Dantes inferno

Av någon anledning  får jag ofta frågor om journalistik. Som jag villigt ska erkänna att jag har en mycket mer bakåtlutad distans till än t ex reklam där jag ju sitter i stormens öga på ett annat sätt. Nu senast hur som helst i samtal med journalisträvarna Jan Helin och Jan Scherman i SVT: s Fönster mot medievärlden. Här:

https://www.svtplay.se/video/19979606/fonster-mot-medievarlden/fonster-mot-medievarlden-9-nov-19-00

En simpel fråga att få i ett sådant här programformat är givetvis ”vad tar du med dig från medieveckan”. Ja, vad tar man egentligen med sig från medieveckan? Det här jag alltid tjatar om att ingen ser din reklam, att det finns för mycket content på internet etc? Well…. Det är inte som att journalistiken har klarat sig ett dugg bättre i en era av för mycket innehåll. Och framför allt inte för att den är objektiv, har ett uppdrag och en funktion av att vara granskande, verka avslöjande och arbeta i…eh….medborgarnas tjänst? Inget av det där hjälper om ingen läser det. Och en snabb koll på de största nyhetssajterna gör gällande att t ex ’Sofia rasar mot årets julkatalog’ kommer före ’Ödesveckan är här för Kristersson’. Dvs jultidningar och rasande konsumenter vinner varje dag i klick- och algoritmkriget över trivialiteter som regeringsbildning och…eh….. ja typ att stora delar av Kalifornien är på väg att utplånas av okontrollerade skogsbränder.

 

Utan att namnge den ena eller den andra, om man går till en mindre klickbetonad nyhetssite är läget lite annat. Det är kvalitetsjournalistik om man så vill. Här finns inga skakiga videos med rubriker som ”här gör han det otroliga”. Här finns vettiga analyser av läget och någon form av vinkel på det som skrivs. Problemet? Tja, vad säga om att 90% ligger bakom betalvägg. Sett i ljuset av att det finns alldeles för mycket innehåll på internet. Och att det är gratis. Vill ni se bilder av branden i Kalifornien? Gå in på ‘platser’ på Instagram får ni se. Livevideo av Dantes inferno från första parkett.

 

Min poäng här är alltså INTE att det är värdelöst med kvalitetsjournalistik eller att det som är mest klickvänligt aldrig kan vara kvalitetsjournalistik. Men ska journalistiken som vi känner den överleva måste den förändras. Den måste bada stålbad och komma ut på andra sidan i en helt ny skepnad. Och ni som ABSOLUT inte håller med nu, ni som köpt inlogg på de siter ni vill läsa, som kanske tom köper dagstidningar (var ni gör det övergår mitt förstånd, jag letade efter Dagens Industri en hel dag för några veckor sedan.), man KAN tänka sig att ni har ett beteende som inte är lika nerlusat av den informationsström som nu ätit upp åtminstone 3 mobilgenerationer. För den trend som data visar säger att om man inte anpassar sig till hur innehåll sprids och accepterar att man måste arbeta på ett annat sätt för att bli både hittad och läst, ja då finns det ingen självklarhet att man kommer fortsätta finnas.

Så hur 17 gör man då?

 

Omfamna faktum

Att omfamna, inte motarbeta, sakernas tillstånd är en bra början. Jag skulle gärna se en mycket mer sömlös integration mellan både olika kanaler och enskilda personer. Att tex utnyttja Instagram som plattform, och då inte bara för att driva trafik till (ofta) låsta artiklar, är ett exempel. Lägg ut innehållet i ett anpassat format istället! Jag skulle också gärna se en tydligare personifiering och en integrering av personliga konton i ”strömmen” online. Tänk modebranschen där en moderedaktör på en modeblaska kan ha långt större inflytande online än själva tidningen. Detsamma borde vara gällande för enskilda reportrar på dagstidningar och deras egna konton. Helt enkelt därför att enskilda personer har en lättare att bygga upp den typen av community runt sig än något varumärke eller publikation.

 

Sluta skilja på fint och fult

Låna hejvilt från de som faktiskt tar sig fram i ett medielandskap där det håller på att bli omöjligt för vem som helst. Jocke och Jonna är alltså Sveriges i särklass mäktigaste mediehus i digitala medier*. Då säger alla som arbetar med kvalitet att ”det där är något annat”. Eller är det det? Om fler började tänka vad man kan låna istället tror jag marknaden skulle kunna se annorlunda ut. Där finns t ex frekvens av inlägg, att arbeta över multipla plattformar, extremt personligt tilltal och ett sömlöst samspel mellan makthavare och följare, dvs är det något som gjort dem mäktiga så är det deras förmåga att ta in vad följarna vill, ber om, går igång på osv. Om det inte finns stoff här så vet inte jag var det finns det…

 

Vuxenattityden

Åh vad lätt det är att avfärda nya tider som negativt när man är vuxen. Jag har aldrig aldrig hört någon under 25 säga att de är så trötta på influencers och deras ständiga varumärkessamarbeten. Som ibland fullständigt spårar ur:

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/rLV508/stjarnkomikernas-harda-attack-mot-schulman-vill-ropa-hor

Med det sagt tycker jag att den utveckling som jag själv drabbas av är outhärdlig, dvs att jag inte ser nyheter i alls samma utsträckning längre och blir slav under algoritmerna som styr mig mot en fråga i taget. Jag avskyr det. Jag vill läsa nyheter. Jag vill upptäcka svårflirtat innehåll och förkovra mig i det som vi så fint kallar kvalitetsinnehåll. Men jag avstår ändå från att vilja att det ska vara som det alltid varit. Och försöker i allt jag gör att hitta en ny väg genom rådande omständigheter.

 

Man har allt att vinna på att ständigt UTMANA sig själv. Man skulle då som en tankelek kunna tänka att tryckta tidningar är lite som att printa CD-skivor 2018? Betalvägg är lite som att man skulle köpa ett inlogg för 89 kr hos alla artisters egna hemsidor, inte en som spelar alla artister? Nej? Ok.

 

 

 

*http://medieakademien.se/aktuellt/#arets-makthavare-pa-sociala-medier-for-andra-aret-i-rad-jocke-jonna

Content måste skapas för att distribueras

En grej jag säger väldigt ofta för att bevisa någon slags poäng är ”ingen vaknade imorse och tänkte – oj vad jag önskar det fanns mer content jag kunde konsumera nu innan jag går till jobbet”. Alla fnissar då av artighet och igenkänning. För vem behöver MER content? Vi översköljs av så mycket information idag att jag i alla fall inte behöver någon forskningsstudie för att förstå att det förstör våra hjärnor, vår koncentrationsförmåga och i slutändan vår förmåga att kunna ta in komplicerad information som det faktiskt tar tid att förstå. Inget får ta tid att förstå nämligen. Vi måste omedelbart få klart för oss vad det här kommer göra för mig när jag eventuellt läst/tittat/lyssnat klart. Jag skulle t ex aldrig sätta på en film utan att först ha kontrollerat antingen rating på imdb eller betyg från betrodd källa med bevisligen samma smak som jag själv. Är fortfarande sur på David som promotade Netflix Unabomber helt urskillningslöst…

Med det sagt produceras det allt mer innehåll och jag tycker mig faktiskt se att allt mer innehåll också har en genomtänkt relevans! Men det finns några otroligt viktiga parametrar som jag tror att många väger in i ekvationen alldeles för sent.

 

”Ingen” letar efter innehåll

I en värld av algoritmstyrda feeder, oändlig tillgänglighet och valmöjligheter, så är känslan av FOMO extremt liten. Helt enkel för att vi har fullt sjå med att plöja igenom det som inte bara ligger framför oss utan också pådyvlas oss genom notifications, sms, direktreklam och andra mer eller mindre vänliga påminnelser. Det betyder att du aldrig kan räkna med att någon aktivt ska leta upp innehåll. Det betyder inte att det är kört – bara man måste ge människor incitament att hitta dig, eller framför allt komma tillbaka!

 

Formatet kan vara ditt största problem

Ta filmen som exempel. Du har en film på 35 sekunder. Och så ska du distribuera den på t ex Facebook. Men Facebook är inte längre en feed där människor browsar i en feed bland utvalda reklamklipp och hundar som är gulliga. Våga tänka på Facebook mer som ett Merinfo.se med chatfunktion. VAR ska man titta på filmen? Mellan konversationerna i Messenger? Man måste helt enkelt skapa innehåll som håller för de möjligheter vi har på de plattformar där filmen ska visas. Det är bara ett problem om man på förhand bestämt sig för ett format som inte stödjer vare sig beteende eller tekniska hjälpmedel.

 

Det är extremt svårt att skapa ett nytt beteende

Innehåll kan inte vara faktorn som skapar ett nytt beteende. Alltså – bara för att du har en film som du VET att målgruppen skulle älska så betyder inte det att du kan få dem att titta på den, om du seedar den på ett sätt som står i kontrast till målgruppens beteende. Att t ex sända ett ungdomsprogram på tv gör inte att ungdomar börjar titta på tv. Däremot är tv-programmet som sådant inte på något sätt ett dåligt innehåll i fel format. Kolla bara på hur många influencers skapar sitt innehåll. Det har inte lånat så rent lite från tv som format. Men välj inte distributionskanal och metod baserat på vad som passar ditt innehåll, välj det som passar dem som ska se det. Då händer det grejer!

 

 

//

 

 

 

 

 

 

Facebooks kvartalsrapport i ljuset av monsterskandaler

Det mest anmärkningsvärda med Facebooks tredje kvartalsrapport som släpptes idag måste rimligtvis vara att användandet inte minskat ett dugg i USA. Vi tar det igen – Facebook har varit i en skandal som saknar motstycke. Onda internetgenier har till höger och vänster spridit information om sina användare till folk som utnyttjat det för politiska syften. Kan det bli värre? Men, som jag redan då förutspådde påverkar det alltså inte hur många som använder plattformen. Och det är närmare bestämt en femtedel av jorden befolkning som DAGLIGEN använder Facebook. Då är det kanske mindre överraskande att tillväxtttakten minskar något, vem ska man egentligen tillväxta till?

Men vad säger den här rapporten egentligen? Här är tre spaningar:

 

The everything of Facebook

Missta inte Facebooks kvartalsrapport, tillväxttakt och dagligt användande för folk som sitter och scrollar i en Facebookfeed. Dem dagarna är förbi. Facebook är, förutom Facebook också Whatsapp, Instagram och Messenger. Om man fortfarande sponsrar Facebookinlägg och letar effekt där bör man lyfta blicken till Facebooks egentliga storhet, vilket är allt de vet om sina användare i kombination med reachen ut på så många olika plattformar.

 

Världssamvetet

Facebook har problem med säkerheten och därmed också ansvaret. Det är helt enkelt rimligt att tycka att Facebook har ett ansvar för sina användare, för sin plattform och för vad som sker och inte sker på den plattformen. På så många nivåer. Facebook tar på sig en del av det här ansvaret, men det också rimligt att anta att regeringar och organisationer som t ex EU kommer att tvinga Facebook till åtgärder som syftar till att både skydda medborgare och ta ansvar för deras väl och ve på ett djupare plan. Detta faktum kommer utan tvivel att förändra Facebook.

 

Förmågan att utvecklas

I jämförelse med alla andra sociala medier, både de som finns nu och framtida, så har Facebook varit duktigare än någon annan på att utveckla sin plattform och sin affär. Det gör den unik i sammanhanget. Beteenden förändras helt enkelt, och då måste både plattformen och annonsaffären göra det samma. Det är ljusår mellan den plattform som jag en gång startade en business kring och den vi ser idag. Och det går knappt urskilja vad som varit hönan och ägget i den utvecklingen. Så till nejsägarna, Facebook kommer inte dö utan fortsätta utvecklas. Var den är om 10 år vet de knappt själva…

Äkta eller inte är inte poängen överhuvudtaget

Det har i dagarna blossat upp en debatt runt en tjejs Instagrambild där hon lite för uppenbart har photoshoppat sig själv in i en Parismiljö. Och debatten skulle då handla om att trovärdigheten nu är förstörd och att annonsörer borde passa sig.

(Här kan du se bilden: https://www.instagram.com/p/BpCMLEGHSnA/?hl=sv&taken-by=johannaeolsson)

Det tycker jag är en helt förlegad debatt, helt enkelt därför att:

 

Vad är egentligen trovärdighet?

I begynnelsen av hela influencersvängen så ville alla ha en del av kakan för att det var så trovärdigt i förhållande till traditionell annonsering. En rekommendation från en influencer var likställt med en rekommendation från en nära vän. Men idag är det både en tyst och helt öppen överenskommelse att influencers får betalt för att promota X produkt. Är influencer X duktig så väljer hen inte samarbeten som känns helt off för det varumärke (dvs deras eget) som de själva förvaltar och då kan samarbetet bli mycket framgångsrikt i alla fall. Helt enkelt därför att den synlighet och framför allt det sammanhang som produkten exponeras inte är verkningslöst. Men är det likställt en rekommendation från en nära vän? Knappast.

Jag får ofta höra att hela den här grejen med influencer marketing tappat all verkan. Det är liksom inte TROVÄRDIGT längre. Glöm då inte bort att den här marknaden har vuxit till vad den är idag samtidigt som en eventuell urvattning av trovärdigheten.

 

Vad är transparens och äkthet?

Vi måste i ärlighetens namn sluta att ålägga influencers krav på transparens, äkthet och att inte bara visa upp de sidor ur sitt liv som promotar en helt osannolik livsstil. Sanningen är nämligen att VARJE bild räknas nu för tiden, även för influencers. Alltså – ni vet väl att alla som följer ett konto på Instagram inte ser varje bild som kontot postar – det är ni med på? Det betyder att ska man upprätthålla engagement, följare etc så har man inte råd att slacka efter. Om X bild från italiensk strand i ljuvligt ljus driver mest tillväxt på kontot och bild på nyvaken nuna utan filter inte gör det, då måste man rimligtvis producera mer strand i Italien för att upprätthålla det som är hela affärsidéen. Affärsidén är alltså inte att ta ansvar för unga tjejers dåliga självförtroende. Rätt eller fel är inte poängen, även om det rimligtvis aldrig har varit svårare att inte jämföra sig med andra. När en chill söndag på Instagram ser ut såhär:

 

Poängen med Instagram

Ja ok det finns flera – men inspiration. Den känns tight. Spelar det ens någon roll om bilderna är fejk eller inte? Vad ÄR fejk egentligen? För svaret är att allt naturligtvis är fejk. Även vanlisar tar knappast bild på när man monsterbråkar med sambon eller har en böld på insida lår som ser ut som ett ansikte. Man pratar inte om att känna sig misslyckad såvida det inte är fråga om att ha kommit ut på andra sidan och nu vill tipsa andra om hur man gjorde för att lyckas. Jag har aldrig sett så många 90-talister summera sina karriärer som i eftermälet av Isabella Löwengrips exceptionellt framgångsrika influencerkarrär. ”Detta trodde jag aldrig när jag satt här för 3 månader sedan”. Allt är nu, allt sker i ultrarapid och alla inlägg måste vara inlägg som är det bästa inlägget man någonsin gjort. För mig är det varken provocerande eller ”helt sjuk”. Det är bara något vi måste förhålla oss till om vi nu på samma plattform vill säga vårt om alltifrån mobilabonnemang till ljudboksprenumerationer och t-shirtar.

//

Att vara alert är inte att vara en dagslända

Har ni vågat kolla om ni blev hackade i den här senaste läckan på Facebook? Annars kan man klicka här:

https://www.facebook.com/help/securitynotice?ref=sec

Hos mig står det personligt nog att man fortfarande utreder om jag blivit hackad och vilken information som i så fall har läckt ut. Eftersom jag tillhörde den kategori användare som slängdes ut ur Facebook flera gånger om dagen under tre dagar när det här uppdagades så förutsätter jag att jag tillhör den olyckliga skara som blev hackad. Min mail finns nu på internet (dööh).

Men är det inte både märkligt och helt naturligt hur snabbt en sådan här grej lägger sig? Det blir ingen megaflykt från Facebook på grund av det här, det blir knappt några kännbara konsekvenser alls. Jag kan säga såhär, man HINNER inte ens radera sitt jag från internet innan det hinner blåsa över.

Nu är det för all del också personligt hur upprörd man blir. Men även till de mest oroliga antisurfare finns det inget ont som inte också för något gott med sig. Här är två exempel till på annat som blåser förbi snabbt, som gör att man slipper lite ångest:

 

Nyheter och förändringar

Kommer någon ihåg Ello? Eller Yo? Eller Instagramkopian The Fancy? Inte det nä. Jag lovar er att hålla örat mot marken inte innebär att hoppa på varenda trend, uppdatering, plattform, virala dansfenomen och snackisar på Twitter. Att vara always on är inte att vara en dagslända. Det är att kunna anpassa sig i de EVENTUELLA efterverkningarna av de här förändringarna och trenderna. Att helt enkelt kunna få igenom sin egen strategi i bruset av sk. virala fenomen, nya plattformar och uppdateringar. Att sätta ett digitalt avtryck i dessa tider handlar knappast om att så snabbt som möjligt kommentera en vindil på Twitter som blåser över innan man druckit upp sitt morgonkaffe.

 

Kritik mot företag

Under en kort period någon gång runt 2014 så uppgraderades negativa kommentarer från vanligt fôlk i feeden på Facebook. Ni minns va? Någon gammal klasskamrat från trean havererar på Telia efter ett besök i en butik i Eskilstuna? Kritik mot företag har definitivt inte avtagit, men de har antagit en annan skepnad.

För tvärtemot 2014 tycker jag att man kan se att kritik kan rulla på samtidigt som kampanjer, säljerbjudanden och kort sagt kommunikation pågår. Varför? Ja, det finns många variabler. Dels är Facebook extremt osugna på att låta Facebookfeeden bli en klagomur överlag och dels har de här frågorna i mycket större utsträckning flyttat in Messenger. Och den viktigaste är kanske den långsamma förändringen som inneburit att alla inte ser allt man gör. Och framför allt – alla reagerar inte på samma sätt på allt man gör. Avsky och kärlek får finnas sida vid sida! Bra va?

 

Facebook Portal å ena sidan

Jag noterar att det åter kommit statistik som säger att svenska marknadschefer fortfarande ökar i tv. Ok, troligtvis är fotbolls-vm en starkt bidragande orsak, men låt oss för exemplets skull kalla detta en trend! Det finns onekligen en hel del som tyder på att breda sk. räckviddsmedier som tv och utomhus fortfarande går starkt. Och även om jag inte säger att det är helt verkningslöst, vill jag prata trend! Den mycket seglivade trenden att köpa BRED reach, så mycket reach som möjligt – istället för relevant reach. Hela set-upen för digital annonsering går emot den idéen.

För samtidigt i en annan del av världen lanserar Facebook sin nya videopryl Portal och kanske är det rimligt att tro att Google Home hinner lanserar i tid för att bli årets julklapp även här hemma i Sverige.  Det lustiga med dessa båda produkter är att de alltså out in the open vill logga allt vi gör i vårt hem. Portal ska filma oss dygnet runt och Google Home ska spela in våra samtal. IFALL vi vill säga till Google att googla hur japanska yen står sig mot US dollar eller sätta på Jeff Buckley på stereoapparaten. Allt annat vi säger då? Vad gör Google med den informationen. Tro.

Är ni med på min poäng? Den stora trenden (nåja) bland svenska annonsörer  och den stora trenden i – låt oss säga världen är varandras totala motsatser.

Techjättarna letar efter sätt att ta sig in under huden på människor. Att kunna förutspå varje individs aktuella behov vid varje givet ögonblick. Sushi ska stå på dörrmattan innan man hinner ens tänka på wasabi.

Annonsörerna jobbar one size fits all i de mest opersonliga medierna som finns. Med en HYFSAT stor slask då dvs reach man betalar för utan någon som helst effekt.

Jag kan inte svara på om det är en gråzon man ska ligga i här. Men det jag tänker är att ju mer ens investeringar i media liknar investeringarna som gjordes innan de sk techjättarna fanns, desto mindre framtidsorienterad är ens mediestrategi.

 

Förlåt att jag är tvungen att skarva lite  – men det här är en blogg och ni fattade min poäng mycket bättre nu, visst?

Så använder du Svenskarna och internet

Av alla saker som framkommer i nysläppta rapporten ‘Svenskarna och internet’ vill jag lyfta fram tre viktiga tendenser som kan ses som detaljer, men satt i ett större perspektiv kan de vara avgörande verktyg för annonsörer.

 

Engagement går ner

Extremt många svenskar har Facebook, i alla åldersgrupper, det är gammal skåpmat. Men det som är intressant är HUR svenskar använder Facebook. Ok, rapporten mäter det här lite yxigt, men bara sedan förra året har svenskars vilja att dela andras inlägg på Facebook minskat med 10%. Nu är det bara 39% av svenskar som kan tänka sig att dela andras inlägg på Facebook. Något som bekräftas av en massa andra typer av data, dvs att användandet av likes, comments och share går ner.  Det är en värdefull parameter att ha med sig när man sätter KPI: er inför nästa år. Att ha som mål att öka engagement på Facebook är t ex inte att rekommendera om man tänker sig att nå sina mål.

 

Användande blir allt mer nishat

Snapchat får väl nu sägas vara etablerat som en plattform som endast har ett värde om målgruppen är under 25. Vad som är lite mer överraskande för en del är säkert det faktum att den största användargruppen på Twitter är 16-25 år, dvs inte alls opinionsbildare under Almedalen, som man skulle kunna tro. En slutsats att dra av detta, som självklart inte är svart eller vit, är att det blir allt svårare att köpa media brett fast man har en bred målgrupp. Man måste tvärtom anpassa sig till var man har möjlighet att nå sina målgrupper och kanske än viktigare – hur den här målgruppen beter sig på sagda plattform.

 

Det tar tid för de stora strukturerna att förändras

Många annonsörer som vi är i kontakt med har en ständig ångest för att inte hänga med i den senaste utvecklingen, alla nya format som poppar upp, och hur algoritmerna förändras etc. Men titta då på en rapport som denna. Att nya format och plattformar LANSERAS betyder inte att användarna på en pissekvart byter plattform. T ex har radiolyssnandet, enligt rapporten inte fått ge vika för poddlyssnandet. Ökat poddlyssnande går istället parallellt med bibehållet lyssnande på analog radio – som iofs framstår som helt sjukt för mig men det är en annan historia. Min poäng är att ta det lite lugnt. Det går väldigt, väldigt fort, men det handlar trots allt om från år till år, man måste alltså inte omvärdera hela sin bild av universum på kvartalsbasis, om det nu var någon som var orolig för det.

 

 

 

 

 

 

Grov ångest

Facebook är hackat. Det talas om 50 miljoner konton och – tyvärr – väldigt lite info om vad som läckt, vad det använts till och vilka som är drabbade. Det innebär i princip att alla användares värsta mardröm skulle kunna bli ett faktum. Dvs att allt man nånsin skrivit/postat även i stängda grupper och via stängda konton kan läcka ut.

Nu är det för all del så att stöld av sådana massiva mängder data inte i första hand görs för att man vill se nån liten pillesnopp i en privat konversation som flyttat från Tinder till Messenger, utan mer troligt för att kunna sälja just stora mängder data och/eller trycka dit Facebook, som redan har det rätt jobbigt när det kommer till det här. Men man minns ju den där veckan 2012 när det man skrev i private message (det var innan messenger var en separat app) SYNTES PÅ WALLEN! Ja det var panik. Eller…det här var också innan man faktiskt använde private message i någon större omfattning. För många har konversationer som tidigare pågick via t ex sms nu flyttat till Messenger, men sättet ATT konversera på har också utvecklats tack vare Messenger och andra chatappar. Jag vet. Det är ångest. Deluxe.

 

Den enda tröst jag ge är att det här på inget sätt är unikt för Facebook. Så ni som panikar nu och letar upp var man ser vilka devices som man är inloggad på (de som inte har enablat platstjänster kommer få panik, för det ser ut som ATT NÅGON I FINSPÅNG ÄR INLOGGAD N U) så kom det t ex igår motsvarande nyhet för Gmail. Poängen är att det kan hända vilken plattform som helst! Det går inte freda sig mot, med mer än att man kan ju byta lösenord ibland om man känner sig otrygg. Att säga till sig själv att man ska bete sig så att allt man skriver i sin mobil tål officiell publicering är ju ungefär som att säga att man ska bete sig hemma som att man var filmad och utlagd på internet hela tiden.

Spännande det blir nu när Google home lanseras appråpå att en apparat i hemmen plötsligt ska lyssna på allt vi säger också (paus för reflektion).

 

Spännande tider hörrni!

3 saker vi måste sluta haka upp oss på

Appråpå de här diskussionerna om hur sociala medier har påverkat valutgången och effekten av valkampanjerna i sociala medier! Jag skulle med anledning av dem, vilja blicka tillbaka i tiden till minst fyra år gamla tips om sociala medier, som i allra högsta grad fortfarande känns aktuella!

 

Here we go – 3 saker vi fortfarande hakar upp oss på i social medier:

 

Följare

De byråer som var på Facebookevent i förra veckan fick höra öppningen från Facebook själva: det är väl ingen här som fortfarande räknar följare va? Följare på Facebook har tappat sitt värde fullständigt, dvs kopplingen mellan sidor du följer och vad du ser i din feed är med få undantag i princip obefintlig. Och skälet är naturligtvis helt och hållet logiskt. En vanlig användare har genom åren gillat flera hundra sidor! Dessa sidor postar i sin tur mer och mer innehåll. Om man skulle exponeras för allt innehåll som alla sidor man gillat postar skulle ingenting i Facebookfeeden vara relevant. Särskilt inte med tanke på anledningen till att vi ”lajkat” alla de där sidorna en gång i tiden. Skäl som ”min kompis jobbar med den sidan”, ”vinn en grill från OBH Nordica” och ”få en gratis 88: an nästa gång du köper Aftonbladet” är knappast definitionen av ett ”fan” av ett varumärke. Det är en MYCKET rimligare koppling att du som användare besökt en webbsida, sökt information om en viss produkt eller till och med har anmält dig till ett nyhetsbrev från det aktuella varumärket och därför exponeras för material från XX. Ergo – följare har i princip INGET värde och exponeras inte för det du postar bara för att de är följare. Så har det varit länge och det kommer inte bli bättre… (och luras inte av att Instagram skulle vara ett dugg bättre på den fronten)

 

Likes, comments och shares på poster

Det har aldrig varit enklare än nu att få likes, comments och shares på poster. Du kan bara bestämma att en annons ska ha just det syftet. Det som då händer är att Facebook företrädesvis exponerar den annonsen mot en målgrupp som gillar, kommenterar och delar mycket. Likes, comments och shares är helt enkelt INTE ett tecken på bred spridning, oavsett organiskt eller ej. Det är däremot ett tecken på att innehållet effektivt visats för den krympande målgrupp som är mest benägna att använda dessa knappar. Det leder inte heller nödvändigtvis till högre reach bara för att posten har högt engagemang och särskilt inte om det är organiskt och därmed saknar tydligt syfte i distributionen. Tvärtom missar man väldigt mycket större värden genom att lägga vikt på dessa tre fortfarande så heliga graalerna.

 

Reach

Reach är great! Men grejen med reach är att ju högre reach desto lägre relevans. För ingenting är relevant för alla. Därför är det dumdristigt att fokusera på reach som inte är relevant, det är helt enkelt som att betala för absolut ingenting. Och det finns inga genvägar här, för vårt mediebeteende är inte homogent och det bygger helt och hållet på relevans, eftersom vi omöjligen kan ta in ALLT som internet erbjuder varje dag. Det betyder inte att man inte kan bredda sin målgrupp och ha en stor målgrupp! Men att ha 27 miljoner i reach brukar vanligtvis betyda att konverteringen är en så liten att den knappt är mätbar. Och det är ju trist för affärerna menar jag!

 

Nu släpper vi det här och fokuserar framåt! På de saker man borde haka upp sig på och definitivt debattera, ifrågasätta och – sedermera – förkasta.

Därför är sociala medier dött

Sedan 2011 har jag jobbat professionellt med sociala medier. Då på en marknad som var ett embryo av vad den är idag. Ungefär lika länge har man pratat om sociala medier-döden, Facebookdöden och nu på senare år även Snapchatdöden. Och i veckan har naturligtvis den här artikeln fått stor spridning:

https://medium.com/futuresin/2018-is-the-end-of-social-media-as-we-know-it-1e5658f41a5

Och även om jag inte håller med om artikeln så har den vissa poänger. För sociala medier är på väg att dö. Sett ur vissa perspektiv har det redan dött. Här är tre bevis för min tes:

 

Ingen är längre social i sociala medier

Det var minst 5 år sedan Facebook var ett socialt medium i ordets rätta bemärkelse. Så sent som 2013 var det inte alls ovanligt med kommentarer på annonser av typen ”vad gör du i mitt Facebook”. De har tyvärr försvunnit sedan länge nu… Helt enkelt för att ingen längre har känslan av Facebook som ett litet community där man delar med sig av och tar del av information, kunskap, tips, erbjudanden och inspiration. Det är tvärtom en utdöende skara som fortfarande surfar upp och ner i en feed med allt mer spam. Man har alltså ett Facebookkonto men man använder det knappast till att vara social med vänner, bredda sitt nätverk eller kolla på vad den lustiga feeden har ett erbjuda.

 

Vad är egentligen sociala medier?

Den definitionen kommer att suddas ut till förmån för nya begrepp. Om t ex Whatsapp är ett socialt medium är väl i så fall sms också det? Om Facebook samtidigt INTE är ett socialt medium vad är det då?Jag har ett förslag här: internet. Facebook är i praktiken bara ett nätverk som kopplar ihop väldigt många saker på internet. Precis ganska exakt som Google. Om du äger ett Facebookkonto och är inne på hemsida X kan en annonsör rikta annonser till dig. Så långt all good. Men de annonserna behöver inte ens visas på Facebook. Är det då social marketing fortfarande?

 

Förtroendet

Jag tror inte, som i artikeln,  att folk nu flyr sociala plattformar för de tappat förtroendet för dem. Så nobla intentioner har inte folk som är nyfikna på vad deras ex gör nu för tiden och bara vill kolla lite på det. Men däremot får man ändå säga att det här att du är more likely to click för att flera av dina vänner gjort det. Jag menar, really? 40% av min vänlista vet jag helt ärligt inte ens vilka de är! Vem minns nån man connectade med på en fest på Grevgatan en lördag 2008? Eller en före detta kille till en gammal lagkamrat som dessutom gift sig och bytt namn? Är jag more likely att ”göra som Johan” då och klicka på den här monster energidryck-posten”? I think not. Det liknar mer en tidning! Ett Aftonbladet söndag i digitalt format med ett mishmash av lite gulliga marsvin, Marie Serneholts bebisbesked och recept på nya trendmaten. Själva grundidéen med social marketing var ju att du som användare blir mer påverkad av dina vänner än av annonsörer och mediehus. Men det är knappast längre relevant.

 

Slutsatsen måste bli:  sociala medier ÄR verkligen dött. Men glöm aldrig bort att det har levat och förändrat oss för alltid. Det blir aldrig aldrig som förr, oavsett hur många tonåringar som nu flyr Snapchat eller vad det nu kan vara för skräckrubriker just den här veckan.