Marknadsförares guide till svenskarna och internet

Svenskarna och internet 2019 är äntligen här! Här är några medskick till marknadsförare:

 

98% av Sveriges befolkning är nu på internet. 95% dagligen. Detta borde rimligtvis också spegla hur man fördelar en mediebudget. Ok, lite yxigt kanske, men fullt tillämplig. Det är helt enkelt mer än dags att låta digitalt styra och sedan EVENTUELLT strököpa analog stödmedia, inte tvärtom. Oavsett fördelning – aldrig tvärtom.

 

Jättejättemånga internetanvändare tycker att tiden de spenderar i social medier är meningslös. Det må så vara. Jag håller för övrigt med (jag måste sluta kolla på Facebook Watch). Märk väl att det INTE betyder att folk inte använder sociala medier. Märk också väl att det INTE betyder att folk är på väg tillbaka till ett mer analogt eller traditionellt mediebeteende. Känslan av meningslöshet är naturligtvis också fullt jämförbart med att zappa på tv: n 5 timmar per kväll som vi gjorde förr… Det som det däremot tyder på (tror jag) är att vi slösurfar i ”feeder” allt mindre och allt mer använder sociala medier för att kommunicera med andra i mindre forum. Kort sagt: vi chattar med varandra. Kom ihåg vad Facebook sa själva tidigare i år om denna förändring: ”from town square to living room”. Och hur ska man förhålla sig till det? På många sätt. Genom att skapa content för färre personer i taget, att skapa content som är gjort för att delas i mindre forum, att mäta på KPI: er som är rimliga givet situationen – är bara några exempel.

 

Sedan har vi den naturliga skepsisen mot allt digitalt. Det digitala hotet om man så vill. Rimligt i kölvattnet av både integritetskränkande läckor till höger och vänster och känslan av att vara övervakad av sin egen jävla telefon. Det har naturligtvis många konsekvenser men en – är att folk är mycket mera restriktiva med vad de gör i framför allt sociala medier. Det är inte längre praxis att skriva statusuppdateringar om allt man gör så att det blir synligt för alla. Man ger inte heller uttryck för allt man gillar genom att öppet visa det. Ergo: likes, comments och shares på ett ”town square”-sätt är inte ett beteende att jaga. Det är helt enkelt över. Nu.

 

Sammantaget vill jag mena att allas marknadsplaner, strategier och budgetar bättre ska spegla det beteende som rapporten så tydligt beskriver.  Årets rapport borde därmed för de allra flesta innebära stora förändringar. och gengäld också mycket bättre resultat.

 

 

 

Jag älskar Facebook Watch!

Efter extrem skepsis kommer solsken! Jag pratar förstås om Facebook Watch. Jag är i chock. Jag tycker jag kollar i fem minuter MEN DÅ HAR DET GÅTT 3 TIMMAR! Det vill säga exakt det Facebook vill. Det betyder också att Facebook som app fått ett jäkla uppsving hemma hos mig.

 

Låt oss ta det från början. Istället för den här oerhört överfulla, fullständigt irrelevanta Facebookfeeden där gamla klasskompisar från treans födelsedagar friskt blandas med typiska Facebooknyheter som ”Pensionär på äldreboende fick ingen mat på 8 dagar” – kom då splittringen. Facebook delade upp innehållet i kategorier åt mig. En flik blev till för grupper – javisst är jag där och pillar! Det är taxvalpar som sökes och bilder på syskonen till vår egen nya familjemedlem Boo. Absolut. Och sedan är det då Watch. Det är nu en drog.

 

För er som inte omfamnat splittringen är Watch helt enkelt längre videoformat, men som är skapade för att inte bara vara långa som ett egenvärde, utan för att behålla min uppmärksamhet länge. Det är en renässans för viralvido, lifehacks och de där för-e-bannade matlagningsfilmerna som jag tröttnat nåt så fruktansvärt på.  Tills nu… Några viktiga insikter för annonsörer nu då (det är redan en hel del annonser där inne, som jag effektivt sorterar bort till förmån för ”Making Elsa 3D cake” och ”Bulldog is completly obsessed with all of his bowls”.

 

Format är allt – endast om innehållet är rätt

Jag läste den här artikeln:

 

Naturvårdsverket betalade en halv miljon för fyra poddavsnittt

…och tänkte – men herregud. Ljud är inne nu absolut. Varenda människa går ju omkring och lyssnar på innehåll istället för att titta på det. Poddar har exploderat. Det gör alltså inte att folk är mer intresserade av reklam eller dess välklädda broder content marketing. Att starta en podd som företag och därmed skapa fritt spelutrymme för att prata om allt som man inte får gehör för i något annat forum – det kommer formatet ljud alltså inte att lösa åt er. På precis samma sätt är det med Facebook Watch. Bara för att jag kollar för mycket på Facebook Watch betyder inte det att jag är intresserad av vad som helst. Jag är mycket selektiv, och just därför råkar väldigt mycket av innehållet som exponeras för mig vara sådant som jag vill titta på. Och alla filmer följer samma mönster – de är snabba, ljudlösa (om man vill), enkla att hänga med i, handlar om saker som har extremt låga trösklar (djur som far illa, någon som är sinnessjukt bra på att baka tårtor, en räddningsaktion för att rädda en hund som fallit i en vak, helst då räddad av en isbjörn eller dylikt). Ni hajjar? Formatet är oerhört viktigt, men det är fortfarande ett samspel med innehåll som inte GÅR att komma runt.

 

Livslängden är en mindfuck

Det är en mindfuck det här att en person som ser en film aldrig mer kommer se den filmen. Det är varken ett beteende från personen eller en ”exponeringsstrategi” från Facebook. När jag har sett bulldogen bära runt på sina matskålar i 7 minuter kommer jag inte kolla på det igen. Ge mig nytt bara! Man måste således exponera nytt material för mig nu, jag är klar med det förra. Paus för reflektion om både produktionskostnader, nyckeltal för mätning och budskap.

 

Kraven på innehållet är helt orimliga

Om man vill säga någonting annat än ”The dying chimpans meet old friend” eller ”7 cute Barbie mini bags made from binder clip” så är det väldigt svårt. Kort sagt – man måste antingen säga ”tunga” saker på ett populistiskt sätt (tänk den där filmen som harvat runt nu i säkert ett år om havens skräpberg, den har ni väl sett?), eller så måste man helt enkelt backa till de mycket enkla regeln att fråga sig vilka är med min målgrupp, var hittar jag dem och vad kommer de att göra med innehållet när de nu exponerats för det. Ni förstår skillnaden på den målgruppsinriktade strategin jämfört med ”alla ska gilla detta och helst uttrycka denna gillan i trycka på just gilla”.

 

Älskar ändå Watch, det var egentligen bara det jag ville säga.

3 värdefulla insikter om Facebooks nya interaktiva annonsformat

Facebook släpper nya annonsformat! Och även om Facebook själva är nog så goda rådgivare till varumärken angående det här, vill jag ändå flika in några tankar som kan vara användbara. Särskilt med tanke på de nya formatens karaktär…

 

Det är nämligen så att de nya annonsformaten syftar till att vara interaktiva, dvs de ska öka engagemanget. Här är tre tips kring hur man bäst förhåller sig till detta.

 

Nytt format – men för vem?

Jag blir oerhört skeptisk till detta – av den enkla anledningen att annonsformat i sig inte kan tvinga människor att engagera sig. Men med brasklappen att Facebook är duktiga på att få ett beteende att ta fart – helt enkelt genom att hela tiden peka sina användare mot en specifik funktion eller format. Ergo – alla ni som använder Facebook kommer se extremt mycket av de här formaten i början. Det talar för att som annonsör utnyttja dem – de blir helt enkelt effektiva eftersom det ligger i själva plattformens intresse att exponera dem och få dem att fungera. Mitt tips är att prova, men att ett annonsformat inte kan förändra ett beteende, det kan eventuellt påverka det, men historien berättar att det inte är annonser som förändrat folks Facebookbeteende. De mest effektiva annonsformaten har istället uppstått ur ett utbrett redan vedertaget beteende. Jag är därför skeptisk till alla förändringar på Facebooks plattform som är sprunget ur en vilja att pleasa annonsörer.

 

Formatet i sig är inte intressant

Glöm inte bort innehållet! Bara för att det är ett nytt format som medger engagemang betyder inte det att folk är intresserade av vad som helst. Jag vill mena att i takt med Facebooks enorma utbredning så uppstod på vägen en idé från företags håll att folk helt plötsligt skulle vara oerhört intresserade av precis allting. Öppettider, öppet hus, interna utmärkelser och fredagsfikor deluxe med designade tårtor. Det finns väldigt lite som stödjer den här teorin såvida inte målgruppen är rejält avsmalnad. I tårtfallet helst till de närmast sörjande, dvs de anställda. Slutsats – formatet i sig gör inte annonsen intressant så jag rekommenderar verkligen inte att börja hitta på content enbart för att matcha ett format.

 

Nyhetens behag

Som vanligt vill jag också mana till lugn kring nya features som man faktiskt inte har en aning om hur bra eller dåliga de är förrän man har tillräckligt mycket data för att kunna dra någon slutsats. Tiden har dock komplicerat saker och ting så mycket att där är ett alldeles för generellt tips. Men om man säger såhär: lika lite som man kan urskilja ett enda livsmedel ur sin kost som den enda undergöraren när det kommer till god hälsa, lika lite kan man tänka så med annonsformat bland andra. Alltså : det är förmodligen  inte de sprinklade gojibären i filen som gör att man undgår högt blodtryck.

if no one hates it no one loves it

Både Twilfit och Zalando har nyligen lanserat ny varumärkesplattform under payoffen ’Free to be’ – varpå Resumé hittar inte mindre än 5 olika varumärken i vitt skilda branscher med samma payoff. Det där har man ju på något sätt bara väntat på. Helt enkelt därför att Free to be är så oerhört generiskt. Samtidigt har Oatly lanserat en både älskad och starkt kritiserad kampanj kallad ’Spola mjölken’ som redan vid en första anblick åtminstone inte är generisk. Men det finns för och nackdelar med allt…

 

Fördelen med att vara generisk är att man inte får särskilt mycket kritik. Skälet till det är enkelt – if no one loves it no one hates it. Missförstå mig rätt – ansatsen till ”Free to be” är urtjusig. Och enkel att förstå! Jag fattar direkt – man ska må bra i den kropp man har – känna frihet att göra vad man vill och vara vem man vill även om man t ex, som jag, har lår som ingen jeansdesigner i världen tycker borde få finnas. Men det är också hopplöst slätstrukten och väldigt inte i kontakt med hur jag själv skulle uttrycka mig på internet. Utan att nämna vilket varumärke som gjort det bäst eller sämst eller ens lägga någon värdering i det överhuvudtaget så upplever jag det som någon slags effekt av krav från vår sociala omvärld att stå för rätt saker. Ni vet – en krona för varje ny undersökning som konstaterar att millenials kräver att varumärken ska stå för bra grejer. Meanwhile i ett inte så parallellt universum så säljer man mer kläder genom att fronta pojkkläder mot pojkmammor och tjejkläder mot tjejmammor och förmodligen säljer man också mer jeans när de sitter svinbra på sanslöst vacker 16-åring i lättviktarklass än…well…mig typ. Det betyder naturligtvis inte att det nödvändigtvis är RÄTT – men Free to be ekar ändå ihåligt när dessa två parametrar ska samexistera dvs – skicka hjärtemojis till oss nu för vi har faktiskt modeller modell större OCH våra ”vanliga” modeller. Jaha du. Det är ungefär som när snabbmatskedjor med absolut nödvändighet ska marknadsföra hur nyttigt ETT av deras all inclusive-mål är. När storsäljaren förvisso kan vara god, men det är också en delbetalning av en framtida stroke. Men nu för tiden ser ju folk igenom det där. Och både hjärtemojis och arga emojis uteblir ur reaktionerna. Och så står man där med sin payoff.

 

Spola mjölken. Är för mig inte reklam, det är lobbyism. Som man fattar på en sekund. Kolla där ja – spola kröken för det är bra för folkhälsan. Spola mjölken – troligen också mycket bra för folkhälsan och minst lika kontroversiellt om inte mer eftersom det tydligen också är en pungspark rakt i skrevet på Sveriges bönder. Och kritiken låter inte vänta på sig. Så inte heller uppmärksamheten. Och det kan man tycka vad man vill om och vissa delar av den här kritiken är ganska jobbig skulle jag säga. Det här hårda budskapet med klimatpåverkan medan Oatly till 30% ägs av några kinesar som både friskt och frispråkigt öser in deg i kinesisk kolkraft. Ja, vad ska man egentligen svara på den? Är det lite som att Greta Thunberg seglar segelbåt över Atlanten för miljöns skull men att 5 skeppsgossar sedan måste flyga till New York för att hämta båten och segla hem den igen? Kort sagt det är jobbigt att gå ut hårt för då är det ju alltid någon som hittar en spricka i fasaden. Ett ”ja men du då”. Men uppmärksamhet – ja den får man i alla fall!

 

Vad lär vi oss av det här komplexa och babbliga resonemanget? If no one hates it no one loves it och tvärtom. Att våga är att nå ut. När millenials i undersökningar säger att de vill stödja företag som tar ställning menar man förmodligen inte att ta ställning för det allra mest uppenbara….

 

Facebook slopar likes

Facebook testar att ta bort likes på vissa marknader. Ja såklart. Den som kan sin data har i många år inte bara lagt märke till utan både accepterat och omfamnat det faktum att likesfrekvensen på Facebook (s plattformar) befinner sig i rasande nedförsbacke. Och vet ni? Det är helt ok! Om man nu mot förmodan blir ”skrämd” av den här nyheten och tänker vad händer nu med mina likes: här kommer tre uppmuntrande faktan!

1.

Att Facebook gör så här beror på att det är ett beteende som är på utdöende. Även historiskt, och detta är inget undantag, har Facebook varit extremt duktiga på att möta människors förändrade beteende så snabbt att man inte kan avgöra vad som är hönan och ägget. Beviset för det här är inte minst att Facebook fortfarande fullständigt och så gott som monopolitiskt kontrollerar allt vad sociala medier heter på bekostnad av bl a ständigt krisande Twitter och den här Snapchathajpen som gick upp som en sol och ner som en pannkaka. Kort sagt – den här typen av kommande förändringar är – när de lanseras – både väl utredda och testade – och en naturlig följd av ett redan etablerat användarbeteende.

 

2.

Det här gör det lättare att gå till den/de som eventuellt bestämemr över dina KPI: er och säga att det är så hopplöst ute att mäta likes på det sätt som allt för många fortfarande gör. Det bekräftas nu av den här förändringen. Minns igen när Instagram slopade öppna likes count på video till förmån för visningar. INGEN både tittar på en video följt av att like: a den. Det gjorde att den som mätte likes på video istället för views fick rådet av sin egen data att inte göra video. Kan vi enas om kanske inte är svaret? Idag är det etablerat även bland icke marknadsförare att det är views vi tittar på. Givetvis. Kort sagt – du får ett KPI-rapportfacit direkt från hästens mun!

 

3.

Nu när träden försvinner kanske man har möjlighet att se skogen! Fick frågan senast idag att om det nu inte fungerar att jobba såhär – varför finns den funktionen kvar på Facebook.  Typ att om det nu inte fungerar att jobba organiskt – varför har man möjligheten? Nu blir det så mycket tydligare och jag kanske inte blir bemött med lika stor droppande haka när jag säger att likes inte betyder…..ett skit.

 

Lycka till!

 

 

Att mäta sin affär, inte myslikes

Nu är det höst! Och det är det många som ska dra upp nya riktlinjer, målsättningar, mätpunkter och andra viktiga strukturer.

Jag brukar varje höst vilja sammanfatta läget med ett enda hejdundrade supertip – eller superspaning snarare – här kommer denna hösts tips:

 

Glöm inte att framgång i sociala medier som inte kan sättas i direkt relation till affärsmässig framgång inte betyder framgång.

 

Vad vill jag säga med det här? Jo, men att vi fortfarande 2019 övervärderar en massa framgångsparametrar i sociala medier som viktiga fast de oftast helt och hållet saknar betydelse. Det är t ex sällan givet att många followers och högt engagement också betyder affärsmässig framgång. Helt enkelt därför att de oftast inte sitter ihop ELLER de kan inte bevisa varandras värde och effekt. Exempel:

 

Ett företag som är superduktiga på att driva engagement i social medier är ofta duktiga på att skapa och distribuera innehåll som driver engagement i social medier. Väldigt sällan står det det i direkt korrelation med produkten, varan eller tjänsten man vill sälja, eller andra rimliga mål med marknadsföring.

 

Jag vill också säga, till min egen business nackdel egentligen, att vet ni – det är krångligt med marknadsföring nu för tiden. Och det finns faktiskt ingen generallösning på någonting. Trösterikt så tillvida att man kan sluta leta efter just det. Sluta ha ångest över att inte hela tiden ”vara på tårna för nya trender”. För nej – slutet på regnbågen är vare sig influencer marketing, programmatic buying, OOH revival, Facebook canvas eller någon annan microlösning. Att leta efter det är som att tro att det finns ett enda enskilt livsmedel som man kan mölja i sig som därmed löser alla andra dåliga kostval. För att strössla gojibär på morgongröten minskar alltså inte risken för cancer nämnvärt. Tvärtom är det den stora bilden som gäller och tricket är att titta brett, men mot bakgrund av att mäta otroligt smart och att mäta EFFEKT PÅ AFFÄR. Inte mys-likes på en fin sommarbild.

 

Mot bakgrund av detta är det väldigt spännande att Facebook  nu brandar om sina appar. Som vanligt släpps nyheten innan några som helst detaljer om hur – men man kan ana att man satsar på att samla alla lösningar i ett och samma universum, där allt går in i varandra, dvs på ”samma” plattform både chattar man, handlar man, planerar fest, surfar, lägger upp sina bästa recept, dejtar och nätverkar. Tänk på det ett slag när man som marknadsförare skiljer på det ena och det andra. Nejnej, den här avdelningen jobbar  med content, på plan två sitter gänget som sköter annonser. Not the way of the future…. Börja öva redan i höst! Gå ner på tvåan direkt och snacka content! Släng alla KPI-rapporter som innehåller engagement rate på vägen ner.

Bl a här kan man läsa mer om man är extra sugen:

https://www.adweek.com/digital/a-rebrand-will-soon-remind-people-that-instagram-and-whatsapp-are-from-facebook/

Vi hörs väl innan höststormarna?

 

/

En hjärnforskares inflytande över era medieplaner

Den här hjärnforskaren Anders Hanson, eller läkare kanske han är, som sommarpratade idag. Han sa flera intressanta grejer, men en som var särskilt relevant för sådana som oss är att den valuta som är allra mest värd på det stora vida internet är – vår uppmärksamhet. I Anders resonemang så handlar det om att vår uppmärksamhet ständigt är delad eftersom mobiltelefonen etc, men det finns andra dimensioner i det där. Som har med reklam att göra.

 

Det är helt otroligt svårt att få folks uppmärksamhet. Alltså så svårt så när vi eventuellt får den så kommer ändå ingen ihåg vem, vad eller hur. Jag minns för bara några år sedan när ”thumb stopping content” var en grej som hjälpte. Alltså sprängstoff, överraskningar, sinnessjukt bra eller bara ”disruptive” content. Det gick så långt så vi hade en galenpanna som hoppade fallskärm från typ månen till förmån för ett företags reklam. Den nivån. Nu. Hjälper det inte ett skit. Det finns så mycket mindblowing content på internet att vi hinner inte ens ta in allt det. NÄR ska vi ta oss ner till det innehållet som kanske inte alls är mindblowing? Det innehållet som vi alla har så otroligt mycket av i en bildbank med lösenord. Då har vi inte ens börjat prata om det mest usla innehållet. Det som någon skapat i tron om att vi måste serva internet med MER innehåll för att det finns följare som kräver det.

 

Svaret på det här är som vanligt relevans. Att det inte handlar om att vara mindblowing utan om att vara relevant och därmed träffsäker i den målgrupp som det kan tänkas vara relevant för. Och ju fler vi försöker vara relevanta för samtidigt desto mindre mindblowing är upplevelsen.  För alla.

 

Anders resonemang säger mig att vi inte direkt går andra tider till mötes. Det kommer inte finnas något nytt stort reachmedium, det kommer fragmentariseras sönder och samman i miljontals partiklar där ingen har tid, där ingen törstar efter mer innehåll och där själva de digitala plattformarna där vi spenderar vår tid inte ens exponerar oss för sådant som vi inte själva gett uttryck för att vi är intresserade av.

 

Anders Hanson ändå – förmodligen helt omedeveten om att hans resonemang borde förändra mången redan godkända medieplaner här i höst.

 

Tycker för övrigt att Hanson också pratar vettigt om det faktum att vi borde logga ur ibland. Lämna telefonen och göra något analogt. Som att äta middag ihop. Det är inte så jädra tokigt faktiskt…

 

 

Instagram släpper ny logisk funktion

Ok, så nu meddelar Facebook (Instagram) att varumärken kan börja köpa räckvidd via influencers kanaler. Alltså- Libresse kan teoretiskt sett köpa media i Zara Larssons konto. Det är en naturlig följd av att inte heller influencers har en tillfredsställande organisk räckvidd. Och vi har ännu inte sett början av den utvecklingen, om du frågar mig. Det borde helt enkelt vara ett krav på ett influencersamarbete att köp av utrymme ingår som en del av överenskommelsen. Det finns ingen annan utväg. Det handlar inte längre om att t ex innehållet borde vara bättre och DÅ kommer det synas för fler – det handlar om att alla måste betala som grund, därefter följer en rad andra parametrar som avgör priset på sagda utrymme. Jag gillar sådana här förändringar och nysläpp – det är så logiskt och därmed enkelt att förstå! Det tangerar också tre rimliga om än mycket övergripande råd till alla som tänker engagera sig i influencer marketing:

 

Ingenting är lösningen på allt

Det är, precis som med alla andra medieköp, en del i en helhet. Jag kan inte komma på en enda helhetslösning för någon typ av problem när det kommer till medieköp. Man behöver med största sannolikhet fragmentarisera sina medieköp på precis samma sätt som användares mediebeteende är fragmentariserat. Det är en bra ledstjärna när man arbetar med influencer marketing också. Gjort på rätt sätt kan det vara en fantastisk aktivering, eller ett komplement – men det är ingen generallösning.

 

Följare betyder ingenting

Följarskara är snart sagt lika meningslöst för influencers som för varumärken. Att gilla någonting på internet är en färskvara. Det är också fruktansvärt logiskt. Om jag precis har köpt en tv är jag inte jätteintresserad av att läsa mer om olika tv-alternativ i två år tills det är dags för mig att köpa en ny tv. På samma sätt finns det många incitament för följare att börja (och sluta) följa en influencer och det är inte alls säkert att hela följarskaran växer med den här personen och ständigt utvecklar en djupare relation med hen. Kort sagt – övervärdera inte följare vare sig antal eller kvalitet på följare.

 

Allt är köpt

Denna tanke har de flesta redan förlikat sigm ed – men kan vi inte bara enas om / upprepa mantrat att ingenting är finare eller fulare bara för att det ligger pengar bakom. Det är en förutsättning för att nå ut, det är så som plattformarna fungerar – för både dåre och direktör. Det finns inga undantag. Vill du nå rätt målgrupp kostar det pengar och nej, målgruppen tycker inte att det är irriterande eller mindre trovärdigt för att utrymmet är köpt. Däremot är det irriterande om det inte är målgruppsanpassat. Som idag när jag fick ett mail från en säljare som undrade om jag också var trött på dyra och krångliga sociala medier-byråer. Det var te x inte så målgruppsanpassat.

 

Hej på er! Lycka till!

En delete-funktion få kommer utnyttja

Vi kan förvänta oss en tid framöver där Facebook släpper mer och mer detaljerad info om hur omstrukturering av Facebook till en ”more privacy focused platform” faktiskt kommer att se ut. I ett första steg vet man aldrig i detalj vad eller hur förändringarna faktiskt blir i praktiken.

Nu vet vi alla fall att man efter lång väntan släpper funktionen att användare kan radera sin datahistorik. Alltså inte bara radera sitt senaste inlägg utan sina spår, som i så fall skulle t ex omöjliggöra retargeting. Maj gad tänker ni – det är lika bra att lägga all deg  på out of home. Men nej. Här är tre anledningar till att den här funktionen mest är läppstift på en gris:

 

  1. Facebook har, genom åren, släppt många olika funktioner och sätt för användare att anpassa sina konton på ett sätt som skulle göra annonsering i princip värdelös. Man kan t ex finjustera (nåja) sin newsfeed med en rad olika funktioner. Men grejen är att ingen ju faktiskt gör det. Dessutom skulle man ju få hålla på som en dåre hela tiden att anmäla, avprenumerera och dölja sådant man inte vill se. Historien har visat att användare helt enkelt inte gör det. Inget tyder på att det blir någon större skillnad nu, särskilt inte eftersom folk surfar allt mindre i de appar där ens digitala spår är som mest tydliga för användaren själv (Newsfeed).
  2. Det enda den här uppdateringen innebär är att radera historik, det går alltså inte stänga av funktionen att lämna avtryck digitalt. Och alla som arbetar med t ex retargeting vet ju att den enda data som överhuvudtaget räknas är den SENASTE datan. Att användare skulle hålla på och radera sin historik efter varenda googling och surfsession är helt enkelt inte sannolik.
  3. Facebook har släppt funktionen som ett led i påtryckningar kring det här med lagring av data, men det är inte som att det här frontas överst i apparna. Du måste in i ganska avancerade settings för att hitta funktionen. Där kan man för övrigt också hitta en rad andra avancerade funktioner som ingen använder…

 

Ni kan simma lugnt in lake retargeting således.

 

//

Snabbanalys av medgrundarens pr-utspel om att reglera Facebook

Läser (och kollar på) Chris Hughes utspel i New York Times idag och himlar med ögonen, samtidigt som han absolut har en del poänger. Tyvärr överskuggade av att han verkar vara. Så. Himla. Arg. Och det kan man vara för övrigt! Gud ska veta att jag också är arg!

Anyway – Chris Hughes söker onekligen uppmärksamhet (och lyckas) med sitt utspel- som varenda stort mediehus världen över plockat upp – om att det är dags att splitta upp Facebook. Helt enkelt därför att inte bara bolaget är för stort och har för mycket makt- utan också därför att Mark Zuckerberg själv har för mycket makt. I artikeln omnämnd dels som en ”bra person” men också som någon som ensam kan bestämma vad en användare ska mötas av i newsfeed när hen vaknar på morgonen.

Det vore naturligt på ett sätt att tvingas, eller av andra skäl, besluta att splitta up ett så stort och dominerande bolag. Men det finns ett jätteproblem. Nämligen det att det är användare som varje dag fortsätter bidra till Facebooks otroliga makt över våra social spaces, våra relationer och snart sagt hela vårt digitala och fysiska liv. Chris Hughes argumenterar bl a för att inga andra social nätverk får chansen rent konkurrensmässigt eftersom Facebook antingen kopierar eller köper upp nya sociala plattformar för en struntsumma (Facebook köpte WhatsApp för 19 miljarder dollar) och därför har inga andra sociala plattformar lanserats på allvar sedan 2011 (Snapchat). Facebook uppvaktade och ville köpa, men fick nobben och kopierade då istället funktionen – och resten är som vi alla numera vet – historia. Instagram Stories var en omedelbar succé. Det berodde dock inte på att Facebook var elaka utan på att Facebooks användare gillade funktionen. De verkar, såhär i efterhand, ha gillat den mer än de gillade funktionen i Snapchat. Facebook har dok både före och efter detta släppt en rad funktioner som användare fullständigt ignorerat. IGTV är en sådan, extremt lik Snapchat Discovery för övrigt. Inte en succé på Snapchat heller. I tillägg till detta har Snapchat gjort en rad misstag, här är några->

https://www.vox.com/culture/2018/2/23/17044428/kylie-jenner-snapchat-tweet

 

Och kort sagt misslyckats med att utveckla plattformen i den takt som t ex…eh…Facebook gjort.

 

Jag säger inte att det är oproblematiskt eller att man nödvändigtvis ska få helt fritt spelrum – men det är alltså Facebooks användare som varje dag väljer Facebooks plattformar. Att, som Chris hävdar, folk inte vet om att t ex Instagram ägs av Facebook är fan inte Mark Zuckerbergs ansvar.

 

Det andra problemet med Chris resonemang som är ett mer delikat är att väldigt få människor, lagstiftare inkluderat, faktiskt förstår vilken enorm makt Facebook har. Och på vilket sätt. Merparten av apparnas användare förstår inte heller det. Fullt förståligt! Men innan vi kan se en konstruktiv kritik av plattformen, och helst också i avsaknad av Chris personangrepp på Mark som maktfullkomlig, en arbetsgivare som betalar usla löner etc, kommer vi inte komma heller komma framåt på ett konstruktivt sätt. Till dess går det möjligen att reglera Facebook som företag men internet är internet. Jag vill tro att det är användarstyrt, fritt (nåja) gratis och i alla fall omöjligt att reglera med lagar och idéer som hör en svunnen tid till. T ex genom att ålägga Mark Zuckerberg ansvaret av publicist och ansvarig utgivare i traditionell mening. Med 2 miljarder journalister anställda då i så fall…

 

Vill man läsa hela artikeln och även se den extremt amerikanska filmen hittar man det här:

//