Rökaren Facebook pay

Jag älskar hur Facebook lanserar grejer. Man vaknar en dag bara och så är det något som lanserats. Det gäller även stora grejer som, sett över tid, i princip förändrat hela vårt beteende. Eller vad sägs om Instagram Stories till exempel. Eller att göra Messenger till en separat app istället för några slags döda sms-liknande konversationer på desktop.

 

Jag väljer att tolka de här ”tysta” lanseringarna som att det också slutgiltigt avgörs av användarna. Det finns nämligen extremt många tysta lanseringar som. Inte. Lett. Till. Ett. Skit. Det är gärna de som från början känns mer riktade mot annonsörer. Facebook Canvas är en sådan grej. Ojojoj, tänkte annonsörer – vilken fest. Men sen blir det liksom ingenting av det. Helt enkelt för att användarna inte nämnvärt påverkas av det. IGTV får man ändå säga är en annan icke-succé. Och om det trots allt liknar succé beror det enbart på det ”kundunderlag” som trots allt exponeras för möjligheten till IGTV på daglig basis.

 

Nu smyglanseras då, i denna anda,  Facebook Pay. Lanseringsvanan trogen saknas också mer exakt info. Plötsligt bara finns det (på vissa marknader).

 

En sak man kan säga säkert är i alla fall att det inte känns som någon onaturlig förlängning av Facebooks erbjudande. Det har länge gjorts olika uppdateringar som handlar om at förvandla Facebook till en e-handelsplattform. Detta kommer vara en i raden av uppdateringar som stödjer den utvecklingen.

 

Dessutom kan man se det som ytterligare en uppdatering i det här universumet som Facebook blivit. Det vill säga att du i princip inte behöver lämna Facebook för att göra det du gör på internet, chatta och skicka meddelanden, läsa nyheter, få inspiration och shoppa och vad du nu gör mer för skumraskaffärer på internet.

 

Pressreleasen kom i tisdags och nu är det torsdag. Jag var lite långsam den här veckan. Men ni kan också chilla. Man vet efter ett tag om det blev något av det och blir det det så kommer det märkas! En behöver inte skriva upp i sin anteckningsbok datum för svensk release…

 

 

//

 

Eventuella slutsatser kring Facebooks nya dyra logga

Facebook har skaffat sig en ny, och förmodligen sinnessjukt dyr logga. Jaha tänker ni, det gör ju folk hela tiden. På ungefär samma sätt faktiskt. Man svajsar till det med färger och tar bort ett streck under ett T och då förändrar det varumärkets själ och så.

 

Men i det här fallet finns det ändå någon rimlighet i just färgbyte. För  Facebook skapar alltså en logga som så att säga avser alla fyra appar. Som en sömlös tjänst, vilket för övrigt är precis vad det är (nästan). Här är mina tre filosofiska slutsatser kring denna enda logotype. Mycket användbart för framtidens marknadsföring.

 

Låt allt bli en kletig röra

Skilj inte på Facebooks fyra appar nämnvärt. Och om du gör det pga uppenbara anledningar – tillåt ändå att de i mycket hög utsträckning samspelar med varandra. I slutändan är allt sprunget ur samma databas – det finns ingen anledning att då sätta upp egna silos mellan ”det content vi ska ha på Instagram” och ”hur vi ska komma överst i algoritmen på Facebook”. Med vyn ”olika typer av annonsplacering är olika effektivt beroende på målgrupp och syfte” så upptäcker du snart på ett mycket mer naturligt sätt vad ”rätt” content på t ex Instagram är.

 

Inte dags för gerilla marketing

Ett ännu flummigare tips är detta med att följa trenden lite. Du vet som alla är så peppade på när det kommer till positiv output som många likes på ett brandat spöke på Halloween. Men betänk också i vilken position Facebook befinner sig och vad som föranlett detta förmodligen enormt stora arbete som bl a innefattar släppet av en ny logga. A l l t handlar om integritet för användarna och säkerheten på plattformen – väl översatt till kampen mot fake news och ”förbjudet” påverkansarbete. Det är inte läge att jobba med någon slags gerilla under cover fake marketing just nu. Inte ens vara där och nosa. Inga click bates, inga gråzoner när det kommer till hur man använder personlig data (i den mån det överhuvudtaget går) och inga aggressiva former av påverkan som liknar det som politiska utspel just nu får så mycket kritik för.

 

Fler än döda fiskar borde följa strömmen

Gör grejer som är relevant för användare och som gör världen till en bättre plats! Och använd alla tillgängliga plattformar som finns där din målgrupp vill kommunicera med dig vilket de vill om du på något sätt är relevant. Helt enkelt vänd på steken! Se skogen för alla träd. Där någon stänger en dörr öppnar man lätt ett fönster. Jag vill mena att man kan översätta det här med att man absolut inte behöver uppfinna något hjul – man behöver bara spela med. Ni vet – ska man vinna ett parti med poker måste man spela rent . Man kan t ex inte hitta på egna regler längs spelets gång. Försök inte hävda att din hand faktiskt ÄR vinnarhanden för att ni på er firma bestämt det. Utan spela spelet. Gör innehåll som folk gillar att titta på och som är verifierat att de redan gillar. Och använd regelboken för att distribuera det.

 

Ska vi prova ändå att applicera för framtiden?

3 insikter från veckan som gick

Twitter förbjuder politiska annonser

Denna veckas motsvarighet till förra veckans nyhet om att Facebook plockar bort plastikoperationsfiltret var helt klart nyheten om att Twitter förbjuder politiska annonser. Twitter tycker nämligen att utrymmet för politiska utspel ska förtjäna sin plats, inte köpas. Snark. Ytterligare en bevattningsomgång till myten om att det organiska är så himla äkta och på riktigt och det köpta måste köpa sin väg fram för det inte kan stå på egna ben. Så. Fungerar. Det. Inte.

 

Lugn nu med Halloweenposterna…

Det är Halloween den här veckan! En tradition jag absolut inte tagit till mig eftersom den introducerades för mig när jag flyttade från Värmland till Stockholm när jag var 15-16 sådär. Traditionen bestod då i att man blev bjuden på en fest där man skulle vara utklädd, fast snygg. Klipp till att Halloween blev en sådan där kalenderdag när det är oerhört roligt för varumärken att göra content på temat. Jag förstår att planen redan är lagd, men manar ändå till lugn bland varumärken i stort. Man hamnar alltså inte ”högre i algoritmen” för att man ”taggar in i fenomen som många pratar om”: Tvärtom drunknar man i en flod av fladdermöss och prinskorvmumier.  Det finns så många skäl till att ta det lugnt med Hallowenposter – men den främsta kanske är att allt innehåll man gör i alla marknadsföring vid varje givet tillfälle ska vara relevant för de personer som ska se det.

 

Det våras inte för influencers

Det startade redan i våras och har säkert inte nått sin kulmen ännu, men detta års motsvarighet till 2013 år sociala medier-kris är definitivt influencerkris. Såhär – sociala medier-kriser inträffade under en kort period i Facebooks historia när två viktiga parametrar levde sina bästa liv samtidigt. Det ena var att Facebook tryckte upp i folks feeder all interaktion som ens vänner hade med olika företag. Eftersom idéen om att om Kalle och Magnus har gillat TeliaSoneras sida på Facebook är jag more likely att också göra det. Det andra var att användare började upptäcka att det var supereffektivt att hämnas på olika företag man var arg på genom att haverera på dem i ett Facebookinlägg som sedan fick 13 000 likes och blev en artikel i Aftonbladet. Så här blir det inte längre för övrigt, jag ska inte gå in på varför.

Men däremot får influencers hård kritik just nu när de agerar på ett sätt som inte anses förenligt med deras varumärke. Ett exempel är Kenza som tidigare i år gjorde ett samarbete med Amnesty kring mänskliga rättigheter och som sedan semestrar med familjen i Dubai där det, enligt Amnesty, t ex är straffbart att vara homosexuell. Ett annat exempel är skandaler kring olika produkter som flertalet stora influencers har gjort reklam för, men som sedan visat sig vara rena bluffprodukter, t ex blackpods som bl a Isabella Löwengrip engagerat sig i. I korthet är min reflektion såhär långt att desto mer inflýtande man har desto större blir kraven. Profiler som Kenza är rena motsvarigheter till mediehus, men med det lilla dilemmat att mediehuset också är en person som vill åka på semester med sin familj till någonstans dit det är rimligt att flyga med ett spädbarn men där det ändå är varmt. Det blir vanligtvis Dubai såhär års. Som vanligt måste vi hitta på nya sätt att granska och ålägga ansvar – inte överföra t ex det vi kan och vet om traditionella mediehus, ansvariga utgivare osv. Tills vi hittat en form för detta, kommer mången influencer hamna i mycket blåsväder framöver – det är ett som är säkert.

 

”Happy halloween” på er…

 

 

3 saker som skakat världen i veckan som gick

Ny vecka till ända! Här är tre grejer som skakat om the world of social media (nåja).

 

Facebook jobbar mot skeva skönhetsideal

Det blev märkligt nog en stor nyhet att Facebook slopar Instagramfiltret som visar hur man ser ut om man plastikopererat sig. Och skälet är visst att det bidrar till mental ohälsa. Ok, gott så. Facebooks pr-byrå skickade ut här strax efter sommaren att Facebook just nu gör krafttag mot just kroppshets och skeva skönhetsideal. Klipp till att man överhuvudtaget släpper ett plastikkirurgifilter. Men såhär – det här plastikkirurgifiltret var ju mer ett skrämselfilter som visar hur det ser ut när man gått till överdrift. Ni vet när man ser ut som en svullen katt med jokermun. Kvar i filterbiblioteket finns alla filter som gör dig j ä t t e snygg med perfekt hud, stora, glittrande ögon och bländvita tänder. Det är väl i så fall mycket värre. Men man fick ju väldigt mycket uppmärksamhet! Så skulle jag också gjort…

 

Fake news i kvadrat

Senatorn, tillika presidentkandidaten  Elizabeth Warren, ni vet hon som just nu går hårt åt Facebook och andra techjättar för att hon typ vill minska deras makt. Hon i alla fall publicerade en fake news-annons på Facebook i protest mot att Facebook uppdaterat sina regler för politiska annonser. Som i korthet går ut på att Facebook i princip tillåter politiker att posta ”vad som helst” rent innehållsmässigt, men istället fokuserar sin reglering av fake news på att kräva mer av avsändaren som bl a måste ha ett verifierat konto. Summa summarum – är det inte kewl att superkritikern Elizabeth Warren själv ivrigt använder Facebooks plattformar för att driva sin kampanj? Kan det vara för att en kampanj av den storleken kräva en mediemix som inte kan vara utan Facebook? Men sen hoppas jag att vi till 2020 slutar betrakta annonsering i sociala medier som mer kontroversiellt än annan typ av annonsering, i det här fallet politiskt påverkansarbete, eller marknadsföring i stort. Det är inte straffbart att ha pixlar och jobba lite med datan! Gör det snyggt bara. Inte genom fake news…

 

Tv-debatten fortsätter…

Det har (återigen) rasat en mediebyrådebatt i Dagens Media. Ett fullskaligt krig mellan mediebyråer som försvarar tv i ena ringhörnan och Calle Schulman och Cecilia Eyem (CSD på min byrå) i andra ringhörnan som menar att tv inte ska få styra varenda beslut man tar. Hur ska vi sammanfatta den här infektionen? Jag tror nyckeln är mätning. Mät så enkelt som möjligt hörrni! Och skit i att göra en teoretisk åtskillnad på äpplen och päron. Och att tv inte har samma betydelse nu som 1995  betyder varken att den helt saknar betydelse eller att den är värdelös. Den har bara fått konkurrens. Inte minst när det kommer till effektiv mätning. Debatten fortsätter!

 

Marknadsförares guide till svenskarna och internet

Svenskarna och internet 2019 är äntligen här! Här är några medskick till marknadsförare:

 

98% av Sveriges befolkning är nu på internet. 95% dagligen. Detta borde rimligtvis också spegla hur man fördelar en mediebudget. Ok, lite yxigt kanske, men fullt tillämplig. Det är helt enkelt mer än dags att låta digitalt styra och sedan EVENTUELLT strököpa analog stödmedia, inte tvärtom. Oavsett fördelning – aldrig tvärtom.

 

Jättejättemånga internetanvändare tycker att tiden de spenderar i social medier är meningslös. Det må så vara. Jag håller för övrigt med (jag måste sluta kolla på Facebook Watch). Märk väl att det INTE betyder att folk inte använder sociala medier. Märk också väl att det INTE betyder att folk är på väg tillbaka till ett mer analogt eller traditionellt mediebeteende. Känslan av meningslöshet är naturligtvis också fullt jämförbart med att zappa på tv: n 5 timmar per kväll som vi gjorde förr… Det som det däremot tyder på (tror jag) är att vi slösurfar i ”feeder” allt mindre och allt mer använder sociala medier för att kommunicera med andra i mindre forum. Kort sagt: vi chattar med varandra. Kom ihåg vad Facebook sa själva tidigare i år om denna förändring: ”from town square to living room”. Och hur ska man förhålla sig till det? På många sätt. Genom att skapa content för färre personer i taget, att skapa content som är gjort för att delas i mindre forum, att mäta på KPI: er som är rimliga givet situationen – är bara några exempel.

 

Sedan har vi den naturliga skepsisen mot allt digitalt. Det digitala hotet om man så vill. Rimligt i kölvattnet av både integritetskränkande läckor till höger och vänster och känslan av att vara övervakad av sin egen jävla telefon. Det har naturligtvis många konsekvenser men en – är att folk är mycket mera restriktiva med vad de gör i framför allt sociala medier. Det är inte längre praxis att skriva statusuppdateringar om allt man gör så att det blir synligt för alla. Man ger inte heller uttryck för allt man gillar genom att öppet visa det. Ergo: likes, comments och shares på ett ”town square”-sätt är inte ett beteende att jaga. Det är helt enkelt över. Nu.

 

Sammantaget vill jag mena att allas marknadsplaner, strategier och budgetar bättre ska spegla det beteende som rapporten så tydligt beskriver.  Årets rapport borde därmed för de allra flesta innebära stora förändringar. och gengäld också mycket bättre resultat.

 

 

 

Jag älskar Facebook Watch!

Efter extrem skepsis kommer solsken! Jag pratar förstås om Facebook Watch. Jag är i chock. Jag tycker jag kollar i fem minuter MEN DÅ HAR DET GÅTT 3 TIMMAR! Det vill säga exakt det Facebook vill. Det betyder också att Facebook som app fått ett jäkla uppsving hemma hos mig.

 

Låt oss ta det från början. Istället för den här oerhört överfulla, fullständigt irrelevanta Facebookfeeden där gamla klasskompisar från treans födelsedagar friskt blandas med typiska Facebooknyheter som ”Pensionär på äldreboende fick ingen mat på 8 dagar” – kom då splittringen. Facebook delade upp innehållet i kategorier åt mig. En flik blev till för grupper – javisst är jag där och pillar! Det är taxvalpar som sökes och bilder på syskonen till vår egen nya familjemedlem Boo. Absolut. Och sedan är det då Watch. Det är nu en drog.

 

För er som inte omfamnat splittringen är Watch helt enkelt längre videoformat, men som är skapade för att inte bara vara långa som ett egenvärde, utan för att behålla min uppmärksamhet länge. Det är en renässans för viralvido, lifehacks och de där för-e-bannade matlagningsfilmerna som jag tröttnat nåt så fruktansvärt på.  Tills nu… Några viktiga insikter för annonsörer nu då (det är redan en hel del annonser där inne, som jag effektivt sorterar bort till förmån för ”Making Elsa 3D cake” och ”Bulldog is completly obsessed with all of his bowls”.

 

Format är allt – endast om innehållet är rätt

Jag läste den här artikeln:

 

Naturvårdsverket betalade en halv miljon för fyra poddavsnittt

…och tänkte – men herregud. Ljud är inne nu absolut. Varenda människa går ju omkring och lyssnar på innehåll istället för att titta på det. Poddar har exploderat. Det gör alltså inte att folk är mer intresserade av reklam eller dess välklädda broder content marketing. Att starta en podd som företag och därmed skapa fritt spelutrymme för att prata om allt som man inte får gehör för i något annat forum – det kommer formatet ljud alltså inte att lösa åt er. På precis samma sätt är det med Facebook Watch. Bara för att jag kollar för mycket på Facebook Watch betyder inte det att jag är intresserad av vad som helst. Jag är mycket selektiv, och just därför råkar väldigt mycket av innehållet som exponeras för mig vara sådant som jag vill titta på. Och alla filmer följer samma mönster – de är snabba, ljudlösa (om man vill), enkla att hänga med i, handlar om saker som har extremt låga trösklar (djur som far illa, någon som är sinnessjukt bra på att baka tårtor, en räddningsaktion för att rädda en hund som fallit i en vak, helst då räddad av en isbjörn eller dylikt). Ni hajjar? Formatet är oerhört viktigt, men det är fortfarande ett samspel med innehåll som inte GÅR att komma runt.

 

Livslängden är en mindfuck

Det är en mindfuck det här att en person som ser en film aldrig mer kommer se den filmen. Det är varken ett beteende från personen eller en ”exponeringsstrategi” från Facebook. När jag har sett bulldogen bära runt på sina matskålar i 7 minuter kommer jag inte kolla på det igen. Ge mig nytt bara! Man måste således exponera nytt material för mig nu, jag är klar med det förra. Paus för reflektion om både produktionskostnader, nyckeltal för mätning och budskap.

 

Kraven på innehållet är helt orimliga

Om man vill säga någonting annat än ”The dying chimpans meet old friend” eller ”7 cute Barbie mini bags made from binder clip” så är det väldigt svårt. Kort sagt – man måste antingen säga ”tunga” saker på ett populistiskt sätt (tänk den där filmen som harvat runt nu i säkert ett år om havens skräpberg, den har ni väl sett?), eller så måste man helt enkelt backa till de mycket enkla regeln att fråga sig vilka är med min målgrupp, var hittar jag dem och vad kommer de att göra med innehållet när de nu exponerats för det. Ni förstår skillnaden på den målgruppsinriktade strategin jämfört med ”alla ska gilla detta och helst uttrycka denna gillan i trycka på just gilla”.

 

Älskar ändå Watch, det var egentligen bara det jag ville säga.

3 värdefulla insikter om Facebooks nya interaktiva annonsformat

Facebook släpper nya annonsformat! Och även om Facebook själva är nog så goda rådgivare till varumärken angående det här, vill jag ändå flika in några tankar som kan vara användbara. Särskilt med tanke på de nya formatens karaktär…

 

Det är nämligen så att de nya annonsformaten syftar till att vara interaktiva, dvs de ska öka engagemanget. Här är tre tips kring hur man bäst förhåller sig till detta.

 

Nytt format – men för vem?

Jag blir oerhört skeptisk till detta – av den enkla anledningen att annonsformat i sig inte kan tvinga människor att engagera sig. Men med brasklappen att Facebook är duktiga på att få ett beteende att ta fart – helt enkelt genom att hela tiden peka sina användare mot en specifik funktion eller format. Ergo – alla ni som använder Facebook kommer se extremt mycket av de här formaten i början. Det talar för att som annonsör utnyttja dem – de blir helt enkelt effektiva eftersom det ligger i själva plattformens intresse att exponera dem och få dem att fungera. Mitt tips är att prova, men att ett annonsformat inte kan förändra ett beteende, det kan eventuellt påverka det, men historien berättar att det inte är annonser som förändrat folks Facebookbeteende. De mest effektiva annonsformaten har istället uppstått ur ett utbrett redan vedertaget beteende. Jag är därför skeptisk till alla förändringar på Facebooks plattform som är sprunget ur en vilja att pleasa annonsörer.

 

Formatet i sig är inte intressant

Glöm inte bort innehållet! Bara för att det är ett nytt format som medger engagemang betyder inte det att folk är intresserade av vad som helst. Jag vill mena att i takt med Facebooks enorma utbredning så uppstod på vägen en idé från företags håll att folk helt plötsligt skulle vara oerhört intresserade av precis allting. Öppettider, öppet hus, interna utmärkelser och fredagsfikor deluxe med designade tårtor. Det finns väldigt lite som stödjer den här teorin såvida inte målgruppen är rejält avsmalnad. I tårtfallet helst till de närmast sörjande, dvs de anställda. Slutsats – formatet i sig gör inte annonsen intressant så jag rekommenderar verkligen inte att börja hitta på content enbart för att matcha ett format.

 

Nyhetens behag

Som vanligt vill jag också mana till lugn kring nya features som man faktiskt inte har en aning om hur bra eller dåliga de är förrän man har tillräckligt mycket data för att kunna dra någon slutsats. Tiden har dock komplicerat saker och ting så mycket att där är ett alldeles för generellt tips. Men om man säger såhär: lika lite som man kan urskilja ett enda livsmedel ur sin kost som den enda undergöraren när det kommer till god hälsa, lika lite kan man tänka så med annonsformat bland andra. Alltså : det är förmodligen  inte de sprinklade gojibären i filen som gör att man undgår högt blodtryck.

if no one hates it no one loves it

Både Twilfit och Zalando har nyligen lanserat ny varumärkesplattform under payoffen ’Free to be’ – varpå Resumé hittar inte mindre än 5 olika varumärken i vitt skilda branscher med samma payoff. Det där har man ju på något sätt bara väntat på. Helt enkelt därför att Free to be är så oerhört generiskt. Samtidigt har Oatly lanserat en både älskad och starkt kritiserad kampanj kallad ’Spola mjölken’ som redan vid en första anblick åtminstone inte är generisk. Men det finns för och nackdelar med allt…

 

Fördelen med att vara generisk är att man inte får särskilt mycket kritik. Skälet till det är enkelt – if no one loves it no one hates it. Missförstå mig rätt – ansatsen till ”Free to be” är urtjusig. Och enkel att förstå! Jag fattar direkt – man ska må bra i den kropp man har – känna frihet att göra vad man vill och vara vem man vill även om man t ex, som jag, har lår som ingen jeansdesigner i världen tycker borde få finnas. Men det är också hopplöst slätstrukten och väldigt inte i kontakt med hur jag själv skulle uttrycka mig på internet. Utan att nämna vilket varumärke som gjort det bäst eller sämst eller ens lägga någon värdering i det överhuvudtaget så upplever jag det som någon slags effekt av krav från vår sociala omvärld att stå för rätt saker. Ni vet – en krona för varje ny undersökning som konstaterar att millenials kräver att varumärken ska stå för bra grejer. Meanwhile i ett inte så parallellt universum så säljer man mer kläder genom att fronta pojkkläder mot pojkmammor och tjejkläder mot tjejmammor och förmodligen säljer man också mer jeans när de sitter svinbra på sanslöst vacker 16-åring i lättviktarklass än…well…mig typ. Det betyder naturligtvis inte att det nödvändigtvis är RÄTT – men Free to be ekar ändå ihåligt när dessa två parametrar ska samexistera dvs – skicka hjärtemojis till oss nu för vi har faktiskt modeller modell större OCH våra ”vanliga” modeller. Jaha du. Det är ungefär som när snabbmatskedjor med absolut nödvändighet ska marknadsföra hur nyttigt ETT av deras all inclusive-mål är. När storsäljaren förvisso kan vara god, men det är också en delbetalning av en framtida stroke. Men nu för tiden ser ju folk igenom det där. Och både hjärtemojis och arga emojis uteblir ur reaktionerna. Och så står man där med sin payoff.

 

Spola mjölken. Är för mig inte reklam, det är lobbyism. Som man fattar på en sekund. Kolla där ja – spola kröken för det är bra för folkhälsan. Spola mjölken – troligen också mycket bra för folkhälsan och minst lika kontroversiellt om inte mer eftersom det tydligen också är en pungspark rakt i skrevet på Sveriges bönder. Och kritiken låter inte vänta på sig. Så inte heller uppmärksamheten. Och det kan man tycka vad man vill om och vissa delar av den här kritiken är ganska jobbig skulle jag säga. Det här hårda budskapet med klimatpåverkan medan Oatly till 30% ägs av några kinesar som både friskt och frispråkigt öser in deg i kinesisk kolkraft. Ja, vad ska man egentligen svara på den? Är det lite som att Greta Thunberg seglar segelbåt över Atlanten för miljöns skull men att 5 skeppsgossar sedan måste flyga till New York för att hämta båten och segla hem den igen? Kort sagt det är jobbigt att gå ut hårt för då är det ju alltid någon som hittar en spricka i fasaden. Ett ”ja men du då”. Men uppmärksamhet – ja den får man i alla fall!

 

Vad lär vi oss av det här komplexa och babbliga resonemanget? If no one hates it no one loves it och tvärtom. Att våga är att nå ut. När millenials i undersökningar säger att de vill stödja företag som tar ställning menar man förmodligen inte att ta ställning för det allra mest uppenbara….

 

Facebook slopar likes

Facebook testar att ta bort likes på vissa marknader. Ja såklart. Den som kan sin data har i många år inte bara lagt märke till utan både accepterat och omfamnat det faktum att likesfrekvensen på Facebook (s plattformar) befinner sig i rasande nedförsbacke. Och vet ni? Det är helt ok! Om man nu mot förmodan blir ”skrämd” av den här nyheten och tänker vad händer nu med mina likes: här kommer tre uppmuntrande faktan!

1.

Att Facebook gör så här beror på att det är ett beteende som är på utdöende. Även historiskt, och detta är inget undantag, har Facebook varit extremt duktiga på att möta människors förändrade beteende så snabbt att man inte kan avgöra vad som är hönan och ägget. Beviset för det här är inte minst att Facebook fortfarande fullständigt och så gott som monopolitiskt kontrollerar allt vad sociala medier heter på bekostnad av bl a ständigt krisande Twitter och den här Snapchathajpen som gick upp som en sol och ner som en pannkaka. Kort sagt – den här typen av kommande förändringar är – när de lanseras – både väl utredda och testade – och en naturlig följd av ett redan etablerat användarbeteende.

 

2.

Det här gör det lättare att gå till den/de som eventuellt bestämemr över dina KPI: er och säga att det är så hopplöst ute att mäta likes på det sätt som allt för många fortfarande gör. Det bekräftas nu av den här förändringen. Minns igen när Instagram slopade öppna likes count på video till förmån för visningar. INGEN både tittar på en video följt av att like: a den. Det gjorde att den som mätte likes på video istället för views fick rådet av sin egen data att inte göra video. Kan vi enas om kanske inte är svaret? Idag är det etablerat även bland icke marknadsförare att det är views vi tittar på. Givetvis. Kort sagt – du får ett KPI-rapportfacit direkt från hästens mun!

 

3.

Nu när träden försvinner kanske man har möjlighet att se skogen! Fick frågan senast idag att om det nu inte fungerar att jobba såhär – varför finns den funktionen kvar på Facebook.  Typ att om det nu inte fungerar att jobba organiskt – varför har man möjligheten? Nu blir det så mycket tydligare och jag kanske inte blir bemött med lika stor droppande haka när jag säger att likes inte betyder…..ett skit.

 

Lycka till!

 

 

Att mäta sin affär, inte myslikes

Nu är det höst! Och det är det många som ska dra upp nya riktlinjer, målsättningar, mätpunkter och andra viktiga strukturer.

Jag brukar varje höst vilja sammanfatta läget med ett enda hejdundrade supertip – eller superspaning snarare – här kommer denna hösts tips:

 

Glöm inte att framgång i sociala medier som inte kan sättas i direkt relation till affärsmässig framgång inte betyder framgång.

 

Vad vill jag säga med det här? Jo, men att vi fortfarande 2019 övervärderar en massa framgångsparametrar i sociala medier som viktiga fast de oftast helt och hållet saknar betydelse. Det är t ex sällan givet att många followers och högt engagement också betyder affärsmässig framgång. Helt enkelt därför att de oftast inte sitter ihop ELLER de kan inte bevisa varandras värde och effekt. Exempel:

 

Ett företag som är superduktiga på att driva engagement i social medier är ofta duktiga på att skapa och distribuera innehåll som driver engagement i social medier. Väldigt sällan står det det i direkt korrelation med produkten, varan eller tjänsten man vill sälja, eller andra rimliga mål med marknadsföring.

 

Jag vill också säga, till min egen business nackdel egentligen, att vet ni – det är krångligt med marknadsföring nu för tiden. Och det finns faktiskt ingen generallösning på någonting. Trösterikt så tillvida att man kan sluta leta efter just det. Sluta ha ångest över att inte hela tiden ”vara på tårna för nya trender”. För nej – slutet på regnbågen är vare sig influencer marketing, programmatic buying, OOH revival, Facebook canvas eller någon annan microlösning. Att leta efter det är som att tro att det finns ett enda enskilt livsmedel som man kan mölja i sig som därmed löser alla andra dåliga kostval. För att strössla gojibär på morgongröten minskar alltså inte risken för cancer nämnvärt. Tvärtom är det den stora bilden som gäller och tricket är att titta brett, men mot bakgrund av att mäta otroligt smart och att mäta EFFEKT PÅ AFFÄR. Inte mys-likes på en fin sommarbild.

 

Mot bakgrund av detta är det väldigt spännande att Facebook  nu brandar om sina appar. Som vanligt släpps nyheten innan några som helst detaljer om hur – men man kan ana att man satsar på att samla alla lösningar i ett och samma universum, där allt går in i varandra, dvs på ”samma” plattform både chattar man, handlar man, planerar fest, surfar, lägger upp sina bästa recept, dejtar och nätverkar. Tänk på det ett slag när man som marknadsförare skiljer på det ena och det andra. Nejnej, den här avdelningen jobbar  med content, på plan två sitter gänget som sköter annonser. Not the way of the future…. Börja öva redan i höst! Gå ner på tvåan direkt och snacka content! Släng alla KPI-rapporter som innehåller engagement rate på vägen ner.

Bl a här kan man läsa mer om man är extra sugen:

https://www.adweek.com/digital/a-rebrand-will-soon-remind-people-that-instagram-and-whatsapp-are-from-facebook/

Vi hörs väl innan höststormarna?

 

/