Kritiken mot Paolo Roberto inte ens toppen av ett isberg

Kommer ni ihåg på den gamla goda tiden när företag började få kritik i sociala medier? Runt 2013 inföll piken. Det betydde för en helt vanlig användare som t ex mig själv att man i sin Facebookfeed exponerades för en hel radda kränkta gamla dagiskompisar som besökt Elgiganten i Kristinehamn och blivit bemötta helt och hållet utan respekt. Kulmen i den här typen av ”kriser” nåddes givetvis i samband med strömavbrott och motsvarigheten för telefoni och tv. Hela feeden havererade samtidigt på Fortum som INTE BRYTT SIG OM ATT FIXA ELEN PÅ FLERA VECKOR TROTS ATT DE SKICKAT RÄKNING SOM VANLIGT. Mycket upprörande och väl värt en like på den tiden. Här någonstans uppstod trenden att bedriva en Facebooksida som ett kundtjänstforum. Om man bara löpande postade jättegulliga grejer och blandade det med viktig information om öppettider och nya uppdateringar av tjänsten så skulle inte folk bli lika arga sedan när strömavbrott och räkning sammanföll med varandra. Så följde många år där företag postade reklam om sig själva av typen ”just nu ligger vår tjänst nere i Skövde och Spånga, men vi arbetar hårt för att lösa problemet”. Mobiloperatören Tre hade en hel sidan enkom för detta. Hela feeden handlade om fel. Så i den mån jag exponerades för uppdateringar från Tre såg jag alltså bara hur ofta och mycket saker inte funkade för dem.

 

Sedan hände något. Kritiken avtog inte. Men Facebook hade tur när de tänkte att Emma kanske inte är jätteintresserad av att läsa om vare sig strömavbrotten i Skövde, där hon alltså inte bor, eller för den delen att hennes gamla lågstadiekompis blivit illa bemöt i en Teliabutik i julrushen. Alltså ströp man helt enkelt tillförseln för spridning av den typen av inlägg. Och sedan dess har vi inte sett ett enda sådant inlägg i våra överfulla feeder. Så den typen av kritikstormar, det kan vi nu lägga till handlingarna hörrni. Även om min gamla klasskompis går in och skriver på Tele2: s Facebooksida att hen inte fått sin telefon på posten som utlovats och blivit överdebiterad av lurig säljare så kommer spridningen av det inlägget aldrig att överstiga de dårar som i studiesyfte går in och letar efter dem i vad som nu är en labyrint av knapptryckningar på en för länge sedan bortglömd sida.

 

Men kritik hittar nya vägar! Nu för tiden ges de framför allt utlopp via privatpersoners och influencers egna kanaler. Och nu börjar det bli trixigt…

 

Ponera att en person lägger upp ett inlägg på Instagram. Med tusentals kommentarer som följd. Hen lägger upp ett rent faktafel till och med. En missriktad kritik mot ditt företag som i förlängningen skulle kunna leda till att varumärket tar skada. Att svara i den kommentarstråden kommer inte hjälpa det minsta. Ingen kan bläddra mellan tusentals kommentarer och läsa alla dem. Och det är dessutom upp till personen som postat inlägget att låta kommentaren vara kvar överhuvudtaget. Jag ska säga er, att det är inte ens säkert att den personen läser det.

 

Än värre blir det i Instagram stories. NOLL kontroll över vad andra kommenterar heller. Och det du kommenterar sväljs upp i en enskild användares inkorg. Är inte det dark social så vet jag inte vad som är.

 

Det finns många, många exempel på det här. Ett kommer jag ihåg från förra sommaren när en kroppsaktivist lade upp en serie stories där hon gick hårt åt ett underklädesföretags sommarkampanj med de sedvanliga pinnsmala 16-åringarna som modeller för ett företag vars målgrupp i ärlighetens namn snarare är mormor till sagda 16-åring ån något annat. Och badkläderna i kampanjen var knappast skapade att dölja nåt 30 år gammalt kejsarsnittsärr öm en säger så.

 

Och så har vi totalhaveriet Paolo Roberto. Det skiljer sig naturligtvis från det mesta, men en poäng värd att göra är att ni förstår väl själva hur mycket åsikter, spekulationer och skärmdumpar det florerar i stängda trådar? Att det vi faktiskt ser inte ens är toppen på ett isberg? Det ska du gå hem och vara orolig för som varumärke. Inte att någon skriver en negativ kommentar i en tråd som du själv äger.

 

Vad ska man göra ra? Låt mig återkomma i frågan. För nu nöjer vi oss med att vara lite obehagliga till mods över Kristi Himmelsfärd.

 

Nej, jag bara skojade. oroa er inte, det var mycket värre förr i så måtto att nu måste ens agerande så att säga vara betydligt mera långsiktigt. En hint här är t ex – ha inte 16-åriga barn i reklamen om de flesta som köper dina produkter har 30 år gamla kejsarsnittärr på kaggen.

//