Chilla nu med knytblusen!

Skandalen inom Svenska Akademien har naturligtvis inte undgått någon. Inte heller det faktum att inte mindre än två kvinnor tvingas bort som en följd av en skandal som har med allt annat än kvinnligt ledarskap att göra… Här tjusigt rubricerat av The New York Times:

 

Men var inte det jag skulle säga – utan jag villa mana alla SoMe-managers därute – som fått i uppdrag att bli mer always on, ha örat mot marken och ”haka på virala fenomen” – att chilla nu med knytblusen! Jag har sett ett par redan och om detta vill jag ge två råd:

Glöm inte bort vad den här knytblusen står för, dvs det symbolvärde som den nu fått snabbare än vinden. Man kan alltså inte plocka poäng genom att uppdatera sina sociala kanaler med knytblusar om man inte har torrt på fötterna själv, som de flesta naturligtvis har – vilket föranleder punkt nummer två:

Missta inte #backadanius för en viral företeelse som dessutom ska hjälpa er att sälja fler blusar. Det finns något i det där som ofta har slagit slint, det vill säga att man tar ett organiskt viralt fenomen och helt plötsligt använder det för att sälja kex, hamburgare, läsk och försäkringar.

För övrigt går det bra att #backadanius. Om det nu hjälper. För att citera så himla aktuella Sheryl Sandberg, COO på Facebook:

4 intryck från nattens utfrågning av Marc Zuckerberg

Farfar är inte down with it

Medelåldern bland senatorerna är 62 år. Och de ställde också frågor som ligger i linje med sin ålder, eller snarare, som ligger i linje med att de knappast känner tillhörig till Facebookgenerationen. Vissa av frågorna kan man enkelt bara googla sig till och lika många frågor var baserade på rena fördomar, t ex att Facebook säljer data (det gör de alltså inte, vilket Zuckerberg betonade många, många gånger), men också frågor som började med ”många av mina vänner säger att….”. Man skulle ju vilja ha sett riktiga proffs ställa frågorna, gå på djupet i hur Facebook behandlar data, hur det faktiskt går till när man trackar även out-of-app-aktivitet och kort sagt frågor, som inte kräver att Zuckerberg måste börja svaret med ”well, we have an app called Messenger…”

 

Übermänniskakravet

Zuckerberg fick frågor om högt och lågt och många som inte har ett dugg att göra med anledningen till att han sitter i senaten de här dagarna. T ex att Facebook tjänar väldigt mycket pengar på sin affär och att det i sin tur gjort Marc Zuckerberg till en av världens rikaste personer, som internet gick lös på som anledning nog att radera sitt Facebookkonto. Men också frågan om vad Zuckerberg tänker göra åt att många spenderar för mycket tid i sociala medier istället för att göra sådant vi gjorde förr som att fika, ringa mormor och plugga. Så otroligt ointressant och irrelevant när ämnet i sig är brinnande aktuellt och något vi måste diskutera gemensamt för att kunna ha en rimlig framtid.

 

Who could have guessed

Zuckerberg återkom flera gånger till att han aldrig kunnat ana detta när han för 14 år sedan skapade Facebook i sitt studentrum på Harvard. Och jag kan inte sluta tänka på att det vi diskuterar nu, det saknar ju motstycke. Om någon hade sagt för 20 år sedan att vi skulle ha en plattform där 2 miljarder människor frivilligt kodat in data om sig själva i den utsträckning som man gjort på Facebook hade man aldrig kunnat föreställa sig hur en sådan set-up skulle se ut. Och inte ens när vi gick med i Facebook för 10+ år sedan (de flesta) kunde man ju ana vad plattformen skulle utvecklas till att bli. Om man gått med i Facebook nu hade man knappast lika noggrant lagt in info om sig själv i den utsträckningen. Facebook har växt till vad det är idag i symbios med nutiden. Vem f-n hade kunnat förutspå det…

 

Alla frågor som inte ställdes

De frågor som skulle kunnat bli mest intressanta, som hur Facebook trackar personer som redan lämnat plattformen t ex hann aldrig bli intressanta eftersom de ställdes på en nivå som gjorde att det inte fanns ett tillräckligt snabbt svar för de här 5 minuterna per senator. Ibland blev Zuckerberg avbruten och ombads att omedelbart svara ja eller nej på frågor som orimligen har ett så enkelt svar. Men inte en enda fråga om pixeldata, inte en enda intrikat fråga om hur ”kundresan” faktiskt ser ut på internet i stort med hjälp av Facebook. Inte en enda fråga om framtiden för business manager som verktyg och hur det framöver kommer att stödja det som numera är de flesta annonsörers hela affärsmodell (som vilar på Facebook), det vill säga att hårdsegmentera målgrupper baserat på hur väl de svarar på tidigare annonser. Ett system som gör att Facebook blir smartare och smartare och lär sig mer och mer om sina användare, så till den grad att Facebook faktiskt vet mer om dig än du kanske vet själv.

Kanske ikväll då senatorerna enligt uppgift visst ska vara en smula yngre…

 

Allt är inte memes som glimmar

Jag brukar ju säga att man ska anpassa sig till hur medielandskapet ser ut. I snart 8 år har jag mässat att man måste tänka om, man kan inte först kan göra som man alltid gjort för att sedan göra sociala medier som en svans på slutet, det kommer inte fungera.

Men HUR gör man för att anpassa sig. I ett försök att svara på den frågan tror jag att vi framöver kommer se många exempel som Bahnhof (som jag bloggade om igår) och nu Svenskt Näringsliv där en flera månader gammal post nu aktualiseras av både kvällstidningarna och branschpress:

Det som förenar både Bahnhof och Svenskt Näringsliv och alla som reflexmässigt lägger upp god jul, glad midsommar, ät den nya kanelbulletacon och nu lanseras glass med fiskoljesmak (fniss fniss april april) är att samtliga misstolkar anpassningen till att låta allt bli ett tramsigt effektsökeri. Det är inte lösningen.

Nyckeln är tvärtom att inte försöka vända sig till alla – då blir det memes. Istället handlar allt om att hitta sin målgrupp. Och det kan man fortfarande i dessa tider av GDPR-profiler och Facebookläckor – utan att vare sig bryta mot lagen eller kränka folks integritet. Självklart innebär det också att man måste sluta utgå från en Facebooksida med fans, posta grejer och hoppas att internet ska göra resten. Det handlar om att inleda, vårda och underhålla en dialog med den målgrupp som faktiskt är intresserad av vad du har att säga. Lyssna på dem och mäta rimliga mätvärden som också speglar dina affärsmål. Inte jublande ringa branschpress för att du fått 900 likes på en bild med två korslagda pommes frites.

Låter det svårt? Det är det. Det finns inga genvägar. Det fanns eventuellt ett genvägsfönster öppet under första halvan av 2012, men det där är så stängt nu så jag har inte ord för det.

Kommentarsfältgoals 2018

Alltså jag är  inte särskilt lättkränkt. Och jag får inte puls av det här. Men låt oss säga några ord om Bahnhofs rekryteringsannons i sociala medier ändå…

Bakgrund är att internetleverantören(eller vad de nu är)Bahnhof har fått kritik för sin jobbannons-meme:

 

Och när kritiken kom, ja då krishanterade man det så himla bra alltså, tycker man själva…

 

Krishanteringen har nämligen tilltalat exakt den målgrupp som inte tycker att det finns något som helst problem med det här från början. Företrädesvis män. Älskar när män ojjar sig över sexism som patetiskt! PRECIS det kommentarsfält man vill ha på sin företagssida 2018.  Asså #kommentarsfältgoals!

Kul också att Bahnhof fortsätter gloata på varenda social plattform om att de gillar debatten. Ska vi gissa att det är män som ligger bakom det här? VD:n är en vit man 50+. Alltså GUD vilken chock! Det kunde man liksom ALDRIG tro!

Om man för en sekund också bortser från sexism här så kan man ju också konstatera att memes i en jobbannons, är det en kanonidé? Jobb för mig är i alla fall någon som jag överväger lite mer noggrant än ba ”nämen, vilken rolig viral grejja! Jag byter jobb direkt nu!”. Jag tror en rad seriösa företag som med ljus och lykta söker efter svårrekryterad talang kommer härma Bahnhofs ursmarta grepp nu. Kom ihåg var ni hörde det först.

Jag gillar det!

Jag har väntat på uttalande från henne! Sheryl Sandberg alltså (här bl a https://www.nbcnews.com/tech/social-media/users-would-have-pay-opt-out-all-facebook-ads-sheryl-n863151). Och jag gillar att hon säger det som vi inte kommer ifrån:

För så här är det. Vi som är användare av Facebook och andra digitala medier, plattformar, tjänster, appar etc ger ut data om oss själva i allt vi gör. Att vi gör det är priset vi betalar för det vi får ut i andra änden. Det är inte bara en förutsättning för att annonsörer ska lyckas nå sin målgrupp, det är en förutsätting för att att man överhuvudtaget ska kunna navigera digitalt. Man kan liksom inte se all data på internet samtidigt – är en variabel.

Facebook har inte kunnat förutspå de här enorma konsekvenserna. Well, join the rest of the world. Det betyder inte att Facebook inte har ett enormt ansvar. Utan att vara överdrivet positiv vill jag mena att det är tvivelaktigt att prompt säga att det är ett ansvar de ignorerar.
Em följd av att ta ansvar är relaterat till dagens headlines som säger ”Facebook erkänner att de scannar privata meddelanden” (här bl a https://www.di.se/nyheter/facebook-erkanner-att-de-scannar-meddelanden/) Men j a. Man har eventuellt inte en terroristcell i en öppen grupp på Facebook, om en nu ska va sån.

Det ena kräver det andra, det ena är en förutsättning för det andra, med det goda kommer det onda – givetvis.

Tre skittips?

Create awesome content. Det är essensen i precis alla praktiska tips om hur man överträffar alla andra i sociala medier. Det är ett skittips som vem som helst kan ge, men absolut ingen kan förklara vad det är. Men vi kan väl försöka, någon måste ju göra det. Här är tre bättre tips än awesome content för specifikt Instagram:

Awesome content berättar en historia

Tänk att innehållet ska vara formulerat som en fråga. Inte i copyn naturligtvis. Fråga inte vilken pastasås dina följare helst tar på pastan ikväll och klipp till en stockbild på laxpasta. Inte så. Bilden eller filmen ska väcka en fråga, en tanke, en känsla, en förnimmelse eller varför inte ett behov. Varför står han sådär, vem är det som står bakom honom, vad konstigt benet ser ut och VART är den där bilden tagen:

https://www.instagram.com/reuters/

 

Awesome content är gjort för plattformen

Nej, 15 sekunders video är inte ett Instagramformat. Det har ingenting med det att göra. Innehåll som är gjort för Instagram förstår plattformens visuella fokus, vad som får tummen att stanna upp och vad som triggar ögat, hjärnan och hjärtat i rätt kontext. Man förstår det när man ser det:

https://www.instagram.com/gucci/

 

Awesome content vill ha mer

Det kräver något av dig. Din uppmärksamhet, din tankeförmåga och kanske, kanske en tumme upp eller något ännu värre som en regram eller send to friend. Per definition kräver reklam i traditionell mening ingenting av dig. Inget den får i alla fall. Det är ett passivt, påtvingat innehåll med hög återbesöksfrekvens. Just nu kräver tiny dinners hög återbesökningsfrkvens av mig. Jag. Kan. Inte. Sluta.

https://www.instagram.com/p/BUaD41DFq9w/?tagged=tinydinner

 

Glöm nu inte bort att tänka på hur orimligt det vore om innehåll på Instagram skulle vara enkelt, billigt eller gratis och dessutom spridas helt organiskt. Det är inte orättvist ens att det inte funkar så, det är inte taskigt av algoritmen, det är bara …rimligt.

 

Vad tyckte ni om tipsen? Bättre än create awesome content? Nej?

 

Även politiska partier måste tänka om

Ulf Kristersson intervjuades i SvD Ekonomistudion imorse om Cambridge Analytica-skandalen. Han börjar med att säga att han inte en aning om vad det var förrän igår. Och att Moderaterna tydligen erbjudits att använda Cambridge Analyticas tjänster, men att det är det någon som jobbar med digitala medier som ansvara för, det är inget som ligger inom hans radar överhuvudtaget. Han låter som att han pratar om kopieringspapper till faxen i repan.

Ulf tycker också att politiken, det är ingen hastighetstävling, det är något vi ska ägna omtanke åt och blir det något som uppstår som känns fel då måste vi ju prata med varandra. Hörrni, låt oss prata innan vi agerar bara!

Ulf tror vidare att den här skandalen är begränsad till utländska krafter som försöker lägga sig i vårt svenska, trygga val.

Kort sagt – han begriper ingenting. Han förstår inte att man inte kan bekämpa kraften i algoritmerna genom att prata med varandra innan man låter saker och ting gå galet. Han förstår inte att den här ”datan” som alla pratar om är tillgänglig för alla och att det inte alls är någon ondskefull utländsk kraft som är det största hotet mot det svenska valet. Och det är förvisso hedervärt av Ulf att han vill mana till eftertänksamhet och en seriös politisk debatt, men frågan är HUR han tänker göra det. Att Facebook och den debatt och det klimat som råder där inte skulle påverka det svenska valet, det fattar väl alla att det i allra högsta grad kommer att göra. Att säga att det inte gör det är som att säga att media inte spelar någon roll överhuvudtaget. Det är orimligt att vara så ignorant inför hur man bekämpar det här klimatet som Kristersson är, att tro att det är den digitala avdelningen på Moderaterna som ensamt roddar med ”det där” medan han och hans alliansvänner ägnar sig åt seriös politik….

 

Samtliga politiska partier måste tvärtom anpassa sitt politiska budskap så att de får en plats i algoritmen. Politiken är på intet sätt undantaget från den anpassningen, att man inte först kan göra som man alltid har gjort och sedan göra någon liten ”aktivering på Facebook”. Facebook, som ”de som jobbar med digitala medier håller på med” ansvarar för ”det där med datan”, och Cambridge Analytica och vad det nu är. Men det rör ju inte det politiska toppskiktet (paus för reflektion).

Ditt social you vet mer om dig än du själv gör

Att Facebook är i blåsvädret appråpå Cambridge Analyticas förmodliga inblandning i det amerikanska presidentvalet har knappast undgått någon. Och äntligen kom ett uttalande från Marc Zuckerberg själv inatt. Det han säger är vettigt och också i linje med det som vi kunde förvänta oss, att Facebook nu gör en massa åtgärder för att det här aldrig ska kunna hända igen, att de är ledsna och (insert valfri kriskommunikationsfloskel). Men han säger också att själva upprinnelsen till det här är åtgärdat genom att Facebook redan 2014 begränsade tredjeparts-appars tillgång till information om användarna. Så egentligen gott så. Men frågan som kvarstår, som jag tycker är värd att diskutera länge, länge är frågan om hur mycket data Facebook har om sina användare och den risk det faktiskt innebär. Börja med att scrolla igenom listan i den här länken:

https://www.facebook.com/help/405183566203254

 

Och ta in mängden data vi pratar om här.

Tänk sedan att Facebook kan använda den här datan likt en AI-intelligens för att inte bara kartlägga dig som person utan också kunna förutspå hur du kommer reagera på innehåll i framtiden. Kort sagt – ditt social you vet mer om dig än du själv gör.

Det här är ok med de flesta när det kommer till att få tips på musik man kanske gillar, artiklar man vill läsa osv, men det är när det används på fel sätt som man börjar bli orolig.

Det är val i Sverige om ett halvår. Vilka krafter kommer vara mest effektiva i utnyttjandet av all den här datan? Man måste alltså inte dra ut data via ett personlighetstest som Cambridge Analytica. Datan är tillgänglig för alla med ett annonskonto och är en del av alla annonsörers everyday business.

Missförstå mig rätt nu. Det är alltså inte en lösning att bli analog igen. Det är inte en lösning att sluta använda sociala medier och att sluta använda internet.

Men jag tycker man ska ha respekt för det. Jag tycker också att det är ens skyldighet att som en GOD kraft i samhället att verka för att få ut goda budskap, eller åtminstone balansera upp vad som riskerar att bli en ensidig bild. Och det kräver at man använder tillgänglig data. Jag är orolig för det svenska valet, och för att det som kommer ta sig fram i de här medierna är felvinklat, hårdutnyttjat och för syften som inte gör gott för samhället.

 

Det ska bli både spännande och skrämmande att följa.

 

//

3 tecken på att LinkedIn blivit ett gubb- och tantforum

1.

Vuxna människor älskar det lite för mycket

LinkedIn är det av de sociala nätverken som förändrats minst under de senaste åren. Visst, designen har blivit lite annorlunda, men det har inte i sina grundvalar skakats om på det sättet som Facebook gjort och det har heller inte påverkats märkbart av andra sociala mediers framfört som t ex Snapchat påverkat Instagram etc. Det är en grund spaning – men vuxna älskar det. Vuxna fattar LinkedIn! Det har dessutom funnits tillräckligt länge för att man ska ha hunnit utvecklat egna strategier för plattformen som också funkar år efter år! Om man vill bli endorsad ska man t ex själva ägna sig åt just endorsing. Men det är många som inte känner sig hemma i det här. Som inte känner sig hemma i det beteende som vuxna har på LinkedIn.

 

2.

Per Holknekt-effekten 

(Obs – jag har ingenting emot Per Holknekt – eller för den delen att man marknadsför sig på LinkedIn.) Per Holknekt har byggt upp ett eget universum på LinkedIn där han så gott som dagligen delar historier och erfarenheter från sin karriär, sina åsikter om företagande, mod, risker och attityd. Han har verkligen lyckats med det här tycker jag och det har naturligtvis inspirerat andra. Företrädesvis egenföretagare som arbetar som föreläsare, coacher eller inspiratörer på olika sätt. Inget fel med det – överhuvudtaget. Men de har tagit över feeden. Det här är LinkedIns motsvarighet till memes, dvs att svara på arbetsfilosofiska frågor om hur just jag löser livspusslet.

 

3.

The FOMO (vuxnas)

Mot många vuxnas bättre vetande – det fungerar alltså utmärkt att INTE ha en LinkedIn-profil och ändå vara…

  • Extremt åtråvärd för en arbetsmarknad
  • Synlig för extremt åtråvärda arbetsgivare
  • Digitalt kompetent
  • En superuser av sociala medier.

 

Nu ska jag, som den tant jag är, lägga upp länken till det här blogginlägget på LinkedIn.

 

//

 

 

 

 

 

Hon lyfte mig

Vilken fin dag det blev igår!

Under högtids- och temadagar brukar sociala medier vara fyllda av ‘Grattis på Semlans Dag önskar vi på Jockes diskmedel’, men icke igår. I eftermälet av #metoo poppade det istället upp exceptionellt relevanta kampanjer, initiativ och releaser som smälte ihop med det som redan sker organiskt. Och det är ju så det fungerar – om man lägger sig väldigt nära det beteende som redan finns så finns det faktiskt fortfarande bäring i idéen om att få människor att dela inlägg i sociala medier.

Det som stack ut mest igår i just min feed var Tidningen Chefs upprop #honlyftemig. Ok, Tidningen Chef är inget varumärke, det är en tidning, men alltså det är INTE självklart att få någon som helst traction oavsett vem du är genom att lansera en ny hashtag. Man har tvärtom alla odds emot sig.

Det har även kvinnor som vill nå toppen. 16% av Sveriges chefer är kvinnor. Etta. Sexa. Det kan man tänka på innan man slänger sig med dängor som att vi har kommit jättelångt i Sverige jämfört med andra marknader (förvisso), innan man säger ”men Emma, var inte så himla arg”.

Och om Tidningen Chef tyckte att fan- vi hade ändå hoppats på lite mer shares och taggade bilder vill jag hälsa -det föregick överallt det där. På mail, på sms, i Messenger, på Whatsapp ch IRL.

 

Bra skit.