3 insikter om Watch för annonsörer med FOMO

Knappt har vi hunnit hämta oss från det här med IGTV innan Facebook släpper ”bomben” att Watch nu rullas ut globalt.

Jag kan hålla peppen i schack ändå, här är varför:

 

Allt annat än en gräsrotsrörelse

Facebook har det senaste åre(n)t släppt flera nya funktioner och förändringar som syftar till att få folk att titta på längre videos, och därmed få annonsörer att satsa mer på längre videos för just Facebook. Många nyheter har släppts med den riktningen. Allt ifrån midroll ads, till den där funktionen med att videon man har igång hänger med som en liten ruta när man fortsätter scrolla mm. Det är alltså inte public demand som fött fram funktionen – utan mycket mer en affärsmöjlighet eller outnyttjad möjlighet för Facebook som annonsplattform. Det är ingen bra början…

 

För enkelt att missa

Jag blir svinpeppad på nyheter som inte går att missa. Det är nämligen dem som förändrar plattformar, strategier och beteenden i grunden. Snapchats intåg i vår vardag var ju helt sjukt egentligen. En dag var det det enda man såg på displayer hos användare under 25. Alltså B A R A det. Ville man säga något till någon under 25 var det talk o the hand om en inte sa’t på Snapchat. Och kommer ni ihåg regnbågsspyan. My gad. Ice bucket challenge, personlighetstesterna, omröstningar, designade statusuppdateringar – ni fattar. Grejer som man måste bo under en sten för inte fråga sig – va är det där och också helst – men sluta nu! Det är naturligtvis lite mer komplicerat än så för de här grejerna som vanligt fôlk ser i sin feed – motsvarande sker på ”baksidan” av plattformarna med annonsformat, tillägg och förändringar i funktionalitet som skakar om priset som en veritabel börskrasch (vilket det är ju är i princip). Men det är inte en trend för att media plockar upp en release om en nyhet!

 

Ett medium ersätter aldrig ett annat

Jag tycker det är begränsande att säga att Watch skulle slå ut YouTube på något sätt. Det tror jag inte på. Däremot är det naturligtvis otroligt spännande att se vad som händer när Facebook köper upp mäktiga tv-rättigheter från över hela världen. Men även om sociala medier på alla sätt skakat om i princip hela vår verklighet har det inte tagit över efter något annat. Ett beteende har inte färdats från ett medium till ett annat – det är ett helt nytt! Vi läser ju inte tidningssidor på nätet och sitter och förstorar för att se artikeln längst ner i hörnet. Och vi sitter inte med en chipsskål i handen och väntar på att filmen ska börja. Det kommer bli något eget om det blir något värt namnet, det är jag säker på.

 

Så en kan ta det lugnt alltså. Bevaka med spänning med väldigt lite att förlora på att inte hetsa upp sig för tidigt. Men samtidigt – såklart – vara beredd på typ vad som helst.

Effekten av valaffischer

Jag körde bil igår mellan Äppelviken i Bromma och ut till Ekerö. Stor del av den sträckan är…väg. Dvs där bara bilar kör. Det är cirka 3 mil. 80% av alla lyktstolpar har en nerhasad, blöt, trasselmassa till valaffisch knutet på sig. Vi såg det till och med hända live där två hugade moderateldsjälar (får man anta) var ute och skruvade upp sagda valaffischer.

Jag blir så provocerad så jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag körde förvisso bil. Med bensin så det är minst sagt att kasta sten i glashus – men snälla ni, det här pappret! Det är omöjligt att hinna uppfatta vems valaffisch det är jag förväntas stirra på när de sitter i en dikesren. Och på v ar j e lyktstolpe. Längst slussens kaj där jag går varje dag för att ta mig till jobbet sitter de så tätt att de överlappar varandra. Och en sak kan man vara ganska säker på – de hugade eldsjälarna ägnar sällan lika mycket tid efter valet till att plocka ner och återvinna de här affischerna. De brukar tvärtom sorgligt hänga kvar för att i bästa fall till slut sopas upp av sopbilen när de blivit tillräckligt blöta för att ramla av sina plastbuntband till upphägningsdon. Ni vet såna där buntband som fåglar stryps av.

Men om man bortser från det ironiska i att vi går till val efter en sommar som lämnat få oberörda när det kommer till klimat och den framtid vi går till mötes. Så undrar jag om någon gjort någon undersökning någon gång som kan påvisa någon som HELST effekt av en valaffisch längs Ekerövägen med det enstaviga budskapet ”Framåt!”.

 

Jag tror inte. Jag tror att man gör som alltid har gjort. Jag tror man känner sig trygg i att det alltid har fungerat förut, att det ”ska vara så” och andra ”det här går inte jämföra med”-argument. Jag läste en artikel igår i Aftonbladet, som noga följt utvecklingen kring hur de politiska partierna marknadsför sig i sociala medier, att SD började springa ifrån de andra partierna när de började sponsra alla sina inlägg. Att man måste sponsra inlägg är som att säga att man måste ha ett abonnemang eller kontantkort till telefonen för att den ska fungera. Att lägga upp inlägg i sociala medier organiskt är som att ha en telefon utan lina ut. Eller välj valfri liknelse till billboard i öknen (obs – jag förstår naturligtvis, och kan också se, att så gott som alla partier sponsrat inlägg, men inte alls med den strategiska inramning och efterföljande resultat som sociala plattformar medger idag).

 

Politiska partier är inte mer speciella än vilket varumärke som helst, som för länge sedan tvingats inse att reglerna för marknadsföring har förändrats. Att medielandskapet ritats om, att människors mediebeteende förändrats, att vi hämtar information från andra kanaler nu etc etc. Det provocerar mig att politiska partier inte valt ett modernare sätt att både budskapsformulera och distribuera sina budskap. Jag tycker faktiskt att det är helt otroligt.

 

 

 

3 tips inför höstens nyheter

Nu är det höst! Eller ja… jag rann till jobbet imorse i den här klimatångesttyngda värmen, men ändå! Och vi går mot en höst lika full som alla hösts med nya möjligheter i sociala medier! Nu direkt är det ju IGTV och även om man inte vet exakt vad så kan man lita på att det kommer komma minst 10 motsvarande nyheter, uppdateringar och förändringar som man ska ta ställning till. Men jag har tre knep för att slippa ”hänger jag verkligen med”-stressen. Dessa knep är försvinnande enkla!

 

Bestäm innan vad du vill uppnå

Sociala medier är inte medier för opportunister. Den tiden är förbi (om den någonsin funnits) där man har råd och lust att high-end producera material för att sedan bara lägga det på internet och hoppas att internet ska gå sönder av ren glädje (läs göra reklam viral). Inga sådana dumheter ägnar vi oss 2018. Vi bestämmer istället i föreväg vad vi ska få ut av sagda aktivitet och därmed kan vi också räkna baklänges om det är en investering som lönat sig.

Om man vill testa IGTV är det första man gör att helt enkelt definiera varför. Alltså vad är poängen och hur vet vi om testet var lyckat? Vad sitter vi med för siffror i slutändan som visar att det var värt det?

 

Ge det en ärlig chans

Om man ska kunna mäta effekt måste man göra innehåll för IGTV, inte klippa om något som egentligen är avsett för något helt annat. Resultatet kommer att utebli och det har oavsett ingenting att göra med längd, stående, liggande eller någon annan teknisk specifikation.

 

Mät för hundan rätt saker

Jo jag vet att jag sa att man ska bestämma sig innan, men det betyder inte att man ska bestämma något som är helt orimligt. Ett tydligare exempel än IGTV är att bestämma sig för att ens video på Facebook ska få jättemånga shares. Om det inte råkar vara så att den målgrupp man ska visa den för vanligtvis delar andra saker ni gör. Men fråga er också i allmänhet inför hösten – shares – vad är de bra för? Behöver jag shares? Vad är jag beredd att betala för en share? Nu är det för all del billigare än någonsin att köpa sig shares på Facebook, men blanda inte ihop den billiga penningen med succé! Billiga shares är billiga för att Facebook då söker upp personer åt dig som är extra villiga att dela många grejer. Nej, mät det som ligger i linje med vad fôlket är sugna på att göra i sociala medier, ny eller gammal plattform!

 

Med det sagt – testa nya saker! Men det är inte 2012 det här, gör det strategiskt, kostnadseffektivt och imponerande bra!

Gör något nytt!

Semester är ändå tid för att skaffa sig nya perspektiv. För att göra grandiosa planer för hösten. I mitt fall handlar det alltid om att skaffa bättre struktur. Den typen av struktur som i realiteten är helt omöjlig för den kullkastas av mitt humör jämt. Att jag inte känner för att ha samma skjorta i en vecka för att spara tid. Den typen av struktur.

 

Därför vill jag inför hösten tipsa om det totalt motsatta. Gå emot känslan av att vilja ha en struktur som ger trygghet, gör inte som du alltid har gjort, gör tvärtom något helt och hållet oväntat. Ta den där slatten budgeten och gör något som går emot vett och sans. Vänd på ordningen i en kampanj och ta (gulp) den sista filmen först, ta den största budgetposten och lägg den i den minsta och tvärtom. Köp den där idéen som man fnissar åt och ba ”haha, tänk om man skulle göra så”.

 

Vore inte det kul?

 

Nu kör vi hur som helst! Snart kommer oktoberregnet!

Ny funktion inte nytt beteende

Facebook har släppt en ”ny” funktion, som låter användarna se alla annonser från t ex ett politiskt parti. Nyheten kom redan i oktober förra året, här bl a:

http://adage.com/article/digital/facebook-drag-dark-posts-light-election/311066/

Det har varit ett verktyg det pratats om ett tag inte minst för att konkurrerande varumärken nu kan se varandras annonsering genom att bara besöka varandras Facebooksida.

Detta är naturligtvis ett led i att Facebook fått kritik för att kunna påverka val och att det inte är ett fair game att kunna rikta olika annonser mot olika målgrupper med olika budskap. Dessutom anpassade efter hur målgruppen agerar i övrigt, t ex om hens surfar mycket på abortfrågan, då kan man särskilt rikta annonser om abortfrågan mot dessa personer.

Men det där kommer inte göra någon skillnad i praktiken tyvärr. Här är tre starka skäl varför:

 

Funktionen används inte av gängse användare

Användare använder inte den typen av funktioner. Alla dessa diskussioner om algoritmerna och vad som dyker upp i våra feeder, det kan man som användare kontrollera i väldigt stor utsträckning. Man kan helt enkelt skräddarsy sin feed, blocka det man inte vill se, feeda in mer av det man VILL se och dela upp innehåll man vill se i olika feeder. Man är sin egen tidningsmakare kan man säga. Om funktionerna användes, vilket data över lång, lång tid visar att fôlk inte gör.

 

Det påverkar inte everyday life

Det påverkar därmed inte feederna överhuvudtaget. Och det är i feederna vi som användare tar del av information. Och vilken typ av information vi exponeras för styrs även fortsatt av vårt beteende, vad vi tittar på i övrigt, vad vi surfat på, vad vi väljer att engagera oss i etc. Informationen finns, vi vet det, men som användare i social medier, måste vi inte leta efter den, den finns där hela tiden. För mycket av den, för snabbt.

 

Vårt ansvar är konstant

Från Facebooks håll är det naturligtvis en viktig förändring för att motverka fake news och kanhända är det några som måste tänka sig för innan man riktar två motsägelsefulla budskap mot olika målgrupper med sk. dark ads. Men för användarna som klickar upp sina appar den här morgonen har faktagranskningen högst troligen inte ökat. Och den känsla som algoritmerna är så otroligt effektiva på att skapa – den kommer kvarstå. Testa att googla XX fråga och så ser du efter tre dagar vad du tycker är den fråga som debatteras mest just nu… Där har vi nåt som inte påverkas av att det finns annan information att tillgå genom en ny funktion.

(obs – du får nog googla något mer allmängiltigt än t ex ”abort i sverige” för det har jag testat och det inte ett smack. Men testa ’plastic island’ och you are in for a treat)

 

 

 

 

MMS senaste mätning ändå

Så igår kom en rapport från MMS. Där man inte bara ser tendenser till utan KONSTATERAR att unga personer under 26 år jämt fördelar sin totala skärmtid mellan linjär tv, streamade program och klipp och video i mobilen. Appråpå detta citat:

– Man kan konstatera att de som är under 26 år idag sprider sin tittartid relativt jämnt mellan linjär tv, streamade program och klipp och video i mobilen. Totalt sett tittar de mer och mer på tv och annat rörligt innehåll, vilket visar att de både tar till sig möjligheten att välja skärm och tar del av det stora utbudet, säger MMS vd Magnus Anshelm i en kommentar (…)

Men liksom really? Jag vet inte exakt hur den här mätningen går till, men att det är missvisande, det kan vi ändå KONSTATERA! Jag vill verkligen bli motbevisad här. Snälla berätta hur mätningen går till så jag kan jämföra med min råttan i pizzan-teori om hur tv-tittning mäts.

 

Länk här: https://www.dagensmedia.se/medier/rorligt/sa-star-sig-tv-mot-streamat-6921060

 

Låt oss som en annan jämförelse dra en snabb kik på 2017 års mest populära tv-program, en högst ovetenskaplig samkörning:

Länk här: https://www.dagensmedia.se/medier/rorligt/har-ar-2017-ars-mest-sedda-program-6891473

 

Om vi bortser från Kalle Anka & hans vänner, Melodifestivalen och nåt VM i hockey och fotboll, som knappast är indikationer på linjär tv:s framtid – på tredje plats alltså; På spåret. Vildsint populärt bland unga under 26 år. Tätt följt då av Mästarnas mästare och Skavlan och sist men inte minst Let’s Dance och Antikrundan.

Jag vet inte om jag blir provocerad eller tycker det är skrattretande. Det förstnämnda i alla fall när det här fortfarande styr mediebudgetar. Som statistik betraktat känns det som en sån där pr-undersökning man kan beställa för att få lite pr när man inte har någon nyhet. 33% av alla millennials gillar Risifrutti med björnbär mer än Risifrutti med jordgubbar, vilket tyder på at björnbär är nästa stora inredningstrend (obs inte en undersökning gjord av Risifrutti).

Om jag bara kunde förstå hur det här är möjligt at framhålla…

Nyckeln till bred spridning

Ingen har förstås missat vare sig den osannolika (nåja) vändningen i matchen i helgen eller för den delen det massiva efterspelet angående Jimmy Durmaz och de rasistiska påhopp som drabbade honom efteråt.

Varje gång någonting blir såhär stort så fascineras jag av att det också varje gång flyttar fram positionerna för sociala medier, eller ska man säga förändrar dem och förändrar oss.

Första gången jag såg det här på riktigt var efter terroristskjutningarna i Paris 2015. Ni minns va:

Enligt obekräftade uppgifter var det över 70 miljoner människor som valde att visa sitt stöd och sina sympatier i sociala medier. De flesta genom att dela, ladda ner eller reposta memes, illustrationer eller bilder som andra redan delat. Och senare när Facebook gav alla möjlighet att byta profilbild som skulle visa stöd för offren, även via den ”färdiga” funktionen.

Stödet för Jimmy Durmaz är av förklarliga skäl inte lika utbrett som vid terroristdåden i Paris, eller nästa enorma genomslag som jag tänker på, vilket givetvis är #meto. Men på jobbet idag diskuterar vi ändå vad man kan lära sig! För det är naturligtvis intressant för alla som idag går till jobbet med uppgiften att sprida grejer i sociala medier.

 

Tänk på var upproret kommer ifrån

Alla (utan undantag) händelser med så här stor genomslagskraft i sociala medier kommer från fôlket. Man kan aldrig återskapa det som varumärke hur fina uppsåt man än har. Är man ett företag så är man. Det gör det också problematiskt att som företag visa sitt stöd eftersom risken är överhängande att det slår tillbaka som ett försök att profitera på både tragedier och mänsklig välvilja. Det finns det otroligt många exempel på, Ben & Jerry häromveckan t ex. För att navigera rätt här om man tänker sig att kommentera är relevansen a och o! Har det aktuella varumärket något att göra med fotboll kan det vara superrelevant, om inte så är det knappast troligt.

 

Idag är det tuff konkurrens

Det har förvisso lagt sig nu det värsta – men checka av flöden nu innan ni börjar posta. Obekräftade uppgifter (igen) gör gällande att var 12: e Facebookanvändare gillar eller delar ett inlägg per månad i genomsnitt. Så att folk delade sitt stöd för Durmaz igår innebär inte att de fått gilla/dela-sjukan och kommer gå bananaz idag. Om något så är det tvärtom.

 

Mängden versioner är nyckeln

Durmaz är viral, det är vi överens om, ja? Men även om det finns ”officiella” och färdiga inlägg att dela, precis som under Paris:

..så är nyckeln att det finns otroligt många versioner av det här stödet. Lika många versioner som det finns målgrupper. Eller såhär: en del är superintresserade av fotboll, andra av politik, andra vill visa sitt stöd för antirasism, några ser det som en politisk möjlighet och andra är bara….rättmätigheten…förbannade – är ni med? Det var längesedan ett enda inlägg, en enda film, ett enda visuellt uttryck fick genomslag på den här nivån, eller för all del på den nivå vi inte sett sedan snyftfilmseran som startade med ’Like a girl’. DET om något ska man inspireras av. Gör många saker av samma budskap på olika plattformar. Det är nyckeln till bred spridning.

 

//

Gilla och dela gärna

Aftonbladets Martin Schori skrev en artikel igår om de politiska partierna i sociala medier. Som både han och jag skrivit om tidigare så leder Sverigedemokraterna stort hur man än vänder och vrider på det här.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Ql0dV4/vrede-slar-karlek-i-sociala-medier-eller-darfor-ar-sd-bast-och-fi-sa

Jag följer såklart närgånget hur de olika partierna beter sig i sociala medier och det enda som Sverigedemokraterna gör som övriga partier i princip inte gör (eller som i alla fall är mycket mera slätstruket hos andra) är förstås – att klaga.

För oavsett om det är politik eller vad det nu är så är själva formatet – klag och provokation – en trigger för precis den målgruppen som i stort förvandlat Facebook till en klagomur under flera år. Är ni med? Det är naturligtvis grovt förenklat det här – men fast man kanske tror det så är det alltså inte så att alla användare av Facebook gillar, delar och kommenterar inlägg – inte ens från politiska partier. Och den ”kultur” som kommenterande på Facebook urartat till är en av…just det…. klag. Referens t ex när Ica bjöd alla sina kunder på prinsesstårta:

https://www.expressen.se/omtalat/livet/kunderna-sparade-nar-ica-ville-bjuda-pa-tarta-da-gav-anna-sara-svar-pa-tal-/

 

Varje dag mässar jag till mina kunder att inte låsa sig vid interaktioner på Facebook som mått på någonting eftersom det helt enkelt är ett dåligt mått på om ens målgrupp gillat vad man gjort. Sannolikheten att de som använt interaktionsfunktionerna för att visa kärlek eller hat till ditt inlägg korrelerar sällan med de som är din målgrupp. Så att grejer får många likes betyder att den tilltalat den målgrupp som ger många likes. Således mormor med look alikes (även detta grovt förenklat). Mer om detta i ett separat inlägg…

 

Betyder det här att det är helt verkningslöst att SD leder stort på Facebook? Naturligtvis inte. Framför allt är det så försvinnande genialt tillika skrämmande att den här algoritmen är EXPERT på att på mindre än några timmar inge en känsla av att något är ”överallt” eller att ”alla” pratar om det just nu. Av en slump kollade jag häromdagen på en textad video om ett gigantiskt stim med plast som just nu seglar runt i Karibien. Det är fruktansvärt ju. Hela öar med bara plastsopor… De följande timmarna och dagarna har jag sett alltifrån National Geographics briljanta omslag med tillhörande vitsord till fler filmer, bilder, artiklar, och inlägg om plast. Min känsla är att det här är överst på allas agendor nu, att det är vårt största, globala problem och jag känner – jag måste göra någonting!

 

Observera att jag vare sig gillat, kommenterat eller delat något av det här….

3 tips appråpå tonårsflykten från Facebook

Media älskar verkligen rapporter om att fôlk slutar använda Facebook. Det måste vara den vanligaste frågan, vanligaste rubriken och kort sagt – vanligaste ämnet när det handlar om Facebook. Spelarflykten och det här ”när gränsen är nådd”.

Nu har det aktueliserats igen. Amerikanska Pew Research Center har gjort en studie som fått stor spridning världen över. Studien visar att endast 10 procent av amerikanska tonåringar använder Facebook mest. Alltså va? Det är ju SKYHÖGT! Det finns ungefär (otroligt grovt räknat med hjälp av googlesökningen ”how many American teenagers are there”) 50 miljoner amerikanska tonåringar. 5 miljoner av dem använder Facebook som sin mesta sociala plattform. Otroligt ju!

Ok, men det viktiga här. Facebooks styrka är inte, och kommer inte att bli, att folk sitter i ändlösa timmar och nätter och scrollar ner i sin feed och delar kuliga grejer. Det har nästan alla tröttnat på för länge sen. Det är som att gå upp och ner på en sån där tingeltangel turistgata och hoppas hitta genuint lokala produkter och mat som en farmor har lagat. Det är tvärtom inte ett dugg  konstigt att beteendet på plattformen förändras, att fokus flyttar runt, att olika plattformar fyller olika syften och att vi inte gör allt på en och samma plattform.

Mitt bästa exempel på det är när sagda tonåringars mammor slutade lägga upp album från familjens semesterresor på Facebook och istället började lägga upp rosévin i motljus direkt när det hände på Instagram. Också lite som att dagens tonåringar inte slökollar på eftermiddagsteves utbud av Beverly Hills och Melrose Place-repriser utan istället på YT-motsvarigheter som kräver ungefär samma hjärnverksamhet.

Annonsörer måste ha med sig det här in i sin medieplanering såklart. Att olika fôlk är på olika plattformar men framför allt att alla är på många plattformar men gör olika grejer när de är där. Det är det som gör det så infernaliskt krångligt. Eller framför allt det som gör att det här att köpa sig ur problemet med en och samma annons på många plattformar – inte funkar längre. Men mer om det en annan gång. Här är tre tips till annonsörer om ett rimligt förhållningssätt till Facebook appråpå den här tonårsflykten:

1)

Tänk på Facebook som en plattform som kopplar ihop punkterna på ett sätt som t ex Snapchat inte gör (men YT i viss utsträckning). Det gäller inte bara det faktum att Facebook lite kontroversiellt trackar sina användare på en rad olika digitala plattformar utan också:

2)

Facebooks data borde lära dig saker om din målgrupp som du sedan kan ta med in i plattformar som inte erbjuder samma möjlighet till tracking i realtid. Och som framför allt inte erbjuder samma möjlighet att mäta hur människor faktiskt tar emot ditt innehåll. Nu kan en sluta testa content i fokusgrupper och testa på Facebook istället. Och de modiga tar med sig det de lär sig ut i varenda aktivitet som ska kommuniceras vare sig huvudkanalen är Facebook eller inte.

3)

Jag vill också mena att man ska förlita sig på vad datan säger och inte gissa den baserat på sådant man läser i branschpress. Dvs om din data visar att tonåringar inte är superusers av Facebook newsfeed, vilket är troligt, då måste du hitta dem någon annanstans. Men om du får de resultat du beräknat via sagda newsfeed – k ö r på. Och glöm inte att Messenger också är Facebook…

 

//

Tips till varumärken som vill bli virala med EXTRA

Följ länk om ej briefad av social listening tool än: https://www.instagram.com/p/Bi3MQJAHqeU/

 

Driver det business?

Engagement är kul – jag vet. Men jag kommer från en mera konservativ skola som gillar business. Är många likes lika med business? Hur kan jag koppla det här till business och inte bara ge mig ut på ett like-fiske för att det känns kul OM det funkar.

 

Tänk strategiskt

Det finns exempel på när det blir otroligt bra och driver varumärke bättre än alla kampanjer i Småland. Men det har också krävt att det finns en extremt tight strategisk grund och att någon tänkt till så att varumärket är in the forefront! Att personal på butiken Glitter på Hötorget spelar upp en scen är kul – men det har ingenting med Glitters produkter att göra.

 

Viralt finns inte

Det kostar pengar att bli viral. Och det kostar ännu mer pengar att tjäna pengar på att bli viral. Med extremt få undantag som aldrig har berört läsk, billiga t-shirtar eller pulversoppor har så kallade ”virala” succéer kostat jättemycket pengar. Jag vet att många skryter med ”inga mediepengar” alls – men det är som att säga att man blev viral gratis när man ingick samarbete med Zlatan (kommer knappast hända igen nu…). Nej, det kostar deg! Strategisk deg, bra och klok produktion och har man nu lagt ner sig på det viset så förtjänar det ni gjort medieutrymme! Det gör det inte sämre, tvärtom!

 

Det går också bra att helt motstå frestelsen och bara kolla klipp i sängen på internets duktigaste kreatörer. Så här i Guldtubentider inte minst…