Det bedrövliga jämställdhetsläget i vår bransch och andras

Ska vi prata lite om kön nu igen? Det var två grejer i min vardag på det senaste som triggade igång att jag blev sådär arg igen, som jag ju i grunden är kroniskt. Eller tre egentligen, men den tredje är av högst privat karaktär så skit i den.

 

Dels råkade jag uppmärksamma en bild som Resumé postade i samband med en artikel om att Sveriges byråchefer ser en ljusning i pitchläget såhär mitt i, eller förhoppningsvis mitt i slutet av, den här eländiga pandemin. Samtliga byråchefer som bildförevigades var tämligen likriktiga, jättehomogena 40-plusmän. Kul med lite spaningar från olika håll tänkte jag och postade skiten på mitt hatforum LinkedIn. Och där tyckte människor i allmänhet att ”fy fan” och stackars chefredaktören från Resumé blandades in av någon som verkar vara lika passivt arg som mig och han (…) kunde konstatera att det tyvärr är så att karlarna dominerar byråtopparna och då blir det ibland så att ingen kvinnlig byråledare får vara representerad i en snabb rundringning. Det köper jag till 100%, det är fan inte Resumés jävla fel att det ser ut såhär.

Det andra som eldade på min passiva ilska här var att jag intervjuades om cancel culture här i veckan. Och det är ju jävla spännande alltså. Därför det jag tog med mig från den intervjun var något jag själv påtalade (jag vet, inte så charmigt), nämligen att företag 2021 och onwards inte kommer komma undan med sån här jävla dynga. Det vill säga – kom inte farandes med någon kampanj hörrni som är så himla jämställd och tar parti för de svaga och allt vad det nu är som företag ger sig på för att få hjärtemojis – och så på insidan så har ni idel breda slipsar i styrelserummen och motsvarade oacceptabel likriktning. Jag har en kompis som är otroligt pampig och nästan overkligt mäktig i företagssverige. Hon sa en gång att hon helt enkelt vägrar jobba med företag som inte kan komma upp med nåt bättre än 4 breda advokatslipsar och en tjej som kommer med nån räkmacka till lunch (och kom igen – det har vi alla varit med om att bevittna). Hon reser sig helt enkelt upp och går. Mäktig som hon är dessutom. Älskar henne. Otrolig kvinna.

Nu vill jag i min inte så stillsamma ilska ta upp 3 problem som inte har någon praktisk lösning förutom i våra hjärtan och i våra små huvuden, det handlar alltså om att bara tänka annorlunda. Annars får vi dras med både nuvarande situation (som helt ärligt är förjävlig) och/ eller någon slags förnedrande och fullständigt onödig kvotering i flera generationer till. Låt mig ytterligare svärta ner bilden genom att ge er en rimlig hint om hur det ser ut i styrelserummen över de här vd: arna i Resumés rundringning. Tror ni det är en bunt rediga fruntimmer i de där styrelserna eller? Det behöver man inte ens undersöka för att veta svaret på…

 

Problem utan lösning 1 – kvinnor får ibland barn

Ibland blir kvinnor gravida och föder barn. Och innan de föder det här barnet i magen så föregås det inte sällan av en livsomvälvande hormonell omställning som ställer hela kvinnan på ända. Det är JOBBIGT att vara gravid. Och för er som ba aja men alla Sheryl Sandberg-liknande amerikanska superkvinnor dom ba fryser lite ägg när de är 35, blir gravid vid 45, jobbar till vecka 41, föder litegranna och håller sen ett TedTalk mellan amningar när barnet är 3 veckor gammalt. Att det är så man gör när man är kvinna och karriärist och det är liksom C O O L T. Så tänkte jag också om barnafödande när jag var 25. I realiteten är det inte så för någon. I verkligheten innebär en eller flera graviditeter att kvinnor inte bara plockas ner från ledande befattningar tillfälligt eller permanent utan också att de springs om av manlig kollegor. Det innebär att investerare drar öronen åt sig inför kvinnliga entreprenörer i barnafödande ålder och att omvärlden ser på dig som en liabilitet i mycket högre utsträckning än dina manliga kollegor helt enkelt för att man räknar med att du inte bara måste föda barn, man räknar också in i kalkylen hur du ska reagera på det. Gå från briljant på jobbet och typ…öh…stenhård förhandlare till att bara vilja vara hemma och sy gardiner och koka broccolipuré till ungarna. Samhället ålägger kvinnor i barnafödande ålder eftersläpande fördomar som handlar om hur man kommer bli sedan när man fött barn, som att alla reagerade likadant och som att det var något dåligt med en hälsosam paus för att komma in och komma ur en hormonell omställning och, kanske tillsammans med pappan, se till att det blir folk av ungen. Det finns inget annat sätt att komma tillrätta med det här problemet omsprungen, förbisedd och omgiven av fördomar kring svagheten i att vilja koka ekologisk broccolipuré än att hejda sin egen tanke när man ser eller misstänker en gravidmage. En del kanske kommit en bit på väg, men räck upp handen ni  som i skrivandets stund t ex är på väg att investera i en kvinnlig, gravid entreprenör. Det händer inte till dagligdags direkt. Eller som utser en kvinna till vd som är 35, tillfälligt barnlös och lyckligt nygift. Okej, det där sista kanske var ett slag under bältet för i någon jävla mån ser väl alla människor människan mer än kossan, men noterar samtidigt färskt vd-byte på inte mindre än tre av de största svenska byråerna och det är idel män med namn som klingar svenskt folkhem och vd-tradition. Illustrerar med Googles bildvy om man nu vill misshandla sig själv och googla just ’vd’:

 

Problem utan lösning 2 – män i ledande befattning känner inte igen sig lika väl i en kvinna

Och tacka fan för det. Kvinnor och män omges av otroligt olika förutsättningar för att bli den de är. Jag läser Kalle Anka (Ankist for life), och där är Joakim von Ankas sekreterare alltid en höna. Alla hans maskinskrivare är för övrigt hönor. De balla affärsmännen? Ja det är rediga herrankor det. De hårdnackade detektiverna? Javisst – män – gärna med bara efternamn. Det finns kvinnor som också är hårdnackade och tuffa – vet ni hur det är med dem? De är häxor och lurendrejare. Stilikonen Magica de Hex till exempel. Ok, nu slår jag in öppna dörrar, sluta läs Kalle Anka då tänker ni. Men låt oss alla inse att det är lättare att se ett vd-ämne i en man. Och om det inte är det så kan man annars stirra på hans vs hennes bakgrund och innan man bedömer den så himla rättvist också fundera över respektive persons möjlighet att skaffa sig den aktuella bakgrunden. T ex vad det gäller tidigare ledande befattningar och ansvar. Min faster frågade mig när jag var 7 år vad jag ville bli när jag blev stor och jag sa journalist fast jag inte visste vad det var och då frågade hon, nygift med kompis till kungen, ”men du ska väl gifta dig rikt förstås?”. Jag svär att jag svarade att jag skulle tjäna mina egna pengar, men jag förstod inte då att vägen dit ska kantas av t ex att mitt första chefsjobb var som mellanchef där det fanns en så gott som exakt likadan motsvarighet till mig själv. Möjligen att han var 2 år äldre. Han tjänade 10 000 kronor mer än mig och jag fick höra på varenda avstämningsmöte att jag kanske borde tagga ner lite och vara lite mer som honom. Sedan flyttade jag till Estland som alldeles för ung vd och där vägrade ofta de här karbonkopiorna på Googles vd-ämnen att prata med en citat ”sekreterare” som dessutom klädde sig som en man. Ska jag fortsätta? Det enda vi kan göra är att se en hel människas historia, förutsättningar och möjligheter att bli ett vd-ämne. Allt ifrån erfarenhet till hur vi faktiskt beter oss. Ja, jag är arg, tacka fan för det. Varför ska män vara så arga? Stod på en fest för ett antal år sedan där två selfmade-miljardärer samtalade över en crustad och ett glas vintage champagne och de säger på fullaste allvar till varandra ”äe du vet, jag har aldrig velat bli vd”. Nej inte jag heller heller säger den andra och det är ju fint grabbar. Men ni ges åtminstone gång på gång möjligheten. Med övertalningsförsök av typ Wallenbergarna för ni har ju en sådan ENORM talang för saken.

 

Problem nummer 3 utan lösning – kvinnor beter sig annorlunda

Ja, det hänger ihop alltihopa det här, men erfarenhet, bemötande och allt däremellan formar människor. Nästa gång jag träffar en grupp människor som kanske eller kanske inte ska välja att investera i oss eller mig – tror ni då att jag kommer väga in min tidigare erfarenhet med frågor kring barnafödande, hur det blir med min lilla firma om jag får barn och allsköns idiotiska frågor ingen har med att göra. Jag går ju alltså in i situationer idag – förbannad från början. Jag är som ett lass dynamitgubbar med en tvärfull dynamitharry i andra ändan som fipplar med tändstickan. Det är inte långt till sprinten. Det är också svårt att vara lugn när någon redan tänd dynamitgubben vid ungefär 7 års ålder. Det kan ni tänka på – alla ni som genom mitt liv bett mig att citat ”lugna ner mig” även i situationer där det kanske vid JUST det aktuella tillfället inte har förekommit diskriminering mot mig på grund av mitt kön. Jag vill också slå ett slag för det kvinnliga ledarskapet som faktiskt tillåts vara precis så som det är. De enda ”förebilder” man kan ha i idag är de som gjort sin resa på mäns villkor, dvs ammat ungar i kulisserna till TedTalks, och armbågat sig fram och blivit ett unikum i sin särställning och därför vunnit andras respekt. Ni vet typ Margaret Thatcher-typer. Det finns ingen lösning på det här problemet heller – och det ÄR ett problem för utrymmet för OLIKA typer av kvinnligt ledarskap är högst begränsat i jämförelse med olika typer av manligt ledarskap. Män kan ha en vingbredd på allt ifrån den coola entreprenören i skinnpaj eller för den delen nedtonade billiga t-shirts à la Marc Zuckerberg och Steve Jobs och ”grabbarna” till klassiska Volvogubbar med dyra bilar. Kvinnor? Har mycket mindre möjlighet att ha spännvidd från Odd Molly-morsa i förorten till urtrist i för stram pennkjol. Vi har bara en sort – en så kallad ”stenhård affärskvinna”. En arg en.

 

Jag vet att vinden blåser mot att vi ska omfamna allt det goda och att jag mest omfamnar allt det dåliga, Men förstår ni ens hur långt vi har kvar? Kan ni ens ta in hur bedrövligt utgångsläget är? I landet som också, inte minst i ljuset av Ebba Busch krångliga husaffärer, inte heller 2021 kommer välja sin första kvinnliga statsminister.

//