3 värdefulla insikter om Facebooks nya interaktiva annonsformat

Facebook släpper nya annonsformat! Och även om Facebook själva är nog så goda rådgivare till varumärken angående det här, vill jag ändå flika in några tankar som kan vara användbara. Särskilt med tanke på de nya formatens karaktär…

 

Det är nämligen så att de nya annonsformaten syftar till att vara interaktiva, dvs de ska öka engagemanget. Här är tre tips kring hur man bäst förhåller sig till detta.

 

Nytt format – men för vem?

Jag blir oerhört skeptisk till detta – av den enkla anledningen att annonsformat i sig inte kan tvinga människor att engagera sig. Men med brasklappen att Facebook är duktiga på att få ett beteende att ta fart – helt enkelt genom att hela tiden peka sina användare mot en specifik funktion eller format. Ergo – alla ni som använder Facebook kommer se extremt mycket av de här formaten i början. Det talar för att som annonsör utnyttja dem – de blir helt enkelt effektiva eftersom det ligger i själva plattformens intresse att exponera dem och få dem att fungera. Mitt tips är att prova, men att ett annonsformat inte kan förändra ett beteende, det kan eventuellt påverka det, men historien berättar att det inte är annonser som förändrat folks Facebookbeteende. De mest effektiva annonsformaten har istället uppstått ur ett utbrett redan vedertaget beteende. Jag är därför skeptisk till alla förändringar på Facebooks plattform som är sprunget ur en vilja att pleasa annonsörer.

 

Formatet i sig är inte intressant

Glöm inte bort innehållet! Bara för att det är ett nytt format som medger engagemang betyder inte det att folk är intresserade av vad som helst. Jag vill mena att i takt med Facebooks enorma utbredning så uppstod på vägen en idé från företags håll att folk helt plötsligt skulle vara oerhört intresserade av precis allting. Öppettider, öppet hus, interna utmärkelser och fredagsfikor deluxe med designade tårtor. Det finns väldigt lite som stödjer den här teorin såvida inte målgruppen är rejält avsmalnad. I tårtfallet helst till de närmast sörjande, dvs de anställda. Slutsats – formatet i sig gör inte annonsen intressant så jag rekommenderar verkligen inte att börja hitta på content enbart för att matcha ett format.

 

Nyhetens behag

Som vanligt vill jag också mana till lugn kring nya features som man faktiskt inte har en aning om hur bra eller dåliga de är förrän man har tillräckligt mycket data för att kunna dra någon slutsats. Tiden har dock komplicerat saker och ting så mycket att där är ett alldeles för generellt tips. Men om man säger såhär: lika lite som man kan urskilja ett enda livsmedel ur sin kost som den enda undergöraren när det kommer till god hälsa, lika lite kan man tänka så med annonsformat bland andra. Alltså : det är förmodligen  inte de sprinklade gojibären i filen som gör att man undgår högt blodtryck.

if no one hates it no one loves it

Både Twilfit och Zalando har nyligen lanserat ny varumärkesplattform under payoffen ’Free to be’ – varpå Resumé hittar inte mindre än 5 olika varumärken i vitt skilda branscher med samma payoff. Det där har man ju på något sätt bara väntat på. Helt enkelt därför att Free to be är så oerhört generiskt. Samtidigt har Oatly lanserat en både älskad och starkt kritiserad kampanj kallad ’Spola mjölken’ som redan vid en första anblick åtminstone inte är generisk. Men det finns för och nackdelar med allt…

 

Fördelen med att vara generisk är att man inte får särskilt mycket kritik. Skälet till det är enkelt – if no one loves it no one hates it. Missförstå mig rätt – ansatsen till ”Free to be” är urtjusig. Och enkel att förstå! Jag fattar direkt – man ska må bra i den kropp man har – känna frihet att göra vad man vill och vara vem man vill även om man t ex, som jag, har lår som ingen jeansdesigner i världen tycker borde få finnas. Men det är också hopplöst slätstrukten och väldigt inte i kontakt med hur jag själv skulle uttrycka mig på internet. Utan att nämna vilket varumärke som gjort det bäst eller sämst eller ens lägga någon värdering i det överhuvudtaget så upplever jag det som någon slags effekt av krav från vår sociala omvärld att stå för rätt saker. Ni vet – en krona för varje ny undersökning som konstaterar att millenials kräver att varumärken ska stå för bra grejer. Meanwhile i ett inte så parallellt universum så säljer man mer kläder genom att fronta pojkkläder mot pojkmammor och tjejkläder mot tjejmammor och förmodligen säljer man också mer jeans när de sitter svinbra på sanslöst vacker 16-åring i lättviktarklass än…well…mig typ. Det betyder naturligtvis inte att det nödvändigtvis är RÄTT – men Free to be ekar ändå ihåligt när dessa två parametrar ska samexistera dvs – skicka hjärtemojis till oss nu för vi har faktiskt modeller modell större OCH våra ”vanliga” modeller. Jaha du. Det är ungefär som när snabbmatskedjor med absolut nödvändighet ska marknadsföra hur nyttigt ETT av deras all inclusive-mål är. När storsäljaren förvisso kan vara god, men det är också en delbetalning av en framtida stroke. Men nu för tiden ser ju folk igenom det där. Och både hjärtemojis och arga emojis uteblir ur reaktionerna. Och så står man där med sin payoff.

 

Spola mjölken. Är för mig inte reklam, det är lobbyism. Som man fattar på en sekund. Kolla där ja – spola kröken för det är bra för folkhälsan. Spola mjölken – troligen också mycket bra för folkhälsan och minst lika kontroversiellt om inte mer eftersom det tydligen också är en pungspark rakt i skrevet på Sveriges bönder. Och kritiken låter inte vänta på sig. Så inte heller uppmärksamheten. Och det kan man tycka vad man vill om och vissa delar av den här kritiken är ganska jobbig skulle jag säga. Det här hårda budskapet med klimatpåverkan medan Oatly till 30% ägs av några kinesar som både friskt och frispråkigt öser in deg i kinesisk kolkraft. Ja, vad ska man egentligen svara på den? Är det lite som att Greta Thunberg seglar segelbåt över Atlanten för miljöns skull men att 5 skeppsgossar sedan måste flyga till New York för att hämta båten och segla hem den igen? Kort sagt det är jobbigt att gå ut hårt för då är det ju alltid någon som hittar en spricka i fasaden. Ett ”ja men du då”. Men uppmärksamhet – ja den får man i alla fall!

 

Vad lär vi oss av det här komplexa och babbliga resonemanget? If no one hates it no one loves it och tvärtom. Att våga är att nå ut. När millenials i undersökningar säger att de vill stödja företag som tar ställning menar man förmodligen inte att ta ställning för det allra mest uppenbara….

 

Facebook slopar likes

Facebook testar att ta bort likes på vissa marknader. Ja såklart. Den som kan sin data har i många år inte bara lagt märke till utan både accepterat och omfamnat det faktum att likesfrekvensen på Facebook (s plattformar) befinner sig i rasande nedförsbacke. Och vet ni? Det är helt ok! Om man nu mot förmodan blir ”skrämd” av den här nyheten och tänker vad händer nu med mina likes: här kommer tre uppmuntrande faktan!

1.

Att Facebook gör så här beror på att det är ett beteende som är på utdöende. Även historiskt, och detta är inget undantag, har Facebook varit extremt duktiga på att möta människors förändrade beteende så snabbt att man inte kan avgöra vad som är hönan och ägget. Beviset för det här är inte minst att Facebook fortfarande fullständigt och så gott som monopolitiskt kontrollerar allt vad sociala medier heter på bekostnad av bl a ständigt krisande Twitter och den här Snapchathajpen som gick upp som en sol och ner som en pannkaka. Kort sagt – den här typen av kommande förändringar är – när de lanseras – både väl utredda och testade – och en naturlig följd av ett redan etablerat användarbeteende.

 

2.

Det här gör det lättare att gå till den/de som eventuellt bestämemr över dina KPI: er och säga att det är så hopplöst ute att mäta likes på det sätt som allt för många fortfarande gör. Det bekräftas nu av den här förändringen. Minns igen när Instagram slopade öppna likes count på video till förmån för visningar. INGEN både tittar på en video följt av att like: a den. Det gjorde att den som mätte likes på video istället för views fick rådet av sin egen data att inte göra video. Kan vi enas om kanske inte är svaret? Idag är det etablerat även bland icke marknadsförare att det är views vi tittar på. Givetvis. Kort sagt – du får ett KPI-rapportfacit direkt från hästens mun!

 

3.

Nu när träden försvinner kanske man har möjlighet att se skogen! Fick frågan senast idag att om det nu inte fungerar att jobba såhär – varför finns den funktionen kvar på Facebook.  Typ att om det nu inte fungerar att jobba organiskt – varför har man möjligheten? Nu blir det så mycket tydligare och jag kanske inte blir bemött med lika stor droppande haka när jag säger att likes inte betyder…..ett skit.

 

Lycka till!

 

 

Att mäta sin affär, inte myslikes

Nu är det höst! Och det är det många som ska dra upp nya riktlinjer, målsättningar, mätpunkter och andra viktiga strukturer.

Jag brukar varje höst vilja sammanfatta läget med ett enda hejdundrade supertip – eller superspaning snarare – här kommer denna hösts tips:

 

Glöm inte att framgång i sociala medier som inte kan sättas i direkt relation till affärsmässig framgång inte betyder framgång.

 

Vad vill jag säga med det här? Jo, men att vi fortfarande 2019 övervärderar en massa framgångsparametrar i sociala medier som viktiga fast de oftast helt och hållet saknar betydelse. Det är t ex sällan givet att många followers och högt engagement också betyder affärsmässig framgång. Helt enkelt därför att de oftast inte sitter ihop ELLER de kan inte bevisa varandras värde och effekt. Exempel:

 

Ett företag som är superduktiga på att driva engagement i social medier är ofta duktiga på att skapa och distribuera innehåll som driver engagement i social medier. Väldigt sällan står det det i direkt korrelation med produkten, varan eller tjänsten man vill sälja, eller andra rimliga mål med marknadsföring.

 

Jag vill också säga, till min egen business nackdel egentligen, att vet ni – det är krångligt med marknadsföring nu för tiden. Och det finns faktiskt ingen generallösning på någonting. Trösterikt så tillvida att man kan sluta leta efter just det. Sluta ha ångest över att inte hela tiden ”vara på tårna för nya trender”. För nej – slutet på regnbågen är vare sig influencer marketing, programmatic buying, OOH revival, Facebook canvas eller någon annan microlösning. Att leta efter det är som att tro att det finns ett enda enskilt livsmedel som man kan mölja i sig som därmed löser alla andra dåliga kostval. För att strössla gojibär på morgongröten minskar alltså inte risken för cancer nämnvärt. Tvärtom är det den stora bilden som gäller och tricket är att titta brett, men mot bakgrund av att mäta otroligt smart och att mäta EFFEKT PÅ AFFÄR. Inte mys-likes på en fin sommarbild.

 

Mot bakgrund av detta är det väldigt spännande att Facebook  nu brandar om sina appar. Som vanligt släpps nyheten innan några som helst detaljer om hur – men man kan ana att man satsar på att samla alla lösningar i ett och samma universum, där allt går in i varandra, dvs på ”samma” plattform både chattar man, handlar man, planerar fest, surfar, lägger upp sina bästa recept, dejtar och nätverkar. Tänk på det ett slag när man som marknadsförare skiljer på det ena och det andra. Nejnej, den här avdelningen jobbar  med content, på plan två sitter gänget som sköter annonser. Not the way of the future…. Börja öva redan i höst! Gå ner på tvåan direkt och snacka content! Släng alla KPI-rapporter som innehåller engagement rate på vägen ner.

Bl a här kan man läsa mer om man är extra sugen:

https://www.adweek.com/digital/a-rebrand-will-soon-remind-people-that-instagram-and-whatsapp-are-from-facebook/

Vi hörs väl innan höststormarna?

 

/

En hjärnforskares inflytande över era medieplaner

Den här hjärnforskaren Anders Hanson, eller läkare kanske han är, som sommarpratade idag. Han sa flera intressanta grejer, men en som var särskilt relevant för sådana som oss är att den valuta som är allra mest värd på det stora vida internet är – vår uppmärksamhet. I Anders resonemang så handlar det om att vår uppmärksamhet ständigt är delad eftersom mobiltelefonen etc, men det finns andra dimensioner i det där. Som har med reklam att göra.

 

Det är helt otroligt svårt att få folks uppmärksamhet. Alltså så svårt så när vi eventuellt får den så kommer ändå ingen ihåg vem, vad eller hur. Jag minns för bara några år sedan när ”thumb stopping content” var en grej som hjälpte. Alltså sprängstoff, överraskningar, sinnessjukt bra eller bara ”disruptive” content. Det gick så långt så vi hade en galenpanna som hoppade fallskärm från typ månen till förmån för ett företags reklam. Den nivån. Nu. Hjälper det inte ett skit. Det finns så mycket mindblowing content på internet att vi hinner inte ens ta in allt det. NÄR ska vi ta oss ner till det innehållet som kanske inte alls är mindblowing? Det innehållet som vi alla har så otroligt mycket av i en bildbank med lösenord. Då har vi inte ens börjat prata om det mest usla innehållet. Det som någon skapat i tron om att vi måste serva internet med MER innehåll för att det finns följare som kräver det.

 

Svaret på det här är som vanligt relevans. Att det inte handlar om att vara mindblowing utan om att vara relevant och därmed träffsäker i den målgrupp som det kan tänkas vara relevant för. Och ju fler vi försöker vara relevanta för samtidigt desto mindre mindblowing är upplevelsen.  För alla.

 

Anders resonemang säger mig att vi inte direkt går andra tider till mötes. Det kommer inte finnas något nytt stort reachmedium, det kommer fragmentariseras sönder och samman i miljontals partiklar där ingen har tid, där ingen törstar efter mer innehåll och där själva de digitala plattformarna där vi spenderar vår tid inte ens exponerar oss för sådant som vi inte själva gett uttryck för att vi är intresserade av.

 

Anders Hanson ändå – förmodligen helt omedeveten om att hans resonemang borde förändra mången redan godkända medieplaner här i höst.

 

Tycker för övrigt att Hanson också pratar vettigt om det faktum att vi borde logga ur ibland. Lämna telefonen och göra något analogt. Som att äta middag ihop. Det är inte så jädra tokigt faktiskt…

 

 

Instagram släpper ny logisk funktion

Ok, så nu meddelar Facebook (Instagram) att varumärken kan börja köpa räckvidd via influencers kanaler. Alltså- Libresse kan teoretiskt sett köpa media i Zara Larssons konto. Det är en naturlig följd av att inte heller influencers har en tillfredsställande organisk räckvidd. Och vi har ännu inte sett början av den utvecklingen, om du frågar mig. Det borde helt enkelt vara ett krav på ett influencersamarbete att köp av utrymme ingår som en del av överenskommelsen. Det finns ingen annan utväg. Det handlar inte längre om att t ex innehållet borde vara bättre och DÅ kommer det synas för fler – det handlar om att alla måste betala som grund, därefter följer en rad andra parametrar som avgör priset på sagda utrymme. Jag gillar sådana här förändringar och nysläpp – det är så logiskt och därmed enkelt att förstå! Det tangerar också tre rimliga om än mycket övergripande råd till alla som tänker engagera sig i influencer marketing:

 

Ingenting är lösningen på allt

Det är, precis som med alla andra medieköp, en del i en helhet. Jag kan inte komma på en enda helhetslösning för någon typ av problem när det kommer till medieköp. Man behöver med största sannolikhet fragmentarisera sina medieköp på precis samma sätt som användares mediebeteende är fragmentariserat. Det är en bra ledstjärna när man arbetar med influencer marketing också. Gjort på rätt sätt kan det vara en fantastisk aktivering, eller ett komplement – men det är ingen generallösning.

 

Följare betyder ingenting

Följarskara är snart sagt lika meningslöst för influencers som för varumärken. Att gilla någonting på internet är en färskvara. Det är också fruktansvärt logiskt. Om jag precis har köpt en tv är jag inte jätteintresserad av att läsa mer om olika tv-alternativ i två år tills det är dags för mig att köpa en ny tv. På samma sätt finns det många incitament för följare att börja (och sluta) följa en influencer och det är inte alls säkert att hela följarskaran växer med den här personen och ständigt utvecklar en djupare relation med hen. Kort sagt – övervärdera inte följare vare sig antal eller kvalitet på följare.

 

Allt är köpt

Denna tanke har de flesta redan förlikat sigm ed – men kan vi inte bara enas om / upprepa mantrat att ingenting är finare eller fulare bara för att det ligger pengar bakom. Det är en förutsättning för att nå ut, det är så som plattformarna fungerar – för både dåre och direktör. Det finns inga undantag. Vill du nå rätt målgrupp kostar det pengar och nej, målgruppen tycker inte att det är irriterande eller mindre trovärdigt för att utrymmet är köpt. Däremot är det irriterande om det inte är målgruppsanpassat. Som idag när jag fick ett mail från en säljare som undrade om jag också var trött på dyra och krångliga sociala medier-byråer. Det var te x inte så målgruppsanpassat.

 

Hej på er! Lycka till!

En delete-funktion få kommer utnyttja

Vi kan förvänta oss en tid framöver där Facebook släpper mer och mer detaljerad info om hur omstrukturering av Facebook till en ”more privacy focused platform” faktiskt kommer att se ut. I ett första steg vet man aldrig i detalj vad eller hur förändringarna faktiskt blir i praktiken.

Nu vet vi alla fall att man efter lång väntan släpper funktionen att användare kan radera sin datahistorik. Alltså inte bara radera sitt senaste inlägg utan sina spår, som i så fall skulle t ex omöjliggöra retargeting. Maj gad tänker ni – det är lika bra att lägga all deg  på out of home. Men nej. Här är tre anledningar till att den här funktionen mest är läppstift på en gris:

 

  1. Facebook har, genom åren, släppt många olika funktioner och sätt för användare att anpassa sina konton på ett sätt som skulle göra annonsering i princip värdelös. Man kan t ex finjustera (nåja) sin newsfeed med en rad olika funktioner. Men grejen är att ingen ju faktiskt gör det. Dessutom skulle man ju få hålla på som en dåre hela tiden att anmäla, avprenumerera och dölja sådant man inte vill se. Historien har visat att användare helt enkelt inte gör det. Inget tyder på att det blir någon större skillnad nu, särskilt inte eftersom folk surfar allt mindre i de appar där ens digitala spår är som mest tydliga för användaren själv (Newsfeed).
  2. Det enda den här uppdateringen innebär är att radera historik, det går alltså inte stänga av funktionen att lämna avtryck digitalt. Och alla som arbetar med t ex retargeting vet ju att den enda data som överhuvudtaget räknas är den SENASTE datan. Att användare skulle hålla på och radera sin historik efter varenda googling och surfsession är helt enkelt inte sannolik.
  3. Facebook har släppt funktionen som ett led i påtryckningar kring det här med lagring av data, men det är inte som att det här frontas överst i apparna. Du måste in i ganska avancerade settings för att hitta funktionen. Där kan man för övrigt också hitta en rad andra avancerade funktioner som ingen använder…

 

Ni kan simma lugnt in lake retargeting således.

 

//

Snabbanalys av medgrundarens pr-utspel om att reglera Facebook

Läser (och kollar på) Chris Hughes utspel i New York Times idag och himlar med ögonen, samtidigt som han absolut har en del poänger. Tyvärr överskuggade av att han verkar vara. Så. Himla. Arg. Och det kan man vara för övrigt! Gud ska veta att jag också är arg!

Anyway – Chris Hughes söker onekligen uppmärksamhet (och lyckas) med sitt utspel- som varenda stort mediehus världen över plockat upp – om att det är dags att splitta upp Facebook. Helt enkelt därför att inte bara bolaget är för stort och har för mycket makt- utan också därför att Mark Zuckerberg själv har för mycket makt. I artikeln omnämnd dels som en ”bra person” men också som någon som ensam kan bestämma vad en användare ska mötas av i newsfeed när hen vaknar på morgonen.

Det vore naturligt på ett sätt att tvingas, eller av andra skäl, besluta att splitta up ett så stort och dominerande bolag. Men det finns ett jätteproblem. Nämligen det att det är användare som varje dag fortsätter bidra till Facebooks otroliga makt över våra social spaces, våra relationer och snart sagt hela vårt digitala och fysiska liv. Chris Hughes argumenterar bl a för att inga andra social nätverk får chansen rent konkurrensmässigt eftersom Facebook antingen kopierar eller köper upp nya sociala plattformar för en struntsumma (Facebook köpte WhatsApp för 19 miljarder dollar) och därför har inga andra sociala plattformar lanserats på allvar sedan 2011 (Snapchat). Facebook uppvaktade och ville köpa, men fick nobben och kopierade då istället funktionen – och resten är som vi alla numera vet – historia. Instagram Stories var en omedelbar succé. Det berodde dock inte på att Facebook var elaka utan på att Facebooks användare gillade funktionen. De verkar, såhär i efterhand, ha gillat den mer än de gillade funktionen i Snapchat. Facebook har dok både före och efter detta släppt en rad funktioner som användare fullständigt ignorerat. IGTV är en sådan, extremt lik Snapchat Discovery för övrigt. Inte en succé på Snapchat heller. I tillägg till detta har Snapchat gjort en rad misstag, här är några->

https://www.vox.com/culture/2018/2/23/17044428/kylie-jenner-snapchat-tweet

 

Och kort sagt misslyckats med att utveckla plattformen i den takt som t ex…eh…Facebook gjort.

 

Jag säger inte att det är oproblematiskt eller att man nödvändigtvis ska få helt fritt spelrum – men det är alltså Facebooks användare som varje dag väljer Facebooks plattformar. Att, som Chris hävdar, folk inte vet om att t ex Instagram ägs av Facebook är fan inte Mark Zuckerbergs ansvar.

 

Det andra problemet med Chris resonemang som är ett mer delikat är att väldigt få människor, lagstiftare inkluderat, faktiskt förstår vilken enorm makt Facebook har. Och på vilket sätt. Merparten av apparnas användare förstår inte heller det. Fullt förståligt! Men innan vi kan se en konstruktiv kritik av plattformen, och helst också i avsaknad av Chris personangrepp på Mark som maktfullkomlig, en arbetsgivare som betalar usla löner etc, kommer vi inte komma heller komma framåt på ett konstruktivt sätt. Till dess går det möjligen att reglera Facebook som företag men internet är internet. Jag vill tro att det är användarstyrt, fritt (nåja) gratis och i alla fall omöjligt att reglera med lagar och idéer som hör en svunnen tid till. T ex genom att ålägga Mark Zuckerberg ansvaret av publicist och ansvarig utgivare i traditionell mening. Med 2 miljarder journalister anställda då i så fall…

 

Vill man läsa hela artikeln och även se den extremt amerikanska filmen hittar man det här:

//

Instagram slopar likes count

Även om den värsta hypen har lagt sig så finns det fortfarande något kittlande och härligt med likes, comments och shares, eller hur? Och det är väl klart att man hellre tar dem än att det ekar tomt i underkanten? Och om man nu ändå blir glad av dem så kan de väl lika gärna bli fler? Och under ytan lurar också den hemliga drömmen om att bli viral. Om att få så inihelvete många likes att alla ba – h e r r e g u d – du är ett sociala medier-geni!

 

Idag släpptes, vad som väl mest kan liknas vid ett rykte, om att Instagram nu ska dölja antal likes på poster. Ni förstår väl att det inte är taget ur luften? Att det beror på att likes och comments inte säger så mycket om hur posten har presterat. Kort och gott för att den målgrupp som faktiskt använder likes och comments inte är synonymt med den målgrupp som använder plattformen.

 

Detta ser jag som ytterligare ett tecken på att det nu, en gång för alla, är dags att släppa fokus på engagement. Engagement i form av likes, comments och shares definierar inte framgång i något socialt medium. Lek åtminstone med den tanken! Och glöm inte dessa tre mycket viktiga insikter:

 

Inte synonymt med användande

De allra, allra flesta användare av de största sociala medie-plattformarna använder inte likes, comment och shares som ett uttryck för sina åsikter. Det betyder också, som jag nämnde ovan, att användare av sociala plattformar inte är synonymt med ett liksidigt beteende.

Utan att veta siffror är det väldigt många som benämns som,  och också är, användare av Facebooks fyra plattformar som inte använder eller ens besöker den eller de plattformar som medger likes, comments och shares. Det kan lika gärna vara ett besök på WhatsApp eller Messenger som utgör användandet. Det måste man helt enkelt ha i sin strategi. Och det är viktigare än ”hur ökar vi engagement”.

 

Dålig annonsplacering

Reach uppbyggt på organisk räckvidd som i sin tur bygger på engagement innebär per definition den absolut sämsta annonsplaceringen. Skälet till det säger sig självt. Nothing of value is for free… Dessutom går du miste om alla data som ska leda dig vidare till nya affärsmässiga framgångar. Dålig annonsplacering är helt enkelt likställt med dålig affärsnytta.

 

Var smart med knappa resurser

Fokuset på engagement riskerar att ta överhanden över vilken klok person som helst. Man hamnar i våldet på algoritmen och missar väldigt ofta skogen för alla träd. Facebook är en databas med data om sina användare som du som annonsör ska utnyttja på alla tänkbara sätt. Att lägga mest energi på hur man ökar engagement är ett förminskande av den output du kan få om du börjar klappa plattformen medhårs…

 

 

Jag vet för all del att väldigt många nu suckar och säger – men gud jag vet vad hon tjatar. Säg gärna till då. De flesta tappar fortfarande kaffet i knät när jag säger att de aldrig mer i livet behöver publicera en post i en Facebookfeed.

 

Lycka till ändå till precis alla!

April, april

Det var första april det… Det tar mig alltid några dagar att smälta inrycken från dagar med sk ”viral potential”.

Ni som följer mig vet vid det här laget varför jag inte gillar dagar med ”viral potential” och även om jag är fullt medveten om att min tröttma här är HÖGST personlig ska jag ändå återbesöka ett par argument som kanske gör att vi kan passera nästa tillfälle med mera värdighet och mindre snedsteg som vi får sota för när det blir ”vardag” igen.

 

Att arbeta strategilöst är ofta resultslöst också

Det finns naturligtvis undantag – Burger Kings veganska Whopper nådde ju ut finfint – men de allra flesta aprilskämt och dess motsvarigheter är inte bara tramsiga – de är också helt strategilösa. Det vill säga utformade ENBART för att få många likes med väldigt lite förankring i vad man faktiskt vill säga och uppnå med sin kommunikation i övrigt. Jag vill inte gå in på specifika exempel, men ni som hänger på internet såg själva de tossiga produktnyheterna som kanske, kanske passerade på någon plattform. De allra flesta obemärkt.

 

Strategilös snabbhet är också en risk

Att arbeta strategilöst har också ett pris. Det sammanfattas väl egentligen bäst som att strategilöst är lika med inte särskilt genomtänkt. Det här kanske var lite otur när man tänkte t ex:

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jd0M2w/sos-alarm-far-kritik-efter-aprilskamt

 

Och igen – noll förankring i vad man som varumärke vill stå för och nå ut med för typ av kommunikation och budskap. Enbart ”viralt”.

 

Likes är inte gåtans lösning

Sedan det här med likes. Ni vet va – att väldigt få kvarvarande användare faktiskt använder likes, comments och shares på sociala plattformar?  OAVSETT hur kul, intressant och egobekräftande innehållet är. Att tillverka inlägg som syftar till att få många likes lyckas man med om man tilltalar den målgrupp på internet som fortfarande använder dessa knappar. Och ju fler som klickar desto fler likasinnade exponeras inlägget för. Men det betyder samtidigt att inlägget INTE exponeras för den målgrupp som INTE använder de här uttryckssättet som sitt sätt att visa uppskattning. Är ni med?

 

Så inför Valborg, midsommar, första maj, jul och vad ni vill. Börja tänka nu! Lägg in det i strategin, strunta i likes, gör en tight distributionsplan med spridning över flera kanaler och äg ert eget budskap istället för att hemfalla åt en numera uråldrig tro på att virala poster är svaret på någonting som har med framgångsrik marknadsföring att göra.

 

Så – nu har jag släppt det här för  denna gång!

 

//