Bojkotten av Facebook ett ickestrategiskt bottennapp

Man har så mycket att tänka på nu för tiden när man är marknadsförare och annonsör. Och vem kan egentligen navigera i den här djungeln? I korthet kan man säga att det är h e l t omöjligt och det kanske också är skälet till att de flesta (nej, det är fel, men de som får uppmärksamhet för det) enbart anpassar sin marknadsföring till rådande världsordning i den takt nya, ska vi säga, försvårande omständigheter, uppdagas.

 

Ta exemplet ”bojkotten” av Facebook. The North Face och Patagonia är några i (den ganska lilla) raden av varumärken som nu sägs bojkotta Facebook till följd av att Facebook vägrar ta bort och/elelr flagga Donald Trumps kontroversiella inlägg kring Black Lives Matter. Som pr-trick kanske det funkar – men om det nu INTE är pr är det snarare ett uttryck för opportunism som jag inte klarar av. Nu – under Black Lives Matter tycker de här varumärken att näe nu är det nog, nu när det blåser som värst ska vi ta ställning här. Ett annat exempel, också från USA, är Verizon som nu ställer in sin Pridekampanj och helt sonika flyttar den till Black Lives Matter. Orka ta ställning i en fråga som just nu inte har världens alla blickar riktade mot sig.

 

Dessutom tyder den här sk. bojkotten på en  djup okunskap om både Facebook och sociala och digitala plattformar i stort. Och om inte okunskap så brist på perspektiv. Facebook är internet. Att bojkotta Facebook för att de tillåter desinformation på sin plattform är som att bojkotta internet för att det finns desinformation på internet. En gång till etablerar vi fakta här – Facebook är alltså inte en publicist som har ett publicistiskt ansvar för alla miljarder människor som har tillgång till plattformen. Det är en techplattform som på ett enkelt sätt tillåter människor att ladda upp innehåll på internet.

 

Det betyder inte att miljarder människor tillåts lägga upp vad som helst. Facebook vidtar fler åtgärder än någon annan plattform för att agera baserat på sitt ansvar som techplattform. Nu direkt faktiskt i kölvattnet av kritiken, genom att låta användare dölja all politisk annonsering om de vill. Men det lär komma fler åtgärder…

 

Men detta är kanske det nya ”always on” – och det behövs i och för sig, för det har jag varit trött på sedan 2013. För såhär – Black Lives Matter är den nya #metoo-rörelsen. Först kom det smygande och nu är det krig. Nu kommer uthängning av både företag och personer för deras beteende nu som då. L’Oréal och deras hantering av en modell de tidigare sparkat är ett av de första företagen som fick stor spridning, liksom ryktena, eller vad man nu ska kalla det, kring Vouges demoniske frontfigur Anna Wintour Men det kommer att komma mera och det kommer slå hårt mot reklam och marknadsföring under lång tid framöver. Även här vill man anmärka på att nu passar det ja. Nu passar det att göra om varumärket Uncle Bens. Nu passar det att lägga upp en svart ruta på Instagram för att supporta Black Lives Matter. Det är livsfarligt när man inte först städat ur sin städskrubb. DET om något lärde vi oss under #metoo.

 

Jag föreslår att man i den här andan ser över hela sin verksamhet på jakt efter trenderna som ännu inte trendat. För de kommer. Agera inte bara på trender – det leder till mycket mer kritik än hjärtemojis och det är otroligt inte strategiskt. Jag är så sugen på att företag gör ställningstaganden INTE i en trend utan trots en trend. Att man vågar hålla fast vid sina ideal även när man får kritik. Allt annat avslöjar en ängslighet som inte hör framtiden till.  Ni har väl alla sett studie på studie om vad millenials kräver av varumärken de svär sig trogna till. Varumärken som tar ansvar, står för hälsosamma ideal och lever som de lär. Inte flyktiga, ängsliga kappvändare som går dit opinionen lutar. Förra året var det klimatet, i år är det mångfald, med en snabb detour i tvätta-händerna-träsket och med rötter i en numera bortglömd ”metoo-rörelse där många av de anklagelser som färgade rörelsen nu hamnat på skam när det visat sig att en del av de anklagade männen både tagit livet av sig och blivit oskyldigt dömda av en hänsynslös allmänhet.

Glöm inte bort att själva anledningen till den här bojkotten av Facebook – det var inte första gången, enda inlägget, enda frågan med djupt problematiskt innehåll. Det ÄR ett uttryck för trend och det KOMMER blåsa över. Tyvärr eller inte tyvärr, så är det.

Nu kämpar vi vidare!

 

 

Att punktmarkera Donald Trump hjälper inte ett dugg

Ni har förstås läst att Donald Trump har havererat på Twitter därför att ett par av hans inlägg har flaggats för att de kräver faktagranskning. I korthet – de har flaggats upp som potentiellt fake news. Rimligt med stor sannolikhet. Facebook har dock inte agerat på samma sätt och nu växer kritiken mot Facebook.

Och även om det absolut inte ligger för mig att försvara Facebook. Det är inte det jag tänker göra. Så finns det onekligen problem med att punktmarkera Donald Trump, ÄVEN om han råkar vara USA: s president. Varför då tänker ni – därför att om man nu gör det vill jag mena att det punktmarkerar-arbetet aldrig kommer ta slut. Vet ni hur mycket punktmarkerande man måste göra?

Jag har som vanligt inte gjort någon forskningsstudie utan bara sökt lite som en ”vanlig” användare på Facebook. Grävde lite i skiten. Jag hittar med världens enklaste sökning fler sidor än jag kan räkna som tar ställning för att abort är mord, de med flest följare ”Abortion is first degree murder”. Jag hittar lika många som tar ställning för att ”rape is a choice”. Gissa nu hur många sidor, alltså community pages det finns som heter ”White lives matter”? Kompletta med sydstadsflaggor och uthängning av icke-önskvärda personer som gått till angrepp mot gruppens val av åsikt. Tyvärr får jag ingen sammanställning av sökresultat, men det är m å n g a.

Det här med att hata alla kineser nu i Coronas spår var lite svårt att hitta för där har de inte döpt sidorna lika tydligt som White lives matter-förespråkarna, men de finns. Herregud vad de finns. Och om man tvivlar så har jag nu bara radat upp grupper. Därtill finns det miljontals inlägg, artiklar, kommentarer, dolda grupper, videor som inte är taggade för den typen av sökning och foton man inte ens förstår var de postats från början. Jag vågar inte ens söka på de mörkare hörnen av porrindustrin…

Jag har inget svar på hur man löser det här. Men att dutta med enskilda inlägg, till och med när de kommer från det som kanske är världens mäktigaste man – det löser TYVÄRR ingenting.

Vi och alla ni andra som är annonsörer på Facebook vet att plattformen gör enorma förändringar hela tiden för att komma till rätta med bland annat detta. Inte sällan slår det också helt fel och annonser som man VET gör rätt för sig blir stoppade i månader innan överklagan har granskats. Trots att detta dagligen drabbar mina kunder så kan jag inte se att punktmarkering är framtidens lösning.

Jag vill också framhärda att det allra, allra farligaste med sociala medier är communities där många tycker samma sak. Varje ord Donald Trump säger granskas, utvärderas och kommenteras av både medier och människor med ännu större inflytande än honom. Men de här grupperna med tusentals, ibland miljontals följare, som inger känslan av att alla tycker som jag – det är oändligt mycket värre…

 

Internet  är fullt med skit hörrni – låt oss börja där någonstans. Om Facebook och andra sociala forum förväntas ”lösa” den pucken har vi problem på riktigt…

Kritiken mot Paolo Roberto inte ens toppen av ett isberg

Kommer ni ihåg på den gamla goda tiden när företag började få kritik i sociala medier? Runt 2013 inföll piken. Det betydde för en helt vanlig användare som t ex mig själv att man i sin Facebookfeed exponerades för en hel radda kränkta gamla dagiskompisar som besökt Elgiganten i Kristinehamn och blivit bemötta helt och hållet utan respekt. Kulmen i den här typen av ”kriser” nåddes givetvis i samband med strömavbrott och motsvarigheten för telefoni och tv. Hela feeden havererade samtidigt på Fortum som INTE BRYTT SIG OM ATT FIXA ELEN PÅ FLERA VECKOR TROTS ATT DE SKICKAT RÄKNING SOM VANLIGT. Mycket upprörande och väl värt en like på den tiden. Här någonstans uppstod trenden att bedriva en Facebooksida som ett kundtjänstforum. Om man bara löpande postade jättegulliga grejer och blandade det med viktig information om öppettider och nya uppdateringar av tjänsten så skulle inte folk bli lika arga sedan när strömavbrott och räkning sammanföll med varandra. Så följde många år där företag postade reklam om sig själva av typen ”just nu ligger vår tjänst nere i Skövde och Spånga, men vi arbetar hårt för att lösa problemet”. Mobiloperatören Tre hade en hel sidan enkom för detta. Hela feeden handlade om fel. Så i den mån jag exponerades för uppdateringar från Tre såg jag alltså bara hur ofta och mycket saker inte funkade för dem.

 

Sedan hände något. Kritiken avtog inte. Men Facebook hade tur när de tänkte att Emma kanske inte är jätteintresserad av att läsa om vare sig strömavbrotten i Skövde, där hon alltså inte bor, eller för den delen att hennes gamla lågstadiekompis blivit illa bemöt i en Teliabutik i julrushen. Alltså ströp man helt enkelt tillförseln för spridning av den typen av inlägg. Och sedan dess har vi inte sett ett enda sådant inlägg i våra överfulla feeder. Så den typen av kritikstormar, det kan vi nu lägga till handlingarna hörrni. Även om min gamla klasskompis går in och skriver på Tele2: s Facebooksida att hen inte fått sin telefon på posten som utlovats och blivit överdebiterad av lurig säljare så kommer spridningen av det inlägget aldrig att överstiga de dårar som i studiesyfte går in och letar efter dem i vad som nu är en labyrint av knapptryckningar på en för länge sedan bortglömd sida.

 

Men kritik hittar nya vägar! Nu för tiden ges de framför allt utlopp via privatpersoners och influencers egna kanaler. Och nu börjar det bli trixigt…

 

Ponera att en person lägger upp ett inlägg på Instagram. Med tusentals kommentarer som följd. Hen lägger upp ett rent faktafel till och med. En missriktad kritik mot ditt företag som i förlängningen skulle kunna leda till att varumärket tar skada. Att svara i den kommentarstråden kommer inte hjälpa det minsta. Ingen kan bläddra mellan tusentals kommentarer och läsa alla dem. Och det är dessutom upp till personen som postat inlägget att låta kommentaren vara kvar överhuvudtaget. Jag ska säga er, att det är inte ens säkert att den personen läser det.

 

Än värre blir det i Instagram stories. NOLL kontroll över vad andra kommenterar heller. Och det du kommenterar sväljs upp i en enskild användares inkorg. Är inte det dark social så vet jag inte vad som är.

 

Det finns många, många exempel på det här. Ett kommer jag ihåg från förra sommaren när en kroppsaktivist lade upp en serie stories där hon gick hårt åt ett underklädesföretags sommarkampanj med de sedvanliga pinnsmala 16-åringarna som modeller för ett företag vars målgrupp i ärlighetens namn snarare är mormor till sagda 16-åring ån något annat. Och badkläderna i kampanjen var knappast skapade att dölja nåt 30 år gammalt kejsarsnittsärr öm en säger så.

 

Och så har vi totalhaveriet Paolo Roberto. Det skiljer sig naturligtvis från det mesta, men en poäng värd att göra är att ni förstår väl själva hur mycket åsikter, spekulationer och skärmdumpar det florerar i stängda trådar? Att det vi faktiskt ser inte ens är toppen på ett isberg? Det ska du gå hem och vara orolig för som varumärke. Inte att någon skriver en negativ kommentar i en tråd som du själv äger.

 

Vad ska man göra ra? Låt mig återkomma i frågan. För nu nöjer vi oss med att vara lite obehagliga till mods över Kristi Himmelsfärd.

 

Nej, jag bara skojade. oroa er inte, det var mycket värre förr i så måtto att nu måste ens agerande så att säga vara betydligt mera långsiktigt. En hint här är t ex – ha inte 16-åriga barn i reklamen om de flesta som köper dina produkter har 30 år gamla kejsarsnittärr på kaggen.

//

 

Facebooks nya Advisory Board har mycket att bråka om

Facebook har anlitat en ny advisory board. I korthet en grupp med människor (eller organisationer egentligen) som ska agera som Facebooks högsta domstol när det gäller vad för typ av innehåll som ska få finnas på plattformarna och vad som…ja….i brist på annat ord – ska censureras. Detta är sannerligen tricky business, för även om vi kan vara överens om del grundläggande riktlinjer som t ex…nolltolerans mot barnpornografi så finns det en hel del gråzoner.

Det jag inte förstår, fast jag ändå förstår, är hur i hela fridens namn detta ens ska gå till. Det är som att tänka på universums storlek, deras arbete. Här är några exempel:

 

Integritet och censur

Facebooks andra stora problem, efter det här med frågan om huruvida Facebook är ansvariga för innehållet på sina egna plattformar, är som vi alla vid det här laget vet – integritetsfrågan. Och redan här krockar advisory board med integritet eftersom det mesta av det komprometterande innehållet som sprids på Facebooks plattformar sprids i dolda forum. Hur löser vi rasism, terrorism och andra brott och uppvigling till brott i dolda forum utan att inskränka integritet? Nu bör agerande mot terrorist för all del override integritet men alla fattar ju att det där kommer överlappa varandra. Skyldiga kommer blandas med fullständigt oskyldiga. Lite som att datorer inte alltid kan skilja på en accepterad, naturlig bild på en kvinna som visar upp sina cancersjuka bröst i en upplysningskampanj och en pornografisk bild.

 

I min värld måste dessa frågor lösas med maskinell hjälp, dvs en dator agerar baserat på ditt beteende och stänger ute dig från plattformen om du både surfar på terroristsiter, har koppling till dömda terrorister och dessutom chattar om sprängmedel på WhatsApp.

 

Global konsensus?

Vilka är dessa människor i advisory board? De ska visst vara fullständigt oberoende och ICKE kunna påverkas av Facebooks kommersiella intressen och/eller Marc Zuckerberg. De kommer också från olika länder, kulturer och bakgrunder och omfattar både tekniskt kunniga personer, politiker och uttalade Facebookkritiker. Vilken fruktansvärd härva att reda i ändå. För vem har valt de utvalda? Ingen människa är någonsin objektiv utan färgad av sig själv, sin miljö och sina åsikter. Ta det här med aborten t ex. Jag kan inte för en enda minut tänka mig att bo i ett land där man inskränker en kvinnas rätt till abort, men man behöver inte åka särskilt långt bort för att hitta ett lika passionerat motstånd mot denna grundläggande mänskliga rättighet. Var hamnar vi i den frågan? Vad är globalt konsensus?

 

Hittills har Facebook skiljt på vem det är som säger saker och reglerat utrymmet beroende på avsändare, är inte det en rimlig väg fram? Det vill säga 1177 får kommunicera saklig information om Corona på samtliga plattformar, men hittepåkanaler från icke-verifierade användare som sprider humbug om elexir som hjälper mot Corona och allmän skrämselpropaganda om ofarliga hudflikar som KAN vara cancer – dessa begränsas, stängs av eller på annat sätt förhindras att kommunicera på plattformen. Är inte det en mera rimlig avvägning? Ok, det kanske en advisory board också kan ta med i beräkningen , men herregud vilka bråk det ska bli.

 

Ja, allt det här är givetvis onödigt eftersom den här boarden snarare ska bedöma de eventuella effekterna av t ex uppdateringar på plattformen som kan leda till t ex spridning av desinformation. De ska givetvis inte sitta och läsa folks privata konversationer om terrorism för att sedan diskutera huruvida de är terrorister eller inte. Men man kan väl säga att det är litegranna på den nivån samtal och kritik mot Facebook om icke lämpligt innehåll bedrivit hittills. Det vill säga – hur kunde Facebook låta den här videon ligga kvar på sin plattform i 12 timmar. Vi har sökt representanter på Facebook. Inte ovanlig tidningsanka. Jag ser fram emot att advisory board kan lyfta den här frågan och debatten..

 

Jag tycker också det är oerhört spännande att i realtid följa hur fullständigt övermannade vi är av internet. Där effekterna verkar ha förkroppsligats genom Facebook först när gemene man, i samband med Cambridge Analytica, plötsligt förstod att internet A) Innehåller sjukt mycket smörja och B) Mycket väl vet om att du surfar på sagda smörja.

Jag tror Marc Zuckerberg sagt det själv någon gång. Det var ju inte som att vi visste att det skulle se ut såhär från början..

 

//

 

 

Den globala oförmågan att fatta beslut förlamar oss

Vad är egentligen nästa steg? Den som det visste… Jag tycker det som utmärker marknaden just nu är den globala jättebristen på initiativkraft och oförmågan att fatta några som helst viktiga och stora beslut. Det riskerar att förlama oss. Men jag kan också känna samma drag hos mig själv. Man vill helt enkelt veta någonting i förväg som inte går att veta. Ger mig ändå på att försöka förutse vilka trender vi kommer se här under våren, sommaren och en bit in i hösten. Vissa är värda att ta i beaktande och vissa är helt klart värda att bara försöka undvika:

 

Post-Corona kampanjerna – wait for it…

Första vågen av Corona-kampanjer har nu redan sköljt över oss. De gick i korthet ut på en och samma sak allihop – maintain social distancing. Den stora merparten av kampanjerna går helt enkelt ut på en modifierad logotype med bokstäver och designelement långt isär i olika varianter.

Efter några veckor där det ansågs vara big no no att kommunicera någonting som kunde anses vara för egen vinnings skull kom sedan erbjudandena i Coronans spår. Mest att ”alla 70+ får…” och ”förlängd xx”.

Nästa steg tror jag är ”äntligen får vi”. Det har redan börjat bland fôlket. Ni vet – min treåring träffar sin bästa kompis för första gången sedan karantän inleddes (alltså från de länder som haft hårdare restriktioner än vi för treåringars sociala samvaro). Det står inte på innan varumärken slår mynt av det här. Men jag tror också att vi kommer se kampanjer om att uppskatta sådant som vi tidigare kanske tagit för givet. Som att doppa tårna i havet om man bor i …eh….Säffle och att besöka ett ganska trist museum i London bara för att tangera att man faktiskt kan uppehålla sig där. Men framför allt har väl drömmen om Italien aldrig varit starkare. Sargade, stukade, svindyra, vackra Italien. Och den där hörrni – den är inte dum nu när det går att ta på människors längtan på ett sätt som gör att den mest banala reklamfilm kan krypa under huden även på de mest hårdhudade.

 

Digitala beteenden som kvarstår

Alla hoppas att detta bara ska SLUT någon gång. Att vi ska få ses på aw istället för att harva på Zoom från olika skrubbar där människor tillfälligt gömmer sig från sina barn för att kunna ha möten utan att bli störda. Men den här situationen har också förändrat beteenden på ett sätt som jag svårligen tror kommer studsa tillbaka till det normala. För jag misstänker att man upptäcker att ganska mycket lösningar (digitala) faktiskt är ganska bekväma! Som hemkörning av a l l t man kan tänkas behöva. Jag budar själv hem precis a l l t ! Blomjord, vin, hundgodis, honung från skärgården, naturbeteskött från Uppland, honungstomater från Eskilstuna, nagellack och toast skagen komplett med dillkvist och hela konkarongen.

 

Kommunikationsmässigt kommer det finnas, även i livet efter detta, ett utrymme för att slå mynt av nya digitala beteenden och möjligheter. Att inte bara ”återgå till det normala” utan att utvecklas och kommunicera det. Det kommer innebära ett uppsving för de som tolkar det rätt. Och jag tänker att det är inte alltid är så tokigt att tvingas att utvecklas, vare sig privat eller som varumärke.

 

Att agera som någon som är privilegierad

Först får WHO kritik för att inte påpeka vad Corona kommer att innebära för tredje världen. För att sedan furiöst slå tillbaka och säga att det har de visst, ända från början. Men ”alla ba brydde sig först om sig och sitt”. Min poäng är, att nu när vågen av medvetande sköljer in över oss om andra delar av världen, kanske det förstärker känslan av ansvar. Alltså – vi är priviligierade på den här sidan av jorden, men det är inget vi kan eller ska skämmas för, det leder ingen vart. Men det kommer med ett ansvar. Man kan tänka sig att vi börjar agera baserat på vårt privilegium. Nu när vi vet vad kris är har vi, trots detta, mer rum i våra hjärtan för att förstå andra. Ska vi hoppas på det?

Ska vi tro att varumärken då har utrymme för att kunna påverka sin målgrupp i samma riktning? Dels genom att få genomslag för att kommunicera sitt eget ansvarstagande, men också genom att få bättre traction för de saker man gör för att ta sitt eget ansvar. Observera att det här fortfarande och ännu mer bygger på att man faktiskt tar ansvar. Transparens blir ett nyckelord för det kommande decenniet. Vi kräver att få veta. Säg som det är så kanske jag förstår…

 

Men vad vet jag egentligen…

 

//

 

Tre trender hos svenska varumärken i Coronatider

Techjättarna ändrar nu sina tidigare mycket restriktiva regler för sk. politisk annonsering för att släppa fram annonsering om Corona. För er som inte arbetar med det här operativt har det alltså hittills varit näst intill omöjligt att annonsera på plattformarna om Corona av rädsla för spridning av fake news. Men ny dag nya regler – det är för väldigt många affärskritisk, inte att annonsera om Corona, men att ställa om och därmed ”erkänna” situationen. Allt annat sticker ut just nu på ett sätt som inte minst signalerar opersonligt och i vissa fall okänsligt.

 

Jag hoppas att de här nya reglerna får fler att ställa om sin ”riktiga” annonsering och börja arbeta igen. Hittills har väldigt många varumärken, fullt förståligt, arbetet i något slags undantagstillstånd.

 

Hittills har den svenska Corona-annonnseringen därmed varit skral, i alla fall i mina flöden. Här är i alla fall tre väldigt tydliga trender, inte alltid bra trender…

 

Visa hur man hjälper till i krisen

Det allra vanligaste är olika former av uppmuntran till vården, dela ut matpaket och dylikt. Det är grunden bra, men om man tittar ur ett marknadsföringsperspektiv finns det flera saker väl värt att ta i beaktande. Det främsta och kanske enklaste är att inte bara informera utan att involvera. Det är mycket tydligt hos många svenska varumärken just nu att man informerar om alla duktiga saker man gör och uppmuntrar till att gilla och dela. Och allt är också organiskt. Det är som att man tänker att Facebook blivit en annan plattform bara för att världen nu är i kris. Så är inte fallet. De bästa yttringarna är tvärtom de som aktivt involverat människor – det är fortfarande sociala plattformar vi pratar om. På exempel matpaket till vården är den enkla gimmicken att allmänheten swishar – och vi lagar och packar matpaket, ett mycket tydligt sätt att involvera. Innehållet blir då ”bevis” på hur pengar kommit till nytta. Själva den våta drömmen för all ”välgörenhet”. Du ger och detta hände med dina pengar. Det finns en dialog här som skapar en helt annan förutsättning för att visa upp hur man hjälper till i krisen. Det borde fler inspireras av rent kommunikationsmässigt – oavsett om just dela ut mat till vårdpersonal inte är det man visar upp i form av hjälpinsatser.

 

Agera nyhetskanal

I en tid när allt ställs på ända så gott som dagligen är det lätt att ta till greppet att själv ställa sig i nyheternas centrum. Särskilt om man bedriver en verksamhet som är särskilt utsatt för dagliga fluktuationer, t ex om man verkar inom resor eller annan typ av besöksnäring, eller att man på andra sätt påverkas av social distansering och förbud vad gäller större folksamlingar. Men jag har också sett många exempel inom finans som anammat det här med mycket hög ambitionsnivå. Men att agera egen nyhetskanal och ”löpande” informera sina följare om själva nyhetsläget är oftast utan den effekt man eftersöker. Helt enkelt eftersom det är samma plattform nu som innan krisen. Följare ser inte alls eller i försvinnande liten utsträckning det du postar, även om de gjorde det så exponeras innehåll inte linjärt och det finns ingenting som talar för att det är samma personer som exponeras för innehåll löpande. Frågan är om det finns större anledning att jobba såhär på t ex Twitter och LinkedIn då. Det enkla svaret är att om man får ut någonting av det så gasa på, men räkna på det! Mät, mät och mät igen. Att jag ofta är så tvärsäker beror bara på att jag faktiskt gör det. Mäter.

 

Tipsakuten

Internet svämmar just nu över av tips. Det är tips på serier, på saker man kan göra i karantän (som att man inte hade nog med jobb…), tips på hur man ska hålla sig i form i karantän, tips på vad man ska äta baserat på det som finns att tillgå i skåpen. Det går inte säga att tips generellt är rätt eller fel, men ett smart förhållningssätt till tips är att alltid alltid tänka på att involvera människor – inte informera. Om man involverar människor slipper man också det eventuella tvivlet på dig som avsändare av tips. Det är ju nämligen så att de flesta människor hellre får tips på serier av någon som är kanalobereoende och dessutom gillar samma serier som du – än från en källa som distribuerar just serier. Ett sätt att involvera andra är att istället distribuera andras tips men poängen är egentligen att hitta ett sätt att komma bort ifrån att sitta på kammaren och tillverka tips som ingen egentligen bett om och som egentligen är dold reklam för egna produkter.

 

Avslutar med mitt bästa tips. Ställ om marknadsföringen men var inte tyst. Tangera situationen utan att profitera på den. Och medieplanera som vanligt, dvs med utgångspunkt – hur ska detta nå människor. Organiskt fungerar alltså inte bättre under Corona än under….eh….inte Corona.

 

Avslutar med att säga ta hand om varandra. Har vi inte alla kommit mycket närmare varandra på sistone? Fast ännu längre bort? Jag älskar email i Coronatider, de är så fyllda av värme.

 

Stay safe!

 

 

Bäst effekt av att vara always-on

Som med alla trender är det lätt att nu i Coronatider omedelbart tänka att vi måste vara always-on, och därmed skapa innehåll baserat på denna ”trend”. Precis som många annonsörer gör runt olika temadagar som fettisdagen och alla hjärtans dag. (Det vi sett hittills är faktiskt inte så himla långt ifrån i uttryck även om det under ytan baseras på något som är betydligt allvarligare än semlor.)

Men jag vill nu uppmana fler att se bortom det content-baserade always-on tänket. För det är mycket mer spännande och lukrativt att snabbt anpassa sig till det som sker under ytan. Med formaten och därmed annonsaffären.

I korthet handlar det om att människors beteende har förändras – och då måste din strategi förändras.

Människor spenderar allt mer tid online i dessa hemmasittardagar. Och det som hänt i kölvattnet av det är att människors beteende online snabbt förändrats. T ex har användningen av röstsamtal från både Whatsapp och Messenger ökat med 50%. Och views på livesändningar på Facebook ha ökat med 50%. Det är intressant i sig, men det som då händer är att Facebook agerar för att ytterligare stimulera det beteendet. Facebook släppte därför häromdagen en rad nya uppdateringar på temat. Bl a kan man nu titta på livestreams på Facebook utan att ha ett Facebookkonto. De har också gjort det lättare att tex skänka pengar via livestreams.

Den här typen av utveckling har historiskt sett alltid lett till att andra typer av annonsformat, som stödjer en annan typ av beteende, trycks ner till förmån för nylanserade fräscha varianter. Det bör man som annonsör kapitalisera på. Ett exempel på något som nu uttalat ”tryckts ner” är att skapa events. Detsamma gäller Facebook Markets, som väl inte riktigt slagit igenom, därför att det just nu inte är läge för främmande människor att träffas och göra upp affärer.

Facebook planerar dessutom att under lång tid framöver prioritera nyheter, grupper och live video.

Bakgrunden till de här uppdateringarna är också att Facebook sett ett enormt tapp i sin annonsaffär. Jag tror den primära anledningen är att annonsörer just nu ställer sin planerade annonsering, möjligen till förmån för en anpassad variant. Men det långvariga arbetet Facebook gjort med att motverka fake news, har också hittills gjort det väldigt svårt för annonsörer att prata om Corona. Helt enkelt därför att Facebook är otroligt hårda med vilken typ av annonsering som släpps igenom som handlar om detta.

Egentligen tydliggör den här utvecklingen bara det vi redan visst, att nyckeln till en effektiv annonsering är att anpassa sig till människors beteende. För det kommer Facebook att göra och därmed kommer ett ändrat beteende också att påverka din annonsaffär.

För övrigt vill jag återigen trycka på att jag hoppas dessa initiala veckor varit till för att ta sats. Om man hållit tyst fram till nu är det dags att börja kommunicera igen. Men i en version som är anpassad till allas vår nya situation.

Att kommunicera förutsätter att man kan ta kritik

Social distancing är nu officiellt en viral trend. Jag har väntat på att varumärken ska haka på i stor skala. Och nu går det fort. För en vecka sedan hette det (åtminstone från mig) att det är oerhört komplext att sko sig på en sådan här kris. Men nu verkar själva den idéen – att inte sko sig vara bortglömd. Det kanske är cyniskt, men de här reklambyråproducerade kampanjerna vi ser nu går ju knappast ut av någon annan anledning än för att bygga varumärke, men SKIT I DET. Här är istället några tips för dig som tänker, med stor försiktighet, kommunicera i krisen:

 

Organiskt vs paid har aldrig varit mer aktuellt

Om vi pratar digital distribution, och det är ju lämpligt nu när typ ingen i hela Europa får gå ut… så finns det också stora begränsningar när det kommer till distribution. Facebook , som under lång tid arbetat med att förhindra spridning av fake news är extremt hårda med annonsering som rör Corona och Corona som ord i en copy är ren och skär paria. Det finns tyvärr många fällor att gå i om annonseringen listas som politisk annonsering och man anses bryta mot reglerna för det. Det är alltså inte bara ”hoppsan vi blev lite stoppade här” utan det kan få långtgående konsekvenser för ens fortsatta arbete.

Däremot gäller generellt sett inte dessa regler för organiskt innehåll, som Facebook refererar till som ”branded content”. Influencers kan därför bli en betydande samarbetspartner för distribution även med målsättning awareness och reach.

 

Var förberedd och stryktålig

Är det något man kan säga säkert så är det att just nu får man kritik oavsett hur man gör. Om man uppmanar folk att stanna inne ska man tänka på alla dem som inte kan stanna inne dvs stanna inne är en lyx för en utvald skara konsulter och andra kontorsjobbare medan t ex sjukvårdspersonal måste harva runt på överfulla bussar för att sedan ägna arbetsdagen åt smittans epicentrum. Om man uppmanar folk att gå ut istället (support your local) så utsätter man också potentiellt sett andra för smitta. Mitt råd är att våga stå på sig. Att ha tänkt så många varv att man vet vad man ska svara på kritiken. Och oavsett hur rent uppsåt man har kan man räkna med att det finns utrymme för kritik. Inte minst det faktum att det fortfarande är varumärkesdrivande marknadsföring man sysslar med. Det inkluderar initiativ som kanske kan framstå som samhällsbildande eller ”i våra kunders tjänst”. Jag har sett många exempel på varumärken som kör någon slags nyhetssändningar varje dag och olika frågestunder med bolagens vd t ex. Det. Är. Också. Reklam.

 

Naturlighetsprincipen

Många som nått ut med sina budskap har varit extremt enkla och ”givna”. Chiquita har t ex tagit bort sin dansande kvinna i sin logo (förstår inte riktigt den men…), Burger King har strukit över sin ”home of the whopper” och istället lagt till stay framför home. Ja ni fattar, simpelt men….effektivt? Kort sagt – ju svårare det är att ta plats i debatten desto svårare är det förmodligen. En tumregel kan ju vara att ju närmre krisens epicentrum man befinner sig desto mer ökar relevansen. Restaurangnäring och livsmedel t ex – superaktuellt medan andra branscher hittills är mer eller mindre opåverkade och då minskar också relevansen för alla former av kommunikation.

 

Håll vad ni lovar

Fick mail från en bank igår – ”vi finns här för dig”. Jag vet inte – really? Finns ni här för mig? Hur då? För det behovet är just nu på olika sätt omåttligt och kan bli svårt att efterleva. På samma sätt gäller fortfarande regeln, som alltid, att hitta på kommunikation man inte själv efterlever är väldigt svårt. Att kommunicera social distancing medan fabriksarbetare trängs i både kollektivtrafik och lunchmatsalar är kanske svårt. Det är också väldigt  jättesvårt att dela ut fantasisummor till ägare men permittera hela arbetsstyrkan på statens bekostnad. Det är nyhetsläget som styr, det går hur man än vänder och vrider på det före reklam nu.

 

Som avslutning måste jag säga att tystnad inte heller är svaret. Dvs att stoppa allt. Det är bara mer aktuellt än någonsin att faktiskt stå på sig. För kritik, det kommer alla få.

Därför går jag tillbaka till kontoret idag

Det är nu två veckor sedan som jag, tillsammans med vd på Social Industries, beslutade att stänga vårt fysiska kontor och gå hem och harva vidare via länk och telefon (och SOM det har harvats). Vi gjorde det i samband med att de flesta större och mindre aktörer gjorde samma sak. Spotify och Sats Sports Club bland annat. Nu ser jag tillbaka på de här två veckorna och hur mycket som hunnit förändrats. Inte bara i världen utan i mig.

 

Det är bara drygt ett år sedan som jag diagnostiserades med en mycket allvarlig sjukdom. En sjukdom som fortfarande kräver vård. Att ligga hemma och läsa om inställda operationer, riskgrupper och framför allt en kollapsad vårdapparat var initialt det allra värsta för mig. Jag tänkte – vad händer om jag måste opereras igen. Nu. Går det ens? Ingen kunde svara på det.

 

Med tiden, som känns som betydligt längre än 2 veckor, börjar jag känna att den här krisen på all fronter, främst måste identifieras som en vårdkris. Och ja, människor dör och det är fruktansvärt. Men just nu. Rapporterar media om dödsfall i Corona som om människor inte kunde dö på något annat sätt. Människor dör. Min egen sjukdom, utan den vård som jag så tacksamt tagit emot. Utan tidig diagnos och eftervård. Drabbar och dödar hundratals unga kvinnor varje år.

 

Död, helt enkelt. Är något vi måste lära oss att leva med. Död och risken för att dö. Och vi måste trots allt fortsätta leva. Den här andlösa väntan leder bara in i mörker.

 

Därför går jag tillbaka till kontoret idag. Mitt i brinnande nationell och global kris. Inte för att krishantera, utan för att hitta ett sätt att förhålla mig och oss till att det kommer vara kris länge. Och jag tänker inte andlös sitta och vänta in vad som kommer hända. Jag tänker styra fartyget i stormen, så att säga.

 

Jag tänker också att jag personligen inte kan göra någonting åt själva viruset. Jag inser också min medicinska kunskapsbrist. Men är likafullt mycket kritisk till att vi stänger ner en hel värld för ett virus som för de allra, allra flesta är en mild förkylning. Jag tar till mig röster som beskriver det här på liknande sätt. T ex att naturkatastrofer, om man nu ska kalla det så, varje år får otroligt mycket medieuppmärksamhet och efterföljande donationer men dödar en bråkdel så många människor varje år som t ex massmördarna hjärt- och kärlsjukdom och cancer. Cancer dödar 9,6 miljoner människor varje år. Bara i Sverige dör motsvarande två skolklasser i barncancer. De allra flesta utan livestatistik i kvällstidningarna. Slå ner på det perspektivet om ni vill, men det är också fakta bland annan.

 

Det jag kan kontrollera i det här, är mig  själv och mitt eget agerande. Jag kan ta det ansvar som är inom räckhåll för mig.  Jag väljer att rikta mitt ansvar mot det bolag jag har startat och de personer som arbetar där. Det är egentligen fel att kalla det ansvar eftersom de personer som arbetar där tar mer hand om mig än jag om dem. De behöver inte min styvmoderliga pliktkänsla. Varken nu eller någon gång. Men jag tror på de här människorna mer än jag tror på mig själv. Jag tänker slåss för dem. Ta risker för dem. Och jag tänker göra precis allt jag kan för både dem och våra nuvarande och framtida kunder. Det är kris, men det står inte stilla. Det är kris, men långt ifrån nattsvart. Vi bara måste hitta ett sätt att förhålla oss till det här över lång tid.

 

Därför går jag till kontoret idag. Kom förbi och ta en kaffe! Köp den på ett lokalt bageri. Om ingen är där när du kommer är jag hos frisören, fixar naglarna eller äter lunch på restaurang. Det är faktiskt fortfarande möjligt.

 

//

Att kriskommunicera i sociala medier i en riktig kris

När jag pratar med kunder och andra om kriskommunikation i sociala medier, som jag ju ofta både hanterar och håller återkommande kurser i, så är budskapet nästan alltid att mana till mycket större lugn än man oftast ser blir resultatet när företag och organisationer hamnar i ”kris”. Väldigt ofta är krisen nämligen högst självupplevd eller drabbar endast en del av ens kunder. Men sedan finns det förstås tillfällen när det tvivelsutan är en kris vi pratar om – som nu. För vissa är det värre än andra förstås, men oavsett bransch så påverkar det här oss alla, och det påverkar all kommunikation just nu – det går inte att ta miste på.

I 99,9% procent av alla kriser är det min absoluta rekommendation att INTE publicera holding statements på Facebook och via andra organiska kanaler – såvida det inte finns uppenbara skäl för detta. Den rekommendationen kvarstår som grund för de flesta men det finns undantag – en kris som denna t ex. Jag säger inte att man ska lägga upp någonting – men om man av olika skäl känner sig tvingad eller där situationen får sägas vara så ohållbar att vi måste använda det som kanal har jag några råd såhär mitt i stormens öga:

 

Är det någon som väntar på det du tänker säga?

Fundera först kring vad det är som folk faktiskt förväntar sig av dig. Finns det någon anledning till att du måste kommunicera? Finns det något kring uppdaterade säkerhetsåtgärder som är relevant? Jag har t ex fått mail (oftast en MYCKET bättre kommunikationsväg än Facebook statusuppdateringar för övrigt) från alla företag som levererar hem, t ex Foodora och Mathem som uppdaterat sina rutiner för att undvika kontakt och smitta. Väldigt relevant får man ändå säga. Men för enskilda produkter, kakor, yoghurt och tandkräm finns knappast samma behov. Kort sagt – vad är absolut nödvändigt att folk informeras om och vem måste få veta det?

 

Inte läge för always-on-teamet…

För guds skull försök inte sko dig på krisen. Skoja inte om symtom, karantän och folks rädsla i allmänhet. Och kommunicera inte i syfte att vinna fördelar, vilket ofta blir fallet om man kommunicerar trots uppenbart brist på syfte. Att bara säga att man tar situationen på allvar är inte relevant för allmänheten i officiella kanaler. Åtgärder som däremot drabbar allmänheten på olika sätt är givetvis mer än relevant. Som Sats beslut under gårdagen att stänga alla sina anläggningar tillfälligt.

 

Lyssna men bete dig som vanligt

Om man inte märker av någon förändring i sin annonsering finns egentligen ingen anledning att bete sig annorlunda. Förutom att kanske ytterligare skärpa bevakning och lyssna ännu noggrannare.Något vi reagerade på redan tidigt är att det tog lång tid innan krisen spred sig till sociala medier på ett uppenbart sätt. Skärp er – tänker ni så var det då tamigfan inte. Men det är vad vi kunde se. Helt enkelt genom väldigt liten påverkan på våra annonser. Märk väl här att annonsering uppsatt på ett strategiskt sätt är den enda rimliga metoden för att märka av förändring – INTE kommentarsfält, inte likes, inte killgissningar om att folk nu bara är intresserade av Corona.

Jag kan avslöja att det vi ser nu är liten påverkan i framför allt  konvertering. Men det är också data som är otroligt viktig. Och det skiljer sig STORT mellan olika branscher. Att verka digitalt har dock aldrig någonsin varit viktigare än nu. Vår gemenskap nu är och förblir digital.

 

Stay safe

//