Låt oss hoppas att Black Friday redan är en digital högtid, eller?

Nu inför årets slut kommer såklart de sedvanliga årssammanfattningarna och spaningarna inför nästa år. Jag ska inte göra ett sådant inlägg riktigt än, men lätt att spåna om redan nu är ju att Corona gjort marknaden och människors beteende än mer digitalt. Det siar alla om just nu. Det är så att säga en öppen dörr. Inte bara för att det är så utan för att man som konsument, och människa för den delen, tvingas till det. Black Friday idag och vi kan väl bara hoppas att det faktiskt är en digital ”högtid” i år och att folk INTE köar utanför Elgiganten och H&M för att köpa billiga prylar. Julhandeln förväntas också eller MÅSTE bli digital.

 

Nu både undrar jag och hoppas att/om det kan vara så att den här digitala frammarschen kan tidigarelägga den utvecklingen som till slut kommer komma, det vill säga att vi slutar göra åtskillnad på digitalt och traditionellt.

 

Här är tre funderingar att klura på vad gäller det, nu inför nästa år:

 

Det går inte att bygga varumärke digitalt, eller?

Plats för emoji som himlar med ögonen. Att bygga varumärke måste rimligtvis handla om att exponera sitt varumärke för den målgrupp som man vill ska tycka, tänka och känna någon för varumärket. Och då är det också rimligt att anta att man måste exponera varumärket för målgruppen där som de redan vilar sin ögon. Inte i tidningen Metro då utan i sin mobiltelefon. Inte rocket sience det här och det är inte som att ingen inte håller med – men fortfarande är det så mycket finare att bygga varumärke med uttryck och content som helt och hållet saknar bäring i digitala och sociala medier (hädanefter skriver jag bara digitala medier och där ingår social medier). Det släpps kampanjer varenda vecka där kampanjbilden är en bild på en utomhustavla och det släpps långa, känslosamma filmer som hävdas ska spridas lite varstans, det är playkanaler och lite social och lite tv. När man gör så är det inte så konstigt att det här med att bygga varumärke inte fungerar i digitala medier, om man nu upplever det. Man måste ju, för att lyckas med det, anpassa sig till hur man bygger varumärke i digitala medier. Det börjar inte med en utomhustavla, det är innebär inte viral spridning och det är definitivt ingen lång, känslosam film som gör hela det jobbet. Men det jag vill ha sagt är, skit i att tycka att det ena är bättre eller finare än det andra, man behöver många olika delar. Problemet som jag ser i allt för många uttryck är bara att man fortfarande gör innehåll för traditionella medier och distribuerar digitalt. Gör tvärtom nästa år! Det kommer i alla fall gå bättre även om jag INTE säger att du ska skita i alla andra kanaler.

 

Allt är en enda sörja

Förr var det så himla enkelt (nåja). Nej men man hade sin pr-avdelning och dom jobbade med förtjänat utrymme och så hade man annonserna och dom skrek grejer om att köpa grejer och sen hade vi också content, kanske en stillsam men innehållsrik kundtidning med riktiga historier och människor. Och så kunde man också hantera de olika delarna internt. En person ansvarar för en sak i taget och är bra på en sak i taget. Digitala och sociala utrymmen skiter fullständigt in din uppdelning. Allt är numera en enda sörja. Det är köttfärs i lussekatterna och julkärven står i sovrummet och i hunden korg ligger din kusin och sover. Kort sagt – den här uppdelningen mellan vad som är vad är så utsuddad att det inte ens går att se konturerna längre. Man kan t ex inte själv bestämma vad en kanal är (”LinkedIn är vår kanal för B2B men det fungerar inte på Facebook”), vilket content som gör sig bäst på det ena eller andra stället och FRAMFÖR allt inte vad man ska betala för och inte (man ska betala för allt). Det behöver inte betyda sämre det här- det är bara kladdigt. Det är att ha tre älskare samtidigt och försöka övertyga alla om att det är en bra idé och också göra slut med alla för att det här faktiskt inte fungerar. Ok, nog med metaforer. Tänk själv bara!

 

Let’s be friends

Det här som jag beskriver nu, det leder till bråk. Jämt. Byråer bråkar med byråer om vem som vet saker bäst och man håller fast vid det man tror på. Ibland för att det är enklast och ibland för man bara blir så himla kränkt av att andra inte håller med. De flesta tycker de jobbar ”kanallöst” men dunkar ändå ut utomhustavlor som exempel på hur kampanjen kommer se ut och någon annan ba ”social first” – som för övrigt inte alls stämmer vad fan det nu det betyder ens. Kan vi inte bara sluta bråka, nu i pandemin och allt. Vi kan väl samarbeta istället? Den som har jobbat med att bygga varumärke i 25 år men inte kan ett skit om digitala medier är inte sämre nu bara för det – man måste bara arbeta tillsammans, annars går det inte. Social Media Managers där ute – bless you! Det är omöjligt att kunna vara content producer, analytiker, buyer, varumärkesstrateg och kundtjänstmedarbetare samtidigt. Det är inte heller meningen. I den här uppochnervända sörjan har ingen mer rätt än någon annan. Bara vi lägger bort prestigen så shall we nog overcome. Typ.

 

Inför min riktiga 2021-spaning kommer jag komma med nåt bättre än ”nästa år blir mer fokus på digitalt”. Jag lovar.