Jag gillar det!

Jag har väntat på uttalande från henne! Sheryl Sandberg alltså (här bl a https://www.nbcnews.com/tech/social-media/users-would-have-pay-opt-out-all-facebook-ads-sheryl-n863151). Och jag gillar att hon säger det som vi inte kommer ifrån:

För så här är det. Vi som är användare av Facebook och andra digitala medier, plattformar, tjänster, appar etc ger ut data om oss själva i allt vi gör. Att vi gör det är priset vi betalar för det vi får ut i andra änden. Det är inte bara en förutsättning för att annonsörer ska lyckas nå sin målgrupp, det är en förutsätting för att att man överhuvudtaget ska kunna navigera digitalt. Man kan liksom inte se all data på internet samtidigt – är en variabel.

Facebook har inte kunnat förutspå de här enorma konsekvenserna. Well, join the rest of the world. Det betyder inte att Facebook inte har ett enormt ansvar. Utan att vara överdrivet positiv vill jag mena att det är tvivelaktigt att prompt säga att det är ett ansvar de ignorerar.
Em följd av att ta ansvar är relaterat till dagens headlines som säger ”Facebook erkänner att de scannar privata meddelanden” (här bl a https://www.di.se/nyheter/facebook-erkanner-att-de-scannar-meddelanden/) Men j a. Man har eventuellt inte en terroristcell i en öppen grupp på Facebook, om en nu ska va sån.

Det ena kräver det andra, det ena är en förutsättning för det andra, med det goda kommer det onda – givetvis.

Tre skittips?

Create awesome content. Det är essensen i precis alla praktiska tips om hur man överträffar alla andra i sociala medier. Det är ett skittips som vem som helst kan ge, men absolut ingen kan förklara vad det är. Men vi kan väl försöka, någon måste ju göra det. Här är tre bättre tips än awesome content för specifikt Instagram:

Awesome content berättar en historia

Tänk att innehållet ska vara formulerat som en fråga. Inte i copyn naturligtvis. Fråga inte vilken pastasås dina följare helst tar på pastan ikväll och klipp till en stockbild på laxpasta. Inte så. Bilden eller filmen ska väcka en fråga, en tanke, en känsla, en förnimmelse eller varför inte ett behov. Varför står han sådär, vem är det som står bakom honom, vad konstigt benet ser ut och VART är den där bilden tagen:

https://www.instagram.com/reuters/

 

Awesome content är gjort för plattformen

Nej, 15 sekunders video är inte ett Instagramformat. Det har ingenting med det att göra. Innehåll som är gjort för Instagram förstår plattformens visuella fokus, vad som får tummen att stanna upp och vad som triggar ögat, hjärnan och hjärtat i rätt kontext. Man förstår det när man ser det:

https://www.instagram.com/gucci/

 

Awesome content vill ha mer

Det kräver något av dig. Din uppmärksamhet, din tankeförmåga och kanske, kanske en tumme upp eller något ännu värre som en regram eller send to friend. Per definition kräver reklam i traditionell mening ingenting av dig. Inget den får i alla fall. Det är ett passivt, påtvingat innehåll med hög återbesöksfrekvens. Just nu kräver tiny dinners hög återbesökningsfrkvens av mig. Jag. Kan. Inte. Sluta.

https://www.instagram.com/p/BUaD41DFq9w/?tagged=tinydinner

 

Glöm nu inte bort att tänka på hur orimligt det vore om innehåll på Instagram skulle vara enkelt, billigt eller gratis och dessutom spridas helt organiskt. Det är inte orättvist ens att det inte funkar så, det är inte taskigt av algoritmen, det är bara …rimligt.

 

Vad tyckte ni om tipsen? Bättre än create awesome content? Nej?

 

Även politiska partier måste tänka om

Ulf Kristersson intervjuades i SvD Ekonomistudion imorse om Cambridge Analytica-skandalen. Han börjar med att säga att han inte en aning om vad det var förrän igår. Och att Moderaterna tydligen erbjudits att använda Cambridge Analyticas tjänster, men att det är det någon som jobbar med digitala medier som ansvara för, det är inget som ligger inom hans radar överhuvudtaget. Han låter som att han pratar om kopieringspapper till faxen i repan.

Ulf tycker också att politiken, det är ingen hastighetstävling, det är något vi ska ägna omtanke åt och blir det något som uppstår som känns fel då måste vi ju prata med varandra. Hörrni, låt oss prata innan vi agerar bara!

Ulf tror vidare att den här skandalen är begränsad till utländska krafter som försöker lägga sig i vårt svenska, trygga val.

Kort sagt – han begriper ingenting. Han förstår inte att man inte kan bekämpa kraften i algoritmerna genom att prata med varandra innan man låter saker och ting gå galet. Han förstår inte att den här ”datan” som alla pratar om är tillgänglig för alla och att det inte alls är någon ondskefull utländsk kraft som är det största hotet mot det svenska valet. Och det är förvisso hedervärt av Ulf att han vill mana till eftertänksamhet och en seriös politisk debatt, men frågan är HUR han tänker göra det. Att Facebook och den debatt och det klimat som råder där inte skulle påverka det svenska valet, det fattar väl alla att det i allra högsta grad kommer att göra. Att säga att det inte gör det är som att säga att media inte spelar någon roll överhuvudtaget. Det är orimligt att vara så ignorant inför hur man bekämpar det här klimatet som Kristersson är, att tro att det är den digitala avdelningen på Moderaterna som ensamt roddar med ”det där” medan han och hans alliansvänner ägnar sig åt seriös politik….

 

Samtliga politiska partier måste tvärtom anpassa sitt politiska budskap så att de får en plats i algoritmen. Politiken är på intet sätt undantaget från den anpassningen, att man inte först kan göra som man alltid har gjort och sedan göra någon liten ”aktivering på Facebook”. Facebook, som ”de som jobbar med digitala medier håller på med” ansvarar för ”det där med datan”, och Cambridge Analytica och vad det nu är. Men det rör ju inte det politiska toppskiktet (paus för reflektion).

Ditt social you vet mer om dig än du själv gör

Att Facebook är i blåsvädret appråpå Cambridge Analyticas förmodliga inblandning i det amerikanska presidentvalet har knappast undgått någon. Och äntligen kom ett uttalande från Marc Zuckerberg själv inatt. Det han säger är vettigt och också i linje med det som vi kunde förvänta oss, att Facebook nu gör en massa åtgärder för att det här aldrig ska kunna hända igen, att de är ledsna och (insert valfri kriskommunikationsfloskel). Men han säger också att själva upprinnelsen till det här är åtgärdat genom att Facebook redan 2014 begränsade tredjeparts-appars tillgång till information om användarna. Så egentligen gott så. Men frågan som kvarstår, som jag tycker är värd att diskutera länge, länge är frågan om hur mycket data Facebook har om sina användare och den risk det faktiskt innebär. Börja med att scrolla igenom listan i den här länken:

https://www.facebook.com/help/405183566203254

 

Och ta in mängden data vi pratar om här.

Tänk sedan att Facebook kan använda den här datan likt en AI-intelligens för att inte bara kartlägga dig som person utan också kunna förutspå hur du kommer reagera på innehåll i framtiden. Kort sagt – ditt social you vet mer om dig än du själv gör.

Det här är ok med de flesta när det kommer till att få tips på musik man kanske gillar, artiklar man vill läsa osv, men det är när det används på fel sätt som man börjar bli orolig.

Det är val i Sverige om ett halvår. Vilka krafter kommer vara mest effektiva i utnyttjandet av all den här datan? Man måste alltså inte dra ut data via ett personlighetstest som Cambridge Analytica. Datan är tillgänglig för alla med ett annonskonto och är en del av alla annonsörers everyday business.

Missförstå mig rätt nu. Det är alltså inte en lösning att bli analog igen. Det är inte en lösning att sluta använda sociala medier och att sluta använda internet.

Men jag tycker man ska ha respekt för det. Jag tycker också att det är ens skyldighet att som en GOD kraft i samhället att verka för att få ut goda budskap, eller åtminstone balansera upp vad som riskerar att bli en ensidig bild. Och det kräver at man använder tillgänglig data. Jag är orolig för det svenska valet, och för att det som kommer ta sig fram i de här medierna är felvinklat, hårdutnyttjat och för syften som inte gör gott för samhället.

 

Det ska bli både spännande och skrämmande att följa.

 

//

3 tecken på att LinkedIn blivit ett gubb- och tantforum

1.

Vuxna människor älskar det lite för mycket

LinkedIn är det av de sociala nätverken som förändrats minst under de senaste åren. Visst, designen har blivit lite annorlunda, men det har inte i sina grundvalar skakats om på det sättet som Facebook gjort och det har heller inte påverkats märkbart av andra sociala mediers framfört som t ex Snapchat påverkat Instagram etc. Det är en grund spaning – men vuxna älskar det. Vuxna fattar LinkedIn! Det har dessutom funnits tillräckligt länge för att man ska ha hunnit utvecklat egna strategier för plattformen som också funkar år efter år! Om man vill bli endorsad ska man t ex själva ägna sig åt just endorsing. Men det är många som inte känner sig hemma i det här. Som inte känner sig hemma i det beteende som vuxna har på LinkedIn.

 

2.

Per Holknekt-effekten 

(Obs – jag har ingenting emot Per Holknekt – eller för den delen att man marknadsför sig på LinkedIn.) Per Holknekt har byggt upp ett eget universum på LinkedIn där han så gott som dagligen delar historier och erfarenheter från sin karriär, sina åsikter om företagande, mod, risker och attityd. Han har verkligen lyckats med det här tycker jag och det har naturligtvis inspirerat andra. Företrädesvis egenföretagare som arbetar som föreläsare, coacher eller inspiratörer på olika sätt. Inget fel med det – överhuvudtaget. Men de har tagit över feeden. Det här är LinkedIns motsvarighet till memes, dvs att svara på arbetsfilosofiska frågor om hur just jag löser livspusslet.

 

3.

The FOMO (vuxnas)

Mot många vuxnas bättre vetande – det fungerar alltså utmärkt att INTE ha en LinkedIn-profil och ändå vara…

  • Extremt åtråvärd för en arbetsmarknad
  • Synlig för extremt åtråvärda arbetsgivare
  • Digitalt kompetent
  • En superuser av sociala medier.

 

Nu ska jag, som den tant jag är, lägga upp länken till det här blogginlägget på LinkedIn.

 

//

 

 

 

 

 

Hon lyfte mig

Vilken fin dag det blev igår!

Under högtids- och temadagar brukar sociala medier vara fyllda av ’Grattis på Semlans Dag önskar vi på Jockes diskmedel’, men icke igår. I eftermälet av #metoo poppade det istället upp exceptionellt relevanta kampanjer, initiativ och releaser som smälte ihop med det som redan sker organiskt. Och det är ju så det fungerar – om man lägger sig väldigt nära det beteende som redan finns så finns det faktiskt fortfarande bäring i idéen om att få människor att dela inlägg i sociala medier.

Det som stack ut mest igår i just min feed var Tidningen Chefs upprop #honlyftemig. Ok, Tidningen Chef är inget varumärke, det är en tidning, men alltså det är INTE självklart att få någon som helst traction oavsett vem du är genom att lansera en ny hashtag. Man har tvärtom alla odds emot sig.

Det har även kvinnor som vill nå toppen. 16% av Sveriges chefer är kvinnor. Etta. Sexa. Det kan man tänka på innan man slänger sig med dängor som att vi har kommit jättelångt i Sverige jämfört med andra marknader (förvisso), innan man säger ”men Emma, var inte så himla arg”.

Och om Tidningen Chef tyckte att fan- vi hade ändå hoppats på lite mer shares och taggade bilder vill jag hälsa -det föregick överallt det där. På mail, på sms, i Messenger, på Whatsapp ch IRL.

 

Bra skit.

 

Det blir inget den här gången heller

Facebook testar ännu en ny annonsfunktion för Messenger – Broadcast. Rimligt såklart eftersom så mycket av de konversationer som Facebook (igen) vill att vi ska låta försiggå direkt i newsfeed och på varandras ’sidor’ har flyttat ut på Messenger. Det är helt enkelt där användarna spenderar mest tid.

Jag tycker annonser i Messenger hittills har varit antingen i princip osynliga (motsvarigheten till en banner ad som bara ligger emellan mina kompisars meddelanden) eller otroligt påträngande. Som när jag råkade godkänna att en tidning fick skicka meddelanden till mig, varpå jag fick nya ”tips” på artiklar varje kvart. Jag blev sinnessjukt förbannad.

Men formen för det här med konversationer på Messenger mellan användare och varumärken – har inte riktigt fått fart. Förmodligen för att man inte hittat ett rimligt format för det här. Eller snarare – för att det inte ligger för användarna att hålla igång konversationer med varumärken på det sättet. Det är för intimt!

Enligt Facebook är dock Broadcast sprunget ur just användarnas beteende och bygger på att fôlk faktiskt är helt ok med att inleda konversationer med mindre företag, alltså den lokala matbutik, det nystartade skomärket med en enda pop-up-butik nära där du bor etc. Tjänsten är gjord för att den typen av företag enklare ska kunna hantera konversationer i Messenger, utan att utveckla botar eller vara superexperter på att utforma reklammeddelanden.

Tyvärr tror jag att det blir svårt att få det här att få något större genomslag, helt enkelt för att beteendet att föra diskussioner på Messenger med varumärken inte riktigt slagit igenom. Återstår att se vem som knäcker koden till det…

 

//

Färdigskrivna åsikter om min blogg

Jag läste precis en artikel om ett nytt socialt nätverk som heter Vero. Och som utmanar de stora jättarna genom att erbjuda en plattform utan algoritmer och framför allt utan reklam. Den heter också true social för att betona att det här är sociala medier på riktigt. Där ”på riktigt” i korthet verkar betyda att det inte finns några annonser som stör.

Men skit i det nu – det var verkligen inte det här Vero som gjorde mig upphetsad med den här artikeln (i Forbes btw) utan att Forbes erbjuder färdigskrivna tweets om sina artiklar. Och inte sådär som det alltid blir när artikeln citeras med rubrik, ni vet såhär:

Nejnej, det här är en färdigskriven kommentar om artikeln, och jag dessutom kan välja på två olika:

 

 

Det säger så oerhört mycket om vår tid att jag vet inte var jag ska börja…

 

Här är två förslag på hur ni kan dela min blogg i sociala medier:

Emma Blom är lika genial som vanligt i sitt senaste blogginlägg på Dagens Media

Emma Blom – otroligt skarpsynt!

 

Inte? Ok ra…

 

 

//

 

Facebook är inte ett reachmedium

Det blir allt svårare att nå igenom i Facebooks newsfeed. Det håller alla med om, och det gäller även alla. Och frustrationen är påtaglig. Vissa förlamas till och med av den, de kastar in handduken och ger upp bara. Jag kan förstå det.

För först  (läs innan 2012) var ju allt så himla, himla roligt!  Man tog amatörmässiga bilder på sin produkt i någon festlig situation, t ex stående på den gräsmatta som låg närmast kontoret, och så skrev man en snitsig copy som man aldrig i sina vildaste fantasier skulle nedlåta sig att använda i någon annan form av kommunikation och så fick man – feedback från konsumenter. Man fick likes, man fick reach, man fick – delningar! Och allt var gratis.

Klipp till några år senare när allt som gällde var viral video. Kraven steg. De produktioner som blev ”virala” var svindyra. De vann priser och man pratade om dem på nyheterna. Plötsligt skulle alla göra känslomässig film. Men någonstans där när Kleenex började göra snyftfilmer eftersom det blev så himla naturligt att ta en Kleenex när man skulle gråta – dog den virala videon (obs – inte Kleenex fel, jag grät absolut till en del grejer).

Nu? Ja, tyvärr är det som tar sig upp i newsfeed i huvudsak så lättuggat att det inte bara gränsar till utan är rent banalt. Hur många gånger det senaste halvåret har jag sett den där pingvinen som knuffar sin kompispingvin så hen ramlar i en vattenpöl? Den mindre dystopiska förklaringen är är att feeden väljer ut populärt material baserat på sådant som är populärt för ett stort antal människor. Det låter rimligt och så har feeden egentligen alltid funkat. Google är ju egentligen exakt samma sak. 

Är det kört då? Nej! Tricket är att du inte ska göra innehåll till alla. Förmodligen inte ens till jättemånga. Facebook är inte ett reachmedium – det är ett relevansmedium. Man kan också mäta det fysiskt – reach blir dyrare på Facebook till förmån för billigare köp på annonser med högt relevance score. Facebook supportar alltså inte tron på att man måste kasta upp en logga de första tre sekunderna och andra ”reachsanningar”.

Så mitt tips är lika djävulskt enkelt som effektivt:

Sluta fokusera på reach – fokusera istället på relevans! Fokusera på att skapa innehåll som hjälper till att driva din affär! Och det innehållet behöver inte alls vara banalt, det måste inte få folk att skratta, det måste inte vara trendigt eller ens särskilt nyskapande. Det behöver bara vara relevant för de människor du försöker nå och det är knappast alla. Posta således inte pingviner som knuffas för att få ”organisk reach” och lägg framför allt inte en logga i hörnet på sagda pingviner…

För dig som gillar resultat på sista raden

Jag intervjuades precis i en tidning. Och då aktueliserades frågan om hur mycket fôlk (varumärken, organisationer och – som i det här fallet – politiska partier) egentligen  kan om förutsättningarna för att lyckas i sociala medier?

Här är några puckar som vissa tycker är lågstadienivå, och andra fortfarande kämpar med varje dag…

Mina fans och följare

De flesta är medvetna om den i princip obefintliga organiska reachen, vilket per definition innebär att det du postar på en sida når försvinnande få människor om du inte lägger pengar bakom. Men en aspekt som kanske inte diskuteras lika mycket är om det ens är värt att lägga tid och kraft på följarna överhuvudtaget, för vilka är de egentligen? Vad var deras incitament för att börja följa din sida? Hade det något alls att göra med dina affärsmål idag? För det är ju också så att de allra flesta gillade de flesta sidor sissodär runt 2013 med omnejd, och det börjar bli ett par år sedan. Sedan dess har jag både hunnit byta både bank, frisör, elbolag, politiska preferenser och klädstorlek…

 

Vad är en like värd

Nu när vi på allvar ifrågasatt fans och följare tar vi nästa graal – likes. Vad är en like värd? Det måste du själv svara på, men man ska inte stirra sig blind på likes i alla fall. T ex kan man väldigt tydligt se på ett tvärsnitt av stora varumärkens Facebooksidor att ju fler anställda, desto fler likes på organiska poster. Det är alltså mycket mer sannolikt att du exponerar ditt organiska innehåll för de som angett att de arbetar på företaget än någon form av kommunikativ målgrupp.

Men sen har ju Facebook också hittat på att man optimera poster för interaktioner. Hurra!! Nu kan vi för en mycket billig peng få många likes. Men det som då händer, är att man exponerar posten främst för den målgrupp som är mest benägen att gilla, kommentera och dela. Om den målgruppen som gillar att gilla (hehe) inte överensstämmer med din faktiska målgrupp är det kanske inte optimalt. Eller alltså det gör ju ingen skada, men jag gillar resultat på sista raden jag..

 

Hej svejs, läs mer i en tidning nära dig strax!