Vi missar skogen för alla träd

Facebook är naturligtvis ständigt föremål för granskning. Med all rätt. Men i alla dessa granskningar, reportage, krönikor och annat är det två viktiga insikter som jag nästan alltid saknar. Och det beror inte på att jag bara vill set things straight, utan på att utan dessa insikter missar man att granska och rapportera om det som verkligen är intressant. Det aktualiserades åter efter terrordådet på Nya Zeeland.

 

  1. Att plocka ner stötande innehåll

Återigen har Facebook  inte plockat ner videos från terrordådet på Nya Zeeland i tid. Det är beklagligt, men kritiken är missriktad. Facebook är till att börja med ingen publicist. Såvida inte man räknar alla 2 miljarder användare som journalister. Journalister som fritt utan korr och ansvariga utgivare över sig när som helst kan publicera vad som helst och hur mycket som helst. På både gott och ont.

Granskningen av allt detta innehåll måste naturligtvis vara 100% datadrivet (vilket det för övrigt inte är än). Om AI inte kan identifiera innehållet som skadligt kommer det heller inte plockas ner. Och det ska det inte. Herregud när någon bröstvårta försvinner på Instagram vilket liv det blir….

Skälet till att filmerna från terrordådet fick ligga kvar är således att de inte kunde identifieras som olämpliga i den datadrivna granskningen. Delvis därför att användarna som exponerades för innehållet inte tryckte på anmäl, vilket påskyndar processen. Vi är alla publicister, men vi är också alla ansvariga utgivare, inte bara för vårt eget innehåll. Om man nu ska använda fyrkantiga termer åt ena hållet ska det väl funka åt andra också.

Om vi fortsätter att kritisera Facebook med termer som ”Facebook lät innehåll X ligga kvar i X dagar” så missar vi ju att granska, diskutera och komma tillrätta med problemet. Sättet att komma tillrätta med den här typen av innehåll på internet är alltså INTE att anklaga Facebook för att medvetet ha låtit innehåll ligga kvar på sin plattform trots att det är uppenbart stötande. Då har vi att göra ett tag…

 

2. Det är det vi inte ser som är grejen

Det är så otroligt försent att basera någon form av undersökning, slutsatser eller annat på det man ser. Alltså man kan inte gå in på en Facebooksida eller på ett enskilt inlägg och säga att spridningen eller genomslaget är enormt. Det som verkligen styr genomslaget på inlägg eller annonser är att man lyckats nå människor man kan påverka. Många likes och inlägg som spridits ”brett” för att de har många likes och därmed exponeras för andra som är most likely att klicka like har alltså bara genomslag i den krympande gruppen människor som fortfarande klickar på like. Mest 40-talister visar en färsk studie…

Ergo – i den gängse mediebilden är vi fortfarande otroligt upptagna av den här likes-genererade spridningen, av organisk reach och föråldrade teorier om vad ”brett” genomslag är. Då missar vi alltså att diskutera vad som verkligen försiggår bakom kulisserna, hur den data som finns om alla 2 miljarder användare faktiskt används för att styra annonsinnehåll oerhört effektivt på FYRA plattformar som Facebook äger och som också råkar vara världens fyra största. Låt oss nu grotta ner oss i det istället! Vi har t ex ett rätt så spännande presidentval coming up. Och det kommer inte avgöras med likes i alla fall… Inte det heller!