg till en av världens rikaste personer, som internet gick lös på som anledning nog att radera sitt Facebookkonto. Men också frågan om vad Zuckerberg tänker göra åt att många spenderar för mycket tid i sociala medier istället för att göra sådant vi gjorde förr som att fika, ringa mormor och plugga. Så otroligt ointressant och irrelevant när ämnet i sig är brinnande aktuellt och något vi måste diskutera gemensamt för att kunna ha en rimlig framtid.

 

Who could have guessed

Zuckerberg återkom flera gånger till att han aldrig kunnat ana detta när han för 14 år sedan skapade Facebook i sitt studentrum på Harvard. Och jag kan inte sluta tänka på att det vi diskuterar nu, det saknar ju motstycke. Om någon hade sagt för 20 år sedan att vi skulle ha en plattform där 2 miljarder människor frivilligt kodat in data om sig själva i den utsträckning som man gjort på Facebook hade man aldrig kunnat föreställa sig hur en sådan set-up skulle se ut. Och inte ens när vi gick med i Facebook för 10+ år sedan (de flesta) kunde man ju ana vad plattformen skulle utvecklas till att bli. Om man gått med i Facebook nu hade man knappast lika noggrant lagt in info om sig själv i den utsträckningen. Facebook har växt till vad det är idag i symbios med nutiden. Vem f-n hade kunnat förutspå det…

 

Alla frågor som inte ställdes

De frågor som skulle kunnat bli mest intressanta, som hur Facebook trackar personer som redan lämnat plattformen t ex hann aldrig bli intressanta eftersom de ställdes på en nivå som gjorde att det inte fanns ett tillräckligt snabbt svar för de här 5 minuterna per senator. Ibland blev Zuckerberg avbruten och ombads att omedelbart svara ja eller nej på frågor som orimligen har ett så enkelt svar. Men inte en enda fråga om pixeldata, inte en enda intrikat fråga om hur ”kundresan” faktiskt ser ut på internet i stort med hjälp av Facebook. Inte en enda fråga om framtiden för business manager som verktyg och hur det framöver kommer att stödja det som numera är de flesta annonsörers hela affärsmodell (som vilar på Facebook), det vill säga att hårdsegmentera målgrupper baserat på hur väl de svarar på tidigare annonser. Ett system som gör att Facebook blir smartare och smartare och lär sig mer och mer om sina användare, så till den grad att Facebook faktiskt vet mer om dig än du kanske vet själv.

Kanske ikväll då senatorerna enligt uppgift visst ska vara en smula yngre…