Jag älskar Facebook Watch!

Efter extrem skepsis kommer solsken! Jag pratar förstås om Facebook Watch. Jag är i chock. Jag tycker jag kollar i fem minuter MEN DÅ HAR DET GÅTT 3 TIMMAR! Det vill säga exakt det Facebook vill. Det betyder också att Facebook som app fått ett jäkla uppsving hemma hos mig.

 

Låt oss ta det från början. Istället för den här oerhört överfulla, fullständigt irrelevanta Facebookfeeden där gamla klasskompisar från treans födelsedagar friskt blandas med typiska Facebooknyheter som ”Pensionär på äldreboende fick ingen mat på 8 dagar” – kom då splittringen. Facebook delade upp innehållet i kategorier åt mig. En flik blev till för grupper – javisst är jag där och pillar! Det är taxvalpar som sökes och bilder på syskonen till vår egen nya familjemedlem Boo. Absolut. Och sedan är det då Watch. Det är nu en drog.

 

För er som inte omfamnat splittringen är Watch helt enkelt längre videoformat, men som är skapade för att inte bara vara långa som ett egenvärde, utan för att behålla min uppmärksamhet länge. Det är en renässans för viralvido, lifehacks och de där för-e-bannade matlagningsfilmerna som jag tröttnat nåt så fruktansvärt på.  Tills nu… Några viktiga insikter för annonsörer nu då (det är redan en hel del annonser där inne, som jag effektivt sorterar bort till förmån för ”Making Elsa 3D cake” och ”Bulldog is completly obsessed with all of his bowls”.

 

Format är allt – endast om innehållet är rätt

Jag läste den här artikeln:

 

Naturvårdsverket betalade en halv miljon för fyra poddavsnittt

…och tänkte – men herregud. Ljud är inne nu absolut. Varenda människa går ju omkring och lyssnar på innehåll istället för att titta på det. Poddar har exploderat. Det gör alltså inte att folk är mer intresserade av reklam eller dess välklädda broder content marketing. Att starta en podd som företag och därmed skapa fritt spelutrymme för att prata om allt som man inte får gehör för i något annat forum – det kommer formatet ljud alltså inte att lösa åt er. På precis samma sätt är det med Facebook Watch. Bara för att jag kollar för mycket på Facebook Watch betyder inte det att jag är intresserad av vad som helst. Jag är mycket selektiv, och just därför råkar väldigt mycket av innehållet som exponeras för mig vara sådant som jag vill titta på. Och alla filmer följer samma mönster – de är snabba, ljudlösa (om man vill), enkla att hänga med i, handlar om saker som har extremt låga trösklar (djur som far illa, någon som är sinnessjukt bra på att baka tårtor, en räddningsaktion för att rädda en hund som fallit i en vak, helst då räddad av en isbjörn eller dylikt). Ni hajjar? Formatet är oerhört viktigt, men det är fortfarande ett samspel med innehåll som inte GÅR att komma runt.

 

Livslängden är en mindfuck

Det är en mindfuck det här att en person som ser en film aldrig mer kommer se den filmen. Det är varken ett beteende från personen eller en ”exponeringsstrategi” från Facebook. När jag har sett bulldogen bära runt på sina matskålar i 7 minuter kommer jag inte kolla på det igen. Ge mig nytt bara! Man måste således exponera nytt material för mig nu, jag är klar med det förra. Paus för reflektion om både produktionskostnader, nyckeltal för mätning och budskap.

 

Kraven på innehållet är helt orimliga

Om man vill säga någonting annat än ”The dying chimpans meet old friend” eller ”7 cute Barbie mini bags made from binder clip” så är det väldigt svårt. Kort sagt – man måste antingen säga ”tunga” saker på ett populistiskt sätt (tänk den där filmen som harvat runt nu i säkert ett år om havens skräpberg, den har ni väl sett?), eller så måste man helt enkelt backa till de mycket enkla regeln att fråga sig vilka är med min målgrupp, var hittar jag dem och vad kommer de att göra med innehållet när de nu exponerats för det. Ni förstår skillnaden på den målgruppsinriktade strategin jämfört med ”alla ska gilla detta och helst uttrycka denna gillan i trycka på just gilla”.

 

Älskar ändå Watch, det var egentligen bara det jag ville säga.