Virala fenomen att undvika

Jag tycker året börjar starkt på viralsidan ändå. Dels har vi ett ägg som fått supermånga likes, vi har #10yearchallenge och den här Gilettegrejen har väl nu för all del också varit med och satt tonen för året.

 

Ni som följer mig vet att jag inte är ett fan av att haka på sk. ”blixtkampanjer” dvs att snabbt som attan (som vanligtvis ändå tar bara liiite för lång tid) göra en egen take på ägget eller #10yearchallenge. Eller som Uber Eats i Indien som slog ihop båda i en, iofs ganska fyndig historia (på Twitter!):

 

Att jag inte gillar de här beror på flera saker, jag tror kanske den främsta är att jag ju jobbat med att ta ut varumärken i sociala medier sedan 2011. Och vi jagade den här effekten redan då. Prinsessan Madeleine ska gifta sig aka rusa ut till slottet med en flaska Palmolive i högsta hugg och fota. Sen in igen och kroppa och tjoff upp i feeden innan vi tappar momentum. Det var poppis för två-tre år sedan att kalla det ”always on” – nu kallas det ”blixtkampanjer”. Men det där är ju bara personligt – den kan jag professionellt sett strunta i. Det jag INTE professionellt sett kan strunta i är:

 

Den uteblivna effekten

Jag gillar effekt. RIKTIG effekt! Effekt man alltså kan mäta och omvandla till kronor och ören (helst). Effekt i sk blixtkampanjer mäts företrädesvis i likes, comments och shares. Mäh – tänker en del av er – det är ju SKITBRAAA! Är det? Vilka är de här gratislikes (en) undrar jag? Vad gjorde vi med dem sen? Följde de med in i nästa post som handlar om något helt annat? Och det är bara om man faktiskt lyckas. De allra, allra flesta blixtkampanjer blir faktiskt ingenting. Det blir inte viralt, det blir ingen gratisreach, det förändrar varken varumärket eller positionerna och det. blev. Inga. Artiklar. I. Adweek. Om nu det skulle vara målet.

 

Slöseri på resurser

Risken med den här längtan efter viralitet” är att medan man skyndar sig som tusan och lägger stora resurser på att ständigt ha örat mot marken – missar man helt enkelt att lägga tiden på det som faktiskt driver varumärket framåt. Att nå ut med sitt budskap TROTS det brus av ägg med miljoner likes och Charlize Therons #10yearchallenge. Där vill jag mena man ska lägga sina resurser.

 

Sociala medier är så mycket mer

2007/2008 där. När de flesta svenskar gick med i Facebook. Då kan man verkligen tala om en fluga. I bemärkelsen att ingen rimligtvis kunde förutspå vartåt det här skulle barka. Det var en kul grej. Det var som att ha Skunk eller Myspace eller något annat vi bara minns som en ”kul grej”. När sedan varumärken hoppade på någon gång från 2010 (för early birds) så hade de samma inställning. En kul grej. En bassäng att stoppa sin funny money i. Men idag. Är sociala medier en integrerad del av vilket företags som helsts marknadsföring. Förvisso med nya och annorlunda egenskaper än andra metoder och kanaler, men en av de egenskaperna är INTE att det är gratis med marknadsföring. En annan egenskap som sociala medier INTE har är förmågan att få folk att gilla ens reklam mer just där jämfört med t ex på en buss eller i en banner. Egenskaper som sociala medier har är att Det (eller vad man nu ska kalla det) har sjukt mycket data om sina användare som gör att man bl a kan rikta sin annonsering mycket mycket mer effektivt och därmed få ut någonting av sina insatser. Ja, alltså om man arbetar MED systemet. Inte mot gratiseffekt.

 

Nej kämpa på nu hörrni! Hitta nya sätt istället för att flåsa i nacken på andras sätt. Då kan det ju bli riktigt bra det här!

//

3 saker vi kan lära oss av 2018

Istället för att killgissa om vad som kommer hända 2019 föreslår jag att vi blickar tillbaka på 2018, såhär under årets första skälvande dagar och ser om vi (även jag) lärt oss något som vi kan använda!

 

Utnyttja Facebooks trista år till max

Facebook har haft ett trist år. Och Mark Zuckerbergs svulstiga juloptimism till trots tyder väldigt lite på att det är över. Många annonsörer kommer säkert göra en grej av att lämna Facebook under 2019, men kommer gå helt bet när det kommer till hur de ska bete sig istället. Eller så blir det ett ”men gud va skönt nu slipper vi tänka på det där” –avslut. Men hur som helst – mitt råd är att förhålla sig till Facebook som man gör till en chef man inte gillar svinmycket. Ni vet – man är trevlig som 17, man gör som chefen säger men man förhåller sig samtidigt försiktigt skeptisk och letar ständigt efter andra möjligheter. Att säga upp sig som ett stunt kommer bara drabba dig själv om ni fortfarande hänger med i liknelsen. Så länge kollegorna jobbar kvar kanske det inte är ditt livs sämsta investering av vare sig tid eller pengar.

 

Dags att sluta gilla likes (hehe)

2018 var året då engagement ironiskt nog peakade som begrepp. Möjligen för att valet tog så otroligt stor plats. Och ni vet det här med att sociala medier påverkat val över hela världen – ja det direkttolkades allt som oftast som att Sverigedemokraternas många likes på Facebook var sättet som den påverkan gick till. Så var det alltså INTE. Det ironiska är att samtidigt som de allra flesta slutat använda Facebook som en strösslare av likes och shares och grejer så har annonsörssidan aldrig vart mer kåta på detsamma. En märklig ekvation. Att spara ner: Facebook handlar om data om användarna, inte anonyma likes på roliga memes. Låt oss agera på det 2019!

 

Allt är inte guld som glimmar

Under 2018 lärde vi oss också att influencers inte alltid talar sanning. Att de snygga bilderna ibland har filter på sig och att ibland är inte ens influencers i Paris fast de säger att de är det. Skit i det nu – låt 2019 bli året när vi omdefinierar grundpelarna även i influencer marketing. En person som ”känns” som någon som passar för ett varumärke är väldigt sällan en bra investering för ett varumärke – oavsett om det är på kort eller lång sikt. Ett influencersamarbete bör rimligen beläggas med samma slags KPI-tyngda förutsättningar som vilken annonsinvestering som helst. Är inte det rimligt? Alltså sluta gå runt och hoppas på en skattkista at the end of the rainbow. Ställ krav istället! Och mät på riktigt med riktig transparens!

 

Styrkekram till os alla inför nya året! Nu firar vi 13-dagen!

 

 

//

3 tips för att slippa få kritik á la Persbrandt är nyårsvärd

Ska vi avsluta veckan med ett par ord om Mikael Persbrandt ändå?

Ja det gör vi!

Här har ni bakgrunden: https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/xR0xql/stjarnornas-kritik-mot-persbrandt-pa-nyar

Jag har formulerat 3 tips om man inte vill ha den här typen av kritik från t ex sociala medier. Även appråpå andra händelser jag reagerat på i veckan:

 

1.Underbygg inte normen

Alla fattar vad normen är, det behöver jag inte gå in på.  Underbygg den inte! Internet kommer nämligen inte att köpa att det enskilda fall som befäster normen INTE är ett exempel på att befästa normen.

Exempel:

Stort modemärke gör kampanj med bara blonda barn. Och fick kritik för det. Det spelar ingen roll att avsikten naturligtvis INTE är att sagda modemärke är typ – rasister – som en falang i kritiken kanske antyder. Men är man inte beredd på att hantera kritik av det slaget så kan man inte längre göra marknadsföring och kommunikation av normtypisk karaktär.

 

2. Man kan inte bortse från vissa parametrar och ta hänsyn till andra

Exempel:

Mikael Persbrand är SVT: s val av nyårstalare.

Mia Skäringer och Helena Bergström kritiserar det här på Instagram. För er som inte sett Mias scenföreställning No more fucks to give så har hon en hel scen dedikerad till de stora manliga skådespelarna och regissörerna. Bland annat en passus om att man ur Mikael Persbrandts biografi, som släpptes mitt under brinnande metoo-rörelse, valde att ta bort ett sexuellt övergrepp. För att ja. Det var inte lämpligt under just brinnande metoo-rörelse.

Och nu ställer SVT samme man på barrikaderna för att han ju är en av våra främsta skådespelare.

Så. Otroligt. Lätt. Att. Angripa. Men det här är också problematiskt. Om man för ett ögonblick pratar om mindre allvarliga händelser än sexuella övergrepp så vet folk mer om folk idag än vad som får anses vara rimligt. Ska t ex ens politiska åsikter, sexuella läggning och eventuella böjelser som inte anses vara ”ok” av alla vara till nackdel vid te x en anställning? Vi kan i alla fall konstatera att det finns vissa parametrar man inte kan bortse från oavsett kompetens, ställning, inflytande, utseende osv. Det har inte minst de faktiska konsekvenserna av massiv kritik det senaste året bevisat.

 

3.Att vara övertydlig är inte så himla tokigt

Ibland känns det som att försöken att INTE följa normen blir så himla krystade. Men va fan – vi måste väl kunna ha en vanlig svensk jävla familj i en reklamfilm utan att få kritik? Tycker man. Mikael Persbrandt är en av våra duktigaste skådisar – ska han bara för att han supit och knullat lite inte kunna läsa en hederlig dikt? Saken är den. Att lite övertydlighet inte är övertydlig i det brus som varje dag befäster den norm vi nu bara börjat kritisera. För det kommer bli värre. Kom ihåg var ni läste det först.

 

4 rimliga trender 2019

Det är mindre än tre veckor kvar till jul, dvs när Sverige ställer sig Stenmarks-still fram till 13-helgen innan vi tar nya tag. Här är 4 stora trender jag tror vi kommer se nästa år. Några välkomnar jag mer än andra.

 

Branded content

Istället för att EFTER en stor hype i storleksordningen SKAM försöka profitera på både skådespelare, format och målgruppsapproach tror jag vi kommer se några riktiga content-succéer som från början har varumärken som avsändare. Och spelar man sina kort rätt ska det inte utgöra ett hinder för stor succé. Kanske kan lokalt content på Netflix etc vara med och styra så att Nora dricker Brämhults morotsjuice redan från avsnitt ett så att säga. Utan att man redan i samma scen reklamtrasarsönder allihopa. Gud va spännande det ska bli!

 

Temadagar når all-time-high

Tyvärr tror jag att Singles day och Black Fridays ENORMA genomslag kommer göra att det våras för fler temadagsutspel 2019. I ett tappert försök att slå sig igenom algoritmerna och få PR på  fiffiga pikar till trendande fenomen X. I januari emotser vi t ex fullständigt okända Internationella popcornsdagen, vindagen och för att inte tala om veganpizzadagen. Alla fenomen som garanterat inte kommer att trenda. En rimligare strategi är alltså att hitta sätt att komma igenom med sina budskap TROTS allt brus – inte genom att göra det alla andra gör på smartast sätt. Skriv ut och spara det tipset!

 

Klimatkrisen är 2019 års Metoo-rörelse

Ingen är oberörd inför klimatkrisen, allra minst varumärken. 2019 blir året när varumärket tar bladet från munnen, slutar prata om hållbarhet som ingen ändå vet vad det är – och på riktigt börjar ta ansvar för klimatet på det sätt de kan. Det är redan hopplöst ute att gå i bräschen för frågor som man som varumärke ändå inte anammar själv. T ex stå upp för kvinnosaksfrågor i en reklamkampanj och sen välja in 110% vita medelålders män i styrelsen emedan alla fotomodeller fortsatt väger 41 kilo. Ni hajar… Jag ser fram emot både bra och dåliga exempel här, och även om vi också kommer se försök att ”sko sig” så ska jag bli glad ändå. Det är orimligt att göra bra saker och sedan få kritik för att man inte gör mer. Det är hopplöst ute…

 

Varumärken kommer fly Facebook

Det ironiska här. Användare kommer inte fly Facebook. Och samtliga varumärken som får medial uppmärksamhet för att man nu flyr Facebook kommer hoppas jättemycket på spridning i sociala medier för det beslutet. Hur f-an ska man annars få ut någonting nu för tiden?

 

God jul!

 

 

 

 

 

3 spaningar från veckan som är

Spännande tider ändå! Reflekterar flyktigt kring 3 highnotes i och om sociala medier som pågår just nu.

 

Facebook hårdgranskas

New York Times har ,eller håller på, att granska Facebooks insides-smuts i ljuset av alla skandaler det senaste året. Det har också DN plockat upp i en Wolodarskiledare idag. Och även om jag tycker det är mer än rimligt att granska så otroligt mäktiga bolag som Facebook – så KAN jag inte låta bli att tänka att så många av de här så kallade granskningarna misslyckas med att förstå hur det man är kritisk emot faktiskt uppstår. Det vill säga – jag saknar insikt om Facebooks möjligheter att t ex granska de 300 miljoner foton som laddas upp på plattformen varje dag. Även då i dolda forum (t ex Messenger) som styrs av behov och krav på privacy mer än något annat.  Jag ser nu för all del att just den här granskningen företrädesvis handlar om hur Facebook hanterar den kritik som är fullt rimlig. Men jag saknar också djup insikt om att det här inte bara är Facebooks problem, det är allas jävla problem. Det är inte bara Facebook som citat ”verkar odemokratiskt”, det är ju världen. Och den speglar sig också på internet. Det har den gjort sedan internet uppfanns för övrigt.

Jaja, sedan kan man tycka vd man vill om att Facebook anlitat konsulter för att aktivt smutskasta personer som är kritiska mot bolaget. Man kanske kunde satsa på utbildning istället?

 

Influencers blir nu fejkbotar

Ingen har väl missat det mycket fiffiga pr-tricket från Isabella Löwengrip att klona sig själv till en robotmotsvarighet – i New York? Med efterföljande ”debatt” om huruvida det behövs en vanlig människa bakom Instagramkonton eller inte. Och det behövs ju egentligen inte. Alls faktiskt. Det behövs möjligen en persona. Men det finns ett problem tycker jag som redan känns mossigt. Det är ju att det inte ÄR en robot utan ett gäng anställda som agerar som en robot på ett konto som då ”ägs” av en påhittad person. Jag har inga problem med det så länge innehållet är intressant för då kommer det också att funka – vänta och se. Men jag hade hoppats på mer! En teknik som kunde ta tillvara på all den data som finns som redan kan berätta vad det är stora mängder människor går igång på. Alltså en riktig AI-intelligens. Det blir kul när det slår igenom (finns säkert redan).

 

R.I.P Black friday

Såhär på Cyber Monday måste vi väl ändå konstatera att Black Friday peakade i år för att inom ett par år helt försvinna? Det var ta mig tusan det värsta jag har sett. Och även om det verkar fungerat för många (läs rubriker i en hel vecka om det) så lovar jag att det finns väldigt många som det inte fungerade för. Och annonspriserna i helgen gjorde sin all time high för i år. Där har man nåt att fundera på även inför jul.

 

//

 

Dantes inferno

Av någon anledning  får jag ofta frågor om journalistik. Som jag villigt ska erkänna att jag har en mycket mer bakåtlutad distans till än t ex reklam där jag ju sitter i stormens öga på ett annat sätt. Nu senast hur som helst i samtal med journalisträvarna Jan Helin och Jan Scherman i SVT: s Fönster mot medievärlden. Här:

https://www.svtplay.se/video/19979606/fonster-mot-medievarlden/fonster-mot-medievarlden-9-nov-19-00

En simpel fråga att få i ett sådant här programformat är givetvis ”vad tar du med dig från medieveckan”. Ja, vad tar man egentligen med sig från medieveckan? Det här jag alltid tjatar om att ingen ser din reklam, att det finns för mycket content på internet etc? Well…. Det är inte som att journalistiken har klarat sig ett dugg bättre i en era av för mycket innehåll. Och framför allt inte för att den är objektiv, har ett uppdrag och en funktion av att vara granskande, verka avslöjande och arbeta i…eh….medborgarnas tjänst? Inget av det där hjälper om ingen läser det. Och en snabb koll på de största nyhetssajterna gör gällande att t ex ’Sofia rasar mot årets julkatalog’ kommer före ’Ödesveckan är här för Kristersson’. Dvs jultidningar och rasande konsumenter vinner varje dag i klick- och algoritmkriget över trivialiteter som regeringsbildning och…eh….. ja typ att stora delar av Kalifornien är på väg att utplånas av okontrollerade skogsbränder.

 

Utan att namnge den ena eller den andra, om man går till en mindre klickbetonad nyhetssite är läget lite annat. Det är kvalitetsjournalistik om man så vill. Här finns inga skakiga videos med rubriker som ”här gör han det otroliga”. Här finns vettiga analyser av läget och någon form av vinkel på det som skrivs. Problemet? Tja, vad säga om att 90% ligger bakom betalvägg. Sett i ljuset av att det finns alldeles för mycket innehåll på internet. Och att det är gratis. Vill ni se bilder av branden i Kalifornien? Gå in på ’platser’ på Instagram får ni se. Livevideo av Dantes inferno från första parkett.

 

Min poäng här är alltså INTE att det är värdelöst med kvalitetsjournalistik eller att det som är mest klickvänligt aldrig kan vara kvalitetsjournalistik. Men ska journalistiken som vi känner den överleva måste den förändras. Den måste bada stålbad och komma ut på andra sidan i en helt ny skepnad. Och ni som ABSOLUT inte håller med nu, ni som köpt inlogg på de siter ni vill läsa, som kanske tom köper dagstidningar (var ni gör det övergår mitt förstånd, jag letade efter Dagens Industri en hel dag för några veckor sedan.), man KAN tänka sig att ni har ett beteende som inte är lika nerlusat av den informationsström som nu ätit upp åtminstone 3 mobilgenerationer. För den trend som data visar säger att om man inte anpassar sig till hur innehåll sprids och accepterar att man måste arbeta på ett annat sätt för att bli både hittad och läst, ja då finns det ingen självklarhet att man kommer fortsätta finnas.

Så hur 17 gör man då?

 

Omfamna faktum

Att omfamna, inte motarbeta, sakernas tillstånd är en bra början. Jag skulle gärna se en mycket mer sömlös integration mellan både olika kanaler och enskilda personer. Att tex utnyttja Instagram som plattform, och då inte bara för att driva trafik till (ofta) låsta artiklar, är ett exempel. Lägg ut innehållet i ett anpassat format istället! Jag skulle också gärna se en tydligare personifiering och en integrering av personliga konton i ”strömmen” online. Tänk modebranschen där en moderedaktör på en modeblaska kan ha långt större inflytande online än själva tidningen. Detsamma borde vara gällande för enskilda reportrar på dagstidningar och deras egna konton. Helt enkelt därför att enskilda personer har en lättare att bygga upp den typen av community runt sig än något varumärke eller publikation.

 

Sluta skilja på fint och fult

Låna hejvilt från de som faktiskt tar sig fram i ett medielandskap där det håller på att bli omöjligt för vem som helst. Jocke och Jonna är alltså Sveriges i särklass mäktigaste mediehus i digitala medier*. Då säger alla som arbetar med kvalitet att ”det där är något annat”. Eller är det det? Om fler började tänka vad man kan låna istället tror jag marknaden skulle kunna se annorlunda ut. Där finns t ex frekvens av inlägg, att arbeta över multipla plattformar, extremt personligt tilltal och ett sömlöst samspel mellan makthavare och följare, dvs är det något som gjort dem mäktiga så är det deras förmåga att ta in vad följarna vill, ber om, går igång på osv. Om det inte finns stoff här så vet inte jag var det finns det…

 

Vuxenattityden

Åh vad lätt det är att avfärda nya tider som negativt när man är vuxen. Jag har aldrig aldrig hört någon under 25 säga att de är så trötta på influencers och deras ständiga varumärkessamarbeten. Som ibland fullständigt spårar ur:

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/rLV508/stjarnkomikernas-harda-attack-mot-schulman-vill-ropa-hor

Med det sagt tycker jag att den utveckling som jag själv drabbas av är outhärdlig, dvs att jag inte ser nyheter i alls samma utsträckning längre och blir slav under algoritmerna som styr mig mot en fråga i taget. Jag avskyr det. Jag vill läsa nyheter. Jag vill upptäcka svårflirtat innehåll och förkovra mig i det som vi så fint kallar kvalitetsinnehåll. Men jag avstår ändå från att vilja att det ska vara som det alltid varit. Och försöker i allt jag gör att hitta en ny väg genom rådande omständigheter.

 

Man har allt att vinna på att ständigt UTMANA sig själv. Man skulle då som en tankelek kunna tänka att tryckta tidningar är lite som att printa CD-skivor 2018? Betalvägg är lite som att man skulle köpa ett inlogg för 89 kr hos alla artisters egna hemsidor, inte en som spelar alla artister? Nej? Ok.

 

 

 

*http://medieakademien.se/aktuellt/#arets-makthavare-pa-sociala-medier-for-andra-aret-i-rad-jocke-jonna

Content måste skapas för att distribueras

En grej jag säger väldigt ofta för att bevisa någon slags poäng är ”ingen vaknade imorse och tänkte – oj vad jag önskar det fanns mer content jag kunde konsumera nu innan jag går till jobbet”. Alla fnissar då av artighet och igenkänning. För vem behöver MER content? Vi översköljs av så mycket information idag att jag i alla fall inte behöver någon forskningsstudie för att förstå att det förstör våra hjärnor, vår koncentrationsförmåga och i slutändan vår förmåga att kunna ta in komplicerad information som det faktiskt tar tid att förstå. Inget får ta tid att förstå nämligen. Vi måste omedelbart få klart för oss vad det här kommer göra för mig när jag eventuellt läst/tittat/lyssnat klart. Jag skulle t ex aldrig sätta på en film utan att först ha kontrollerat antingen rating på imdb eller betyg från betrodd källa med bevisligen samma smak som jag själv. Är fortfarande sur på David som promotade Netflix Unabomber helt urskillningslöst…

Med det sagt produceras det allt mer innehåll och jag tycker mig faktiskt se att allt mer innehåll också har en genomtänkt relevans! Men det finns några otroligt viktiga parametrar som jag tror att många väger in i ekvationen alldeles för sent.

 

”Ingen” letar efter innehåll

I en värld av algoritmstyrda feeder, oändlig tillgänglighet och valmöjligheter, så är känslan av FOMO extremt liten. Helt enkel för att vi har fullt sjå med att plöja igenom det som inte bara ligger framför oss utan också pådyvlas oss genom notifications, sms, direktreklam och andra mer eller mindre vänliga påminnelser. Det betyder att du aldrig kan räkna med att någon aktivt ska leta upp innehåll. Det betyder inte att det är kört – bara man måste ge människor incitament att hitta dig, eller framför allt komma tillbaka!

 

Formatet kan vara ditt största problem

Ta filmen som exempel. Du har en film på 35 sekunder. Och så ska du distribuera den på t ex Facebook. Men Facebook är inte längre en feed där människor browsar i en feed bland utvalda reklamklipp och hundar som är gulliga. Våga tänka på Facebook mer som ett Merinfo.se med chatfunktion. VAR ska man titta på filmen? Mellan konversationerna i Messenger? Man måste helt enkelt skapa innehåll som håller för de möjligheter vi har på de plattformar där filmen ska visas. Det är bara ett problem om man på förhand bestämt sig för ett format som inte stödjer vare sig beteende eller tekniska hjälpmedel.

 

Det är extremt svårt att skapa ett nytt beteende

Innehåll kan inte vara faktorn som skapar ett nytt beteende. Alltså – bara för att du har en film som du VET att målgruppen skulle älska så betyder inte det att du kan få dem att titta på den, om du seedar den på ett sätt som står i kontrast till målgruppens beteende. Att t ex sända ett ungdomsprogram på tv gör inte att ungdomar börjar titta på tv. Däremot är tv-programmet som sådant inte på något sätt ett dåligt innehåll i fel format. Kolla bara på hur många influencers skapar sitt innehåll. Det har inte lånat så rent lite från tv som format. Men välj inte distributionskanal och metod baserat på vad som passar ditt innehåll, välj det som passar dem som ska se det. Då händer det grejer!

 

 

//

 

 

 

 

 

 

Facebooks kvartalsrapport i ljuset av monsterskandaler

Det mest anmärkningsvärda med Facebooks tredje kvartalsrapport som släpptes idag måste rimligtvis vara att användandet inte minskat ett dugg i USA. Vi tar det igen – Facebook har varit i en skandal som saknar motstycke. Onda internetgenier har till höger och vänster spridit information om sina användare till folk som utnyttjat det för politiska syften. Kan det bli värre? Men, som jag redan då förutspådde påverkar det alltså inte hur många som använder plattformen. Och det är närmare bestämt en femtedel av jorden befolkning som DAGLIGEN använder Facebook. Då är det kanske mindre överraskande att tillväxtttakten minskar något, vem ska man egentligen tillväxta till?

Men vad säger den här rapporten egentligen? Här är tre spaningar:

 

The everything of Facebook

Missta inte Facebooks kvartalsrapport, tillväxttakt och dagligt användande för folk som sitter och scrollar i en Facebookfeed. Dem dagarna är förbi. Facebook är, förutom Facebook också Whatsapp, Instagram och Messenger. Om man fortfarande sponsrar Facebookinlägg och letar effekt där bör man lyfta blicken till Facebooks egentliga storhet, vilket är allt de vet om sina användare i kombination med reachen ut på så många olika plattformar.

 

Världssamvetet

Facebook har problem med säkerheten och därmed också ansvaret. Det är helt enkelt rimligt att tycka att Facebook har ett ansvar för sina användare, för sin plattform och för vad som sker och inte sker på den plattformen. På så många nivåer. Facebook tar på sig en del av det här ansvaret, men det också rimligt att anta att regeringar och organisationer som t ex EU kommer att tvinga Facebook till åtgärder som syftar till att både skydda medborgare och ta ansvar för deras väl och ve på ett djupare plan. Detta faktum kommer utan tvivel att förändra Facebook.

 

Förmågan att utvecklas

I jämförelse med alla andra sociala medier, både de som finns nu och framtida, så har Facebook varit duktigare än någon annan på att utveckla sin plattform och sin affär. Det gör den unik i sammanhanget. Beteenden förändras helt enkelt, och då måste både plattformen och annonsaffären göra det samma. Det är ljusår mellan den plattform som jag en gång startade en business kring och den vi ser idag. Och det går knappt urskilja vad som varit hönan och ägget i den utvecklingen. Så till nejsägarna, Facebook kommer inte dö utan fortsätta utvecklas. Var den är om 10 år vet de knappt själva…

Äkta eller inte är inte poängen överhuvudtaget

Det har i dagarna blossat upp en debatt runt en tjejs Instagrambild där hon lite för uppenbart har photoshoppat sig själv in i en Parismiljö. Och debatten skulle då handla om att trovärdigheten nu är förstörd och att annonsörer borde passa sig.

(Här kan du se bilden: https://www.instagram.com/p/BpCMLEGHSnA/?hl=sv&taken-by=johannaeolsson)

Det tycker jag är en helt förlegad debatt, helt enkelt därför att:

 

Vad är egentligen trovärdighet?

I begynnelsen av hela influencersvängen så ville alla ha en del av kakan för att det var så trovärdigt i förhållande till traditionell annonsering. En rekommendation från en influencer var likställt med en rekommendation från en nära vän. Men idag är det både en tyst och helt öppen överenskommelse att influencers får betalt för att promota X produkt. Är influencer X duktig så väljer hen inte samarbeten som känns helt off för det varumärke (dvs deras eget) som de själva förvaltar och då kan samarbetet bli mycket framgångsrikt i alla fall. Helt enkelt därför att den synlighet och framför allt det sammanhang som produkten exponeras inte är verkningslöst. Men är det likställt en rekommendation från en nära vän? Knappast.

Jag får ofta höra att hela den här grejen med influencer marketing tappat all verkan. Det är liksom inte TROVÄRDIGT längre. Glöm då inte bort att den här marknaden har vuxit till vad den är idag samtidigt som en eventuell urvattning av trovärdigheten.

 

Vad är transparens och äkthet?

Vi måste i ärlighetens namn sluta att ålägga influencers krav på transparens, äkthet och att inte bara visa upp de sidor ur sitt liv som promotar en helt osannolik livsstil. Sanningen är nämligen att VARJE bild räknas nu för tiden, även för influencers. Alltså – ni vet väl att alla som följer ett konto på Instagram inte ser varje bild som kontot postar – det är ni med på? Det betyder att ska man upprätthålla engagement, följare etc så har man inte råd att slacka efter. Om X bild från italiensk strand i ljuvligt ljus driver mest tillväxt på kontot och bild på nyvaken nuna utan filter inte gör det, då måste man rimligtvis producera mer strand i Italien för att upprätthålla det som är hela affärsidéen. Affärsidén är alltså inte att ta ansvar för unga tjejers dåliga självförtroende. Rätt eller fel är inte poängen, även om det rimligtvis aldrig har varit svårare att inte jämföra sig med andra. När en chill söndag på Instagram ser ut såhär:

 

Poängen med Instagram

Ja ok det finns flera – men inspiration. Den känns tight. Spelar det ens någon roll om bilderna är fejk eller inte? Vad ÄR fejk egentligen? För svaret är att allt naturligtvis är fejk. Även vanlisar tar knappast bild på när man monsterbråkar med sambon eller har en böld på insida lår som ser ut som ett ansikte. Man pratar inte om att känna sig misslyckad såvida det inte är fråga om att ha kommit ut på andra sidan och nu vill tipsa andra om hur man gjorde för att lyckas. Jag har aldrig sett så många 90-talister summera sina karriärer som i eftermälet av Isabella Löwengrips exceptionellt framgångsrika influencerkarrär. ”Detta trodde jag aldrig när jag satt här för 3 månader sedan”. Allt är nu, allt sker i ultrarapid och alla inlägg måste vara inlägg som är det bästa inlägget man någonsin gjort. För mig är det varken provocerande eller ”helt sjuk”. Det är bara något vi måste förhålla oss till om vi nu på samma plattform vill säga vårt om alltifrån mobilabonnemang till ljudboksprenumerationer och t-shirtar.

//

Att vara alert är inte att vara en dagslända

Har ni vågat kolla om ni blev hackade i den här senaste läckan på Facebook? Annars kan man klicka här:

https://www.facebook.com/help/securitynotice?ref=sec

Hos mig står det personligt nog att man fortfarande utreder om jag blivit hackad och vilken information som i så fall har läckt ut. Eftersom jag tillhörde den kategori användare som slängdes ut ur Facebook flera gånger om dagen under tre dagar när det här uppdagades så förutsätter jag att jag tillhör den olyckliga skara som blev hackad. Min mail finns nu på internet (dööh).

Men är det inte både märkligt och helt naturligt hur snabbt en sådan här grej lägger sig? Det blir ingen megaflykt från Facebook på grund av det här, det blir knappt några kännbara konsekvenser alls. Jag kan säga såhär, man HINNER inte ens radera sitt jag från internet innan det hinner blåsa över.

Nu är det för all del också personligt hur upprörd man blir. Men även till de mest oroliga antisurfare finns det inget ont som inte också för något gott med sig. Här är två exempel till på annat som blåser förbi snabbt, som gör att man slipper lite ångest:

 

Nyheter och förändringar

Kommer någon ihåg Ello? Eller Yo? Eller Instagramkopian The Fancy? Inte det nä. Jag lovar er att hålla örat mot marken inte innebär att hoppa på varenda trend, uppdatering, plattform, virala dansfenomen och snackisar på Twitter. Att vara always on är inte att vara en dagslända. Det är att kunna anpassa sig i de EVENTUELLA efterverkningarna av de här förändringarna och trenderna. Att helt enkelt kunna få igenom sin egen strategi i bruset av sk. virala fenomen, nya plattformar och uppdateringar. Att sätta ett digitalt avtryck i dessa tider handlar knappast om att så snabbt som möjligt kommentera en vindil på Twitter som blåser över innan man druckit upp sitt morgonkaffe.

 

Kritik mot företag

Under en kort period någon gång runt 2014 så uppgraderades negativa kommentarer från vanligt fôlk i feeden på Facebook. Ni minns va? Någon gammal klasskamrat från trean havererar på Telia efter ett besök i en butik i Eskilstuna? Kritik mot företag har definitivt inte avtagit, men de har antagit en annan skepnad.

För tvärtemot 2014 tycker jag att man kan se att kritik kan rulla på samtidigt som kampanjer, säljerbjudanden och kort sagt kommunikation pågår. Varför? Ja, det finns många variabler. Dels är Facebook extremt osugna på att låta Facebookfeeden bli en klagomur överlag och dels har de här frågorna i mycket större utsträckning flyttat in Messenger. Och den viktigaste är kanske den långsamma förändringen som inneburit att alla inte ser allt man gör. Och framför allt – alla reagerar inte på samma sätt på allt man gör. Avsky och kärlek får finnas sida vid sida! Bra va?