Dantes inferno

Av någon anledning  får jag ofta frågor om journalistik. Som jag villigt ska erkänna att jag har en mycket mer bakåtlutad distans till än t ex reklam där jag ju sitter i stormens öga på ett annat sätt. Nu senast hur som helst i samtal med journalisträvarna Jan Helin och Jan Scherman i SVT: s Fönster mot medievärlden. Här:

https://www.svtplay.se/video/19979606/fonster-mot-medievarlden/fonster-mot-medievarlden-9-nov-19-00

En simpel fråga att få i ett sådant här programformat är givetvis ”vad tar du med dig från medieveckan”. Ja, vad tar man egentligen med sig från medieveckan? Det här jag alltid tjatar om att ingen ser din reklam, att det finns för mycket content på internet etc? Well…. Det är inte som att journalistiken har klarat sig ett dugg bättre i en era av för mycket innehåll. Och framför allt inte för att den är objektiv, har ett uppdrag och en funktion av att vara granskande, verka avslöjande och arbeta i…eh….medborgarnas tjänst? Inget av det där hjälper om ingen läser det. Och en snabb koll på de största nyhetssajterna gör gällande att t ex ’Sofia rasar mot årets julkatalog’ kommer före ’Ödesveckan är här för Kristersson’. Dvs jultidningar och rasande konsumenter vinner varje dag i klick- och algoritmkriget över trivialiteter som regeringsbildning och…eh….. ja typ att stora delar av Kalifornien är på väg att utplånas av okontrollerade skogsbränder.

 

Utan att namnge den ena eller den andra, om man går till en mindre klickbetonad nyhetssite är läget lite annat. Det är kvalitetsjournalistik om man så vill. Här finns inga skakiga videos med rubriker som ”här gör han det otroliga”. Här finns vettiga analyser av läget och någon form av vinkel på det som skrivs. Problemet? Tja, vad säga om att 90% ligger bakom betalvägg. Sett i ljuset av att det finns alldeles för mycket innehåll på internet. Och att det är gratis. Vill ni se bilder av branden i Kalifornien? Gå in på ‘platser’ på Instagram får ni se. Livevideo av Dantes inferno från första parkett.

 

Min poäng här är alltså INTE att det är värdelöst med kvalitetsjournalistik eller att det som är mest klickvänligt aldrig kan vara kvalitetsjournalistik. Men ska journalistiken som vi känner den överleva måste den förändras. Den måste bada stålbad och komma ut på andra sidan i en helt ny skepnad. Och ni som ABSOLUT inte håller med nu, ni som köpt inlogg på de siter ni vill läsa, som kanske tom köper dagstidningar (var ni gör det övergår mitt förstånd, jag letade efter Dagens Industri en hel dag för några veckor sedan.), man KAN tänka sig att ni har ett beteende som inte är lika nerlusat av den informationsström som nu ätit upp åtminstone 3 mobilgenerationer. För den trend som data visar säger att om man inte anpassar sig till hur innehåll sprids och accepterar att man måste arbeta på ett annat sätt för att bli både hittad och läst, ja då finns det ingen självklarhet att man kommer fortsätta finnas.

Så hur 17 gör man då?

 

Omfamna faktum

Att omfamna, inte motarbeta, sakernas tillstånd är en bra början. Jag skulle gärna se en mycket mer sömlös integration mellan både olika kanaler och enskilda personer. Att tex utnyttja Instagram som plattform, och då inte bara för att driva trafik till (ofta) låsta artiklar, är ett exempel. Lägg ut innehållet i ett anpassat format istället! Jag skulle också gärna se en tydligare personifiering och en integrering av personliga konton i ”strömmen” online. Tänk modebranschen där en moderedaktör på en modeblaska kan ha långt större inflytande online än själva tidningen. Detsamma borde vara gällande för enskilda reportrar på dagstidningar och deras egna konton. Helt enkelt därför att enskilda personer har en lättare att bygga upp den typen av community runt sig än något varumärke eller publikation.

 

Sluta skilja på fint och fult

Låna hejvilt från de som faktiskt tar sig fram i ett medielandskap där det håller på att bli omöjligt för vem som helst. Jocke och Jonna är alltså Sveriges i särklass mäktigaste mediehus i digitala medier*. Då säger alla som arbetar med kvalitet att ”det där är något annat”. Eller är det det? Om fler började tänka vad man kan låna istället tror jag marknaden skulle kunna se annorlunda ut. Där finns t ex frekvens av inlägg, att arbeta över multipla plattformar, extremt personligt tilltal och ett sömlöst samspel mellan makthavare och följare, dvs är det något som gjort dem mäktiga så är det deras förmåga att ta in vad följarna vill, ber om, går igång på osv. Om det inte finns stoff här så vet inte jag var det finns det…

 

Vuxenattityden

Åh vad lätt det är att avfärda nya tider som negativt när man är vuxen. Jag har aldrig aldrig hört någon under 25 säga att de är så trötta på influencers och deras ständiga varumärkessamarbeten. Som ibland fullständigt spårar ur:

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/rLV508/stjarnkomikernas-harda-attack-mot-schulman-vill-ropa-hor

Med det sagt tycker jag att den utveckling som jag själv drabbas av är outhärdlig, dvs att jag inte ser nyheter i alls samma utsträckning längre och blir slav under algoritmerna som styr mig mot en fråga i taget. Jag avskyr det. Jag vill läsa nyheter. Jag vill upptäcka svårflirtat innehåll och förkovra mig i det som vi så fint kallar kvalitetsinnehåll. Men jag avstår ändå från att vilja att det ska vara som det alltid varit. Och försöker i allt jag gör att hitta en ny väg genom rådande omständigheter.

 

Man har allt att vinna på att ständigt UTMANA sig själv. Man skulle då som en tankelek kunna tänka att tryckta tidningar är lite som att printa CD-skivor 2018? Betalvägg är lite som att man skulle köpa ett inlogg för 89 kr hos alla artisters egna hemsidor, inte en som spelar alla artister? Nej? Ok.

 

 

 

*http://medieakademien.se/aktuellt/#arets-makthavare-pa-sociala-medier-for-andra-aret-i-rad-jocke-jonna