Virala fenomen att undvika

Jag tycker året börjar starkt på viralsidan ändå. Dels har vi ett ägg som fått supermånga likes, vi har #10yearchallenge och den här Gilettegrejen har väl nu för all del också varit med och satt tonen för året.

 

Ni som följer mig vet att jag inte är ett fan av att haka på sk. ”blixtkampanjer” dvs att snabbt som attan (som vanligtvis ändå tar bara liiite för lång tid) göra en egen take på ägget eller #10yearchallenge. Eller som Uber Eats i Indien som slog ihop båda i en, iofs ganska fyndig historia (på Twitter!):

 

Att jag inte gillar de här beror på flera saker, jag tror kanske den främsta är att jag ju jobbat med att ta ut varumärken i sociala medier sedan 2011. Och vi jagade den här effekten redan då. Prinsessan Madeleine ska gifta sig aka rusa ut till slottet med en flaska Palmolive i högsta hugg och fota. Sen in igen och kroppa och tjoff upp i feeden innan vi tappar momentum. Det var poppis för två-tre år sedan att kalla det ”always on” – nu kallas det ”blixtkampanjer”. Men det där är ju bara personligt – den kan jag professionellt sett strunta i. Det jag INTE professionellt sett kan strunta i är:

 

Den uteblivna effekten

Jag gillar effekt. RIKTIG effekt! Effekt man alltså kan mäta och omvandla till kronor och ören (helst). Effekt i sk blixtkampanjer mäts företrädesvis i likes, comments och shares. Mäh – tänker en del av er – det är ju SKITBRAAA! Är det? Vilka är de här gratislikes (en) undrar jag? Vad gjorde vi med dem sen? Följde de med in i nästa post som handlar om något helt annat? Och det är bara om man faktiskt lyckas. De allra, allra flesta blixtkampanjer blir faktiskt ingenting. Det blir inte viralt, det blir ingen gratisreach, det förändrar varken varumärket eller positionerna och det. blev. Inga. Artiklar. I. Adweek. Om nu det skulle vara målet.

 

Slöseri på resurser

Risken med den här längtan efter viralitet” är att medan man skyndar sig som tusan och lägger stora resurser på att ständigt ha örat mot marken – missar man helt enkelt att lägga tiden på det som faktiskt driver varumärket framåt. Att nå ut med sitt budskap TROTS det brus av ägg med miljoner likes och Charlize Therons #10yearchallenge. Där vill jag mena man ska lägga sina resurser.

 

Sociala medier är så mycket mer

2007/2008 där. När de flesta svenskar gick med i Facebook. Då kan man verkligen tala om en fluga. I bemärkelsen att ingen rimligtvis kunde förutspå vartåt det här skulle barka. Det var en kul grej. Det var som att ha Skunk eller Myspace eller något annat vi bara minns som en ”kul grej”. När sedan varumärken hoppade på någon gång från 2010 (för early birds) så hade de samma inställning. En kul grej. En bassäng att stoppa sin funny money i. Men idag. Är sociala medier en integrerad del av vilket företags som helsts marknadsföring. Förvisso med nya och annorlunda egenskaper än andra metoder och kanaler, men en av de egenskaperna är INTE att det är gratis med marknadsföring. En annan egenskap som sociala medier INTE har är förmågan att få folk att gilla ens reklam mer just där jämfört med t ex på en buss eller i en banner. Egenskaper som sociala medier har är att Det (eller vad man nu ska kalla det) har sjukt mycket data om sina användare som gör att man bl a kan rikta sin annonsering mycket mycket mer effektivt och därmed få ut någonting av sina insatser. Ja, alltså om man arbetar MED systemet. Inte mot gratiseffekt.

 

Nej kämpa på nu hörrni! Hitta nya sätt istället för att flåsa i nacken på andras sätt. Då kan det ju bli riktigt bra det här!

//