4 anledningar till dåligt eller inget resultat i sociala medier

Ett

Innehållet är inte gjort för kanalen (erna)

Att distribuera traditionellt innehåll, eller snarare innehåll som är producerat för andra kanaler, i digitala medier, har gått från svårt till fullständigt otänkbart. Visst fanns det en tid när det hette att ”bra content sprider sig självt” – men det där är onekligen ett stukat begrepp idag.

Det kluriga med innehåll är att det inte finns någon generallösning som definierar vad innehåll som är gjort för sociala medier är. Förmodligen för att det är många saker samtidigt. Gå därför inte på myten om att 15-sekundaren är gjord för Instagram. Eller att de tokiga videorna med någon ny visuell effekt är perfekt för stories. Det är långt mer komplicerat än så.

En riktlinje handlar om just video. Den allra största delen av det dagliga användandet i sociala kanaler pågår i stängda chatforum där folk inte hänger för att kolla på video och som naturligt nog heller inte distribuerar videoannonser som börjar självspela i en algoritmstyrd feed.

Den enda generalregeln här alltså – om man vet man sig att man skapat innehåll primärt för traditionella kanaler – klipp inte om dem som anpassning. Börja om. Gör innehåll som är anpassat till människors beteende – inte som råkar passa ett tillgängligt annonsformat.

 

Två

Du jobbar organiskt

Organisk reach och organiskt engagement är uselt och gör absolut ingenting för din affär. Helt enkelt eftersom det inte är mätbart och det går inte följa upp. Man kan säga att det som Facebook bjuder på gratis bara är tomma likes, men den eventuella datan – den får du betala för. Jag kan prata om organisk reach hela dagen – det är värdelöst, det hör dåtiden till och det största problemet för de allra flesta är att det tar för mycket fokus från det man borde lägga tid och kraft på. Tro mig – du har inte tid att OCKSÅ driva kanal och sedan göra annonsering. Inte ens om du råkar jobba på ett budgetbegåvat varumärke.

Att sluta fokusera på organiskt, att sluta jobba organiskt överhuvudtaget, är det första steget till ett förändrat mindset som kommer att leda till helt andra resultat.

 

Tre

Du testar utan att veta vad du testar

Det här att testa sig fram är förvisso bra till en viss gräns. Men för att testa måste vi veta vad vi förväntar oss för typ av svar. Alltså – exakt vilket svar man förväntar sig. Det är därför inget test om man inte gör det med lika mycket …eh… kraft och energi…som att det inte var ett ”test”. Det är t ex väldigt svårt att testa kraften i en viss typ av innehåll utan att mäta hela kedjan från första kontakt med innehåll, via en viss frekvens och till en slutlig konvertering i någon form, även om den konverteringen ligger i någon slags varumärkesförflyttning. Man kan inte testa genom att lägga ut, utan att veta exakt vad man ska mäta. Och effekt styrs av vad du vill att en viss annons ska göra, inte algoritmens dagsform. För ni vet väl att det här med algoritm – det är inget vi talar om längre. Feeden (erna), där väldigt få numera söker sig, är styrd av relevans och relevans bara för dig och ditt beteende.

Test är oftast gjorda med en så liten budget  (i jämförelse) och så små förutsättningar att det helt enkelt inte är mätbart i större skala. (Och alldeles för ofta gjort med innehåll som inte är anpassat.)

 

Fyra

Du mäter fel grejer

Mät på rätt grejer. Tyvärr är ”rätt grejer” något som löpande förändras. Bred reach t ex har minskat i sociala medier till följd av relevansstyrda feeder – istället för algoritmstyrda feeder som premierar det som flest gillar. Det är bara ett exempel på problemet med att mäta absoluta tal över tid. Engagement ska vi bara inte prata om. Att mäta enegagement är inte bara en nedåtgående kurva – den säger heller ingenting om någonting längre. Det är nämligen så att du som annonsör aldrig kan få någon att trycka på like, comment eller share om inte detta redan faller sig naturligt som beteende för den målgrupp du vill nå. Undantaget givetvis är stödlikes från de som jobbar på det aktuella varumärket.

Kort sagt – du ska mäta det som är rimligt att mäta, som är ett aktuellt beteende hos den målgrupp du vill nå och inte minst – som driver din affär framåt. Alltså det som är direkt kopplat till faktisk effekt. Likes. Är. Aldrig. Kopplat. Till. Direkt. Effekt.

 

Nu kämpar vi på!

//

3 vattendelare 2020

Nytt år, nya insikter! Och ja, jag har varit på semester och därför lite slö i starten när det kommer till tankar om vad vi ska tänka på i år. Kalla det nyårslöften om du vill. Oavsett vilket är starten på året en bra tid att försöka samla sig lite och se till det stora hela. Senare under året blir blicken mera grumlig och kortsiktig. Det är allt vi ska hinna innan sommaren, budgetar som ska tömmas på snabba konverteringskampanjer och att rädda upp läget efter någon tidigare kampanj som inte gick som man hade tänkt. Här är därför ett par tankar som kommer genomsyra mitt förhållningssätt till 2020 och eventuellt finns den en del annonsörer som borde ta efter.

 

Jo, data ÄR viktigare än kreativitet

En vattendelare detta. Det gamla gardet, av förvisso svinduktiga byråer, kreatörer och marknadsförare kan knappast lyfta telefonluren och svara på en enda fråga utan att framhålla den eviga tron på kreativitet. Folk som söker jobb hos oss har tackat nej till jobberbjudande eftersom vi citat ”inte sätter kreativiteten främst”. Vet ni – det gör vi visst det. Men kreativitet 2020 måste ha sina rötter i data dvs, i det som vi vet om vår målgrupp och om världen i stort. Jag är så TRÖTT på att prata om kreativ höjd utifrån ett fåtal utvalda kreatörers synvinkel. Och let’s face it – ofta män… Av Sveriges 55 största byråer har endast 7 en kvinnlig creative director och läget är knappast bättre globalt… Men det var inte min poäng. Jag älskar en bra kreativ idé. Men en idé är inte värd någonting om ingen faktiskt exponeras för den och därför har en idé inte kreativ höjd om den inte är gjord för att kunna spridas. Om den inte har det i sitt dna. Ergo – om den inte är baserad på all den data vi har om vår målgrupp och vår omvärld. Så borde också en idé värderas. Hur ”lätt” var det att sprida den, på tvärsen genom ett osannolikt sammelsurium av information, av olika plattformar, mediebeteenden och format. Utifrån DET hittar vi på nya grejer 2020, ok?

 

Hoppa ut i det okända när det är som svårast

Det har väl i ärlighetens namn aldrig varit svårare med marknadsföring? För att vara ett ess måste man ju vara typ dataanalytiker och kreatör, och strateg och …… Och för att basera sina strategiska och kreativa beslut på data måste man också kunna läsa datan. Och omsätta den i praktiken. Det är inte lätt. Det är också två världar som ska prata med varandra som inte har något gemensamt språk. Och då finns det bara en lösning. Den som bestämmer måste våga hoppa ut i det okända, lita på att man har människor runt sig som kan sin sak och dessutom kan översätta en icke analytisk tanke till handling. Är ni med? Jag menar såhär – att försöka detaljstyra digital annonsering utan den kunskap som krävs blir inte bra. En ”enkel” liknelse är pressmeddelandet som ska korras in i minsta beståndsdel. Missförstå mig rätt – man ska givetvis formulera sig på ett sätt som inte kan misstolkas och budskapet är naturligtvis viktigt, men att detaljstyra ett pressmeddelande får ju som bekant ingen effekt eftersom en journalist skriver det som en journalist vill. En journalist sätter den rubrik som en journalist tycker och om du inte ligger väldigt nära en väldigt rimlig rubrik själv blir det något helt annat. Inte att förglömma att det perfekta pressmeddelandet, utan hänsyn till journalistens egen publik, med stor sannolikhet aldrig blir publicerat alls. Min poäng är att lita på processen. Då har man också mycket större möjligheter att ställa höga krav på resultatet. Om man själv har efterkryddat soppan kan man inte skylla smaken på någon annan så att säga.

 

Att luras är hemskt ute

Jag är så trött på lur! Dels är vi redan överrösta med olika typer av fake news, men framför allt – bristen på autenticitet! Hela 2019 präglade av detta, inte minst vad gäller tuff kritik mot influencers, men samtidigt levde ”det skojiga luret” kvar i många kampanjer. Dvs när man ska ”lura algoritmen” eller göra olika pranks mot målgruppen. SOS alarms skämtade t ex den 1 april om att man bytte larmnummer. Hö hö – eller inte…

Nej, istället ser vi ett omåttligt behov av autencitet som man borde profitera på! Jag vill se varumärken som inte ställer en ”mullig” modell på Instagram för att sedan ha samma trötta 42-kilos 14-åringar som klädhängare när man börjar bläddra bland produkter på hemsidan. För att inte tala om sustainability. My god – green washing kommer kommer explodera i år. Under stor ängslan ska läggas till. Mitt tips är att stå för det man är och inte hitta på goda ting i syfte att vinna billiga poänger. Var bättre människor helt enkelt. Eller ja…enkelt och enkelt…

 

Sätt höga mål och ambitioner nu! Vi ses på andra sidan!

 

 

Hetpotatisen politiska annonser fortsatt kontroversiellt

Det hör var ju spännande hörrni! Donald Trumps kampanjbudget för presidentvalet nästa år är 7,3 miljarder svenska kronor. Och något han givetvis satsar stort på är Facebookannonser. Jag trodde först inte det var sant när jag läste att hans kampanjteam ab-testar upp till 60 000 annonser samtidigt för att säkerställa effektivitet (via robotar då givetvis). Men så gick jag in på Trumps officiella Facebooksida och kollade annonsbiblioteket. Bara senaste dygnet finns 7 200 annonser, det framgår inte om de är aktiva eller t ex schemalagda, men det är minst sagt en smula anmärkningsvärt. Senaste 7 dagarna finns 18 000 annonser. Tjoflöjt hörrni!

 

Även om det finns riktiga journalister som kan göra den här granskningen BETYDLIGT bättre än jag, kunde jag inte låta bli att gå och kolla på övriga kandidater. Joe Biden senaste 7 dagarna 270 annonser.  Bernie Sanders 1 200, Facebookkritikern Elizabeth Warren 3 700 och så vidare. Nu är det för all del inte mängden annonser eller storlek på budget som nödvändigtvis avgör vem som gör det här bäst. Men det är en BETYDLIGT bättre indikation än tröttsamma begrepp som followers, likes, comments och shares och annan skåpmat.

 

Uppeldad av ab-testing deluxe kollade jag en snabbis på svenska partier. Det är alltså bara Sverigedemokraterna och Liberalerna som haft någon form av annonsering den senaste månaden. Det kan bara betyda en eller båda av följande slutsatser;

  1. antingen förstår man överhuvudtaget inte Facebooks (4 appars) kraft som marknadsföringsverktyg. Man slösar med både tid och resurser på organisk räckvidd och gör kort sagt alla fel i boken om man tänker sig att man ska väcka debatt, skapa uppmärksamhet för sina frågor och marknadsföra den kampanj som är i antågande i säkert massor med traditionella medier.
  2. Man tror att det finns något fult i att annonsera i sociala medier. Jag kan ha viss förståelse för det eftersom det nästan uteslutande är den bild som media ger av just marknadsföring av framför allt politiskt innehåll i sociala medier. Det är i det närmsta likställt med att exploatera människors privata data. Detta är inte sant. Däremot är det otroligt oinsiktsfullt och visar på en stor brist i kunskap. Låt mig bara för det EN GÅNG FÖR ALLA döda 3 av de vanligaste argumenten mot att inte marknadsföra sig i sociala medier på RÄTT sätt.

 

Organisk reach är mera ”äkta”

Organisk reach är inte finare, mer engagerande eller mindre påträngande än köpt annonsutrymme. Tvärtom innebär det enbart en enda sak – den målgrupp du eventuellt ändå når är vare sig bred eller den målgrupp du absolut behöver nå och engagera för att lyckas. Att jobba organiskt i råttan-i-pizza-tro att det är mer äkta är själva grunden för uttrycket – se inte skogen för alla träd.

 

Vi kan inte arbeta med ”dark social”

Köpt annonser hette ett tag ”dark social” i folkmun – det var oerhört trendigt – men betydde bara att annonserna var riktade mot en viss målgrupp och därför inte synliga för alla andra. Men det betyder alltså INTE att alla annonser som är riktade är fejk news, innehåll som hotar demokratin eller på andra sätt inte är rumsrent för partier och politiker med ett vitt samvete. Det är tvärtom numera öppet för alla att titta på annonser som också är exponerade för andra målgrupper än den du själv råkar tillhöra.

 

Vi för en dialog med vår målgrupp annorstädes

Annonsering på Facebook(s alla appar) kommer ha betydelse för bägge dessa val, dvs det svenska och det amerikanska. Tro inget annat. Låt oss nu enas kring att den som lyckas använda plattformarna på rätt sätt inte bara bidrar till ett öppnare och mer demokratiskt samhälle genom att faktisk lyckas interagera med sin målgrupp, utan också visar på en modern syn på den digitala värld vi faktiskt lever i.

 

/

Bli mer relevant och slipp kritik

En sak vi kan ta med oss från kommunikationsåret 2019 redan nu, är att det är oerhört lätt att trampa folk på tårna. Eller att få kritik snarare. Det är kort sagt mycket, mycket lättare att få kritik än tvärtom. Jag minns inte ens alla kampanjer och utspel som fått kritik under året, men man behöver inte leta länge för att hitta exempel. Och observera nu att jag inte lägger någon värdering i huruvida kritiken är befogad eller inte.

 

I dagarna har vi läst att  Beijer Byggs reklamkoncept ”Bygga åt idioter” retat upp folk. ”Bygga åt idioter” verkar vara ett försök att positionera sig mot proffsbyggare genom att…”klanka ner” på amatörer.

 

Bröstcancerfonden och Mustaschkampen får kritik för könsstereotyp reklam, eller mer såhär – de båda organisationerna får kritik för att vara könsstereotypa i sitt försök att vara motsatsen till könsstereotypa.

 

En av Sveriges mest inflytelserika influencers – Kenza får stormkritik för att hon semestrar med sin familj i Dubai trots att hon tidigare gjort ett samarbete med Amnesty och i Dubai följer man inte grundläggande mänskliga rättigheter. Ergo – hon borde inte semestra i Dubai.

 

Arla och Oatly-kriget är också en situation där Oatly får kritik för att överhuvudtaget göra reklam som handlar om klimatavtryck när en del av ägargruppen också investerar i kolkraft i Kina. Arla får också kritik för sitt motdrag att OCKSÅ marknadsföra klimatavtryck eftersom well, det helt enkelt inte stämmer (enligt kritiken).

 

Min spaning här är att vi delvis hamnat i en ond cirkel, där jag tror vi misstar människor för gudar. Och därmed varumärken. Alltså såhär – världen har aldrig varit mer transparant än nu. Ta som exempel kändisar. När jag var liten var min enda access till New Kids On The Block Tidningen Okej, som väl kom en gång i månaden? Då låg man där hemma och väntade på mittuppslaget och tejpade omsorgsfullt upp affischen och hoppades att man fått till det där med häftklamrarna så det inte blev hål i någons ansikte. Nu vet vi för mycket om dagens New Kids On The Block. Accessen är oändlig. Mängden content lika extensiv som behovet omättligt. Och samtidigt börjar vi kritisera varandra hejdlöst för att vi är människor. För att vi inte tänkt på allt, för att alla våra åsikter inte är politiskt korrekta. För att vi begår misstag, tänker mest på oss själva ibland och att allt detta sammantaget också kommer ut i reklam vi lyckas kränga in hos en kund. Och då blir det ibland en reklamfilm 2019 med BARA lintottar, det blev ett vd-byte från Anders till Magnus, till Johan och till Anders igen, och tänka sig vi både flög till och njöt av värmen i Dubai fast det är straffbart att vara homosexuell där.

 

Sättet att bryta den här onda cirkeln är att vi måste börja omfamna att vi är människor istället för tvärtom. Vi måste släppa in varandra i vårt fulaste. För om vi bara sitter såhär framför varandra och pratar – då har man sympati för det mesta. Om man bara ges utrymme att förklara så finns det ju en människa värd att tycka om även om man gillar jättemycket att flyga, inte köper mobillåda i julklapp till sin partner, har päls, äter kött och gör andra fruktansvärda misstag varenda dag faktiskt.

 

Som annonsör är ju svaret lite mindre flummigt dock. Det är ju relevans va. Du måste vara relevant för din målgrupp vid varje givet ögonblick. Du kan per definition inte vara relevant för alla, och vet du – det spelar inte heller någon roll. Det som gör ont i den här ekvationen är väl att den här målgruppen som man tycker man redan segmenterat sönder – måste brytas ner i ännu mindre beståndsdelar. För annars hamnar alla i en situation där kommunikation blir allt mer slätstruken, men man får ÄNDÅ kritik. Hur öppen dörr man än slår in så åker kampanjen ner pga kritikstorm. Att våga stå på sig där och skita i den där ”kritiken” är ofta mer begärt av en organisation än hårdare segmentering…

Nu lär vi oss något av det här inför 2020 tycker jag!

Rökaren Facebook pay

Jag älskar hur Facebook lanserar grejer. Man vaknar en dag bara och så är det något som lanserats. Det gäller även stora grejer som, sett över tid, i princip förändrat hela vårt beteende. Eller vad sägs om Instagram Stories till exempel. Eller att göra Messenger till en separat app istället för några slags döda sms-liknande konversationer på desktop.

 

Jag väljer att tolka de här ”tysta” lanseringarna som att det också slutgiltigt avgörs av användarna. Det finns nämligen extremt många tysta lanseringar som. Inte. Lett. Till. Ett. Skit. Det är gärna de som från början känns mer riktade mot annonsörer. Facebook Canvas är en sådan grej. Ojojoj, tänkte annonsörer – vilken fest. Men sen blir det liksom ingenting av det. Helt enkelt för att användarna inte nämnvärt påverkas av det. IGTV får man ändå säga är en annan icke-succé. Och om det trots allt liknar succé beror det enbart på det ”kundunderlag” som trots allt exponeras för möjligheten till IGTV på daglig basis.

 

Nu smyglanseras då, i denna anda,  Facebook Pay. Lanseringsvanan trogen saknas också mer exakt info. Plötsligt bara finns det (på vissa marknader).

 

En sak man kan säga säkert är i alla fall att det inte känns som någon onaturlig förlängning av Facebooks erbjudande. Det har länge gjorts olika uppdateringar som handlar om at förvandla Facebook till en e-handelsplattform. Detta kommer vara en i raden av uppdateringar som stödjer den utvecklingen.

 

Dessutom kan man se det som ytterligare en uppdatering i det här universumet som Facebook blivit. Det vill säga att du i princip inte behöver lämna Facebook för att göra det du gör på internet, chatta och skicka meddelanden, läsa nyheter, få inspiration och shoppa och vad du nu gör mer för skumraskaffärer på internet.

 

Pressreleasen kom i tisdags och nu är det torsdag. Jag var lite långsam den här veckan. Men ni kan också chilla. Man vet efter ett tag om det blev något av det och blir det det så kommer det märkas! En behöver inte skriva upp i sin anteckningsbok datum för svensk release…

 

 

//

 

Eventuella slutsatser kring Facebooks nya dyra logga

Facebook har skaffat sig en ny, och förmodligen sinnessjukt dyr logga. Jaha tänker ni, det gör ju folk hela tiden. På ungefär samma sätt faktiskt. Man svajsar till det med färger och tar bort ett streck under ett T och då förändrar det varumärkets själ och så.

 

Men i det här fallet finns det ändå någon rimlighet i just färgbyte. För  Facebook skapar alltså en logga som så att säga avser alla fyra appar. Som en sömlös tjänst, vilket för övrigt är precis vad det är (nästan). Här är mina tre filosofiska slutsatser kring denna enda logotype. Mycket användbart för framtidens marknadsföring.

 

Låt allt bli en kletig röra

Skilj inte på Facebooks fyra appar nämnvärt. Och om du gör det pga uppenbara anledningar – tillåt ändå att de i mycket hög utsträckning samspelar med varandra. I slutändan är allt sprunget ur samma databas – det finns ingen anledning att då sätta upp egna silos mellan ”det content vi ska ha på Instagram” och ”hur vi ska komma överst i algoritmen på Facebook”. Med vyn ”olika typer av annonsplacering är olika effektivt beroende på målgrupp och syfte” så upptäcker du snart på ett mycket mer naturligt sätt vad ”rätt” content på t ex Instagram är.

 

Inte dags för gerilla marketing

Ett ännu flummigare tips är detta med att följa trenden lite. Du vet som alla är så peppade på när det kommer till positiv output som många likes på ett brandat spöke på Halloween. Men betänk också i vilken position Facebook befinner sig och vad som föranlett detta förmodligen enormt stora arbete som bl a innefattar släppet av en ny logga. A l l t handlar om integritet för användarna och säkerheten på plattformen – väl översatt till kampen mot fake news och ”förbjudet” påverkansarbete. Det är inte läge att jobba med någon slags gerilla under cover fake marketing just nu. Inte ens vara där och nosa. Inga click bates, inga gråzoner när det kommer till hur man använder personlig data (i den mån det överhuvudtaget går) och inga aggressiva former av påverkan som liknar det som politiska utspel just nu får så mycket kritik för.

 

Fler än döda fiskar borde följa strömmen

Gör grejer som är relevant för användare och som gör världen till en bättre plats! Och använd alla tillgängliga plattformar som finns där din målgrupp vill kommunicera med dig vilket de vill om du på något sätt är relevant. Helt enkelt vänd på steken! Se skogen för alla träd. Där någon stänger en dörr öppnar man lätt ett fönster. Jag vill mena att man kan översätta det här med att man absolut inte behöver uppfinna något hjul – man behöver bara spela med. Ni vet – ska man vinna ett parti med poker måste man spela rent . Man kan t ex inte hitta på egna regler längs spelets gång. Försök inte hävda att din hand faktiskt ÄR vinnarhanden för att ni på er firma bestämt det. Utan spela spelet. Gör innehåll som folk gillar att titta på och som är verifierat att de redan gillar. Och använd regelboken för att distribuera det.

 

Ska vi prova ändå att applicera för framtiden?

3 insikter från veckan som gick

Twitter förbjuder politiska annonser

Denna veckas motsvarighet till förra veckans nyhet om att Facebook plockar bort plastikoperationsfiltret var helt klart nyheten om att Twitter förbjuder politiska annonser. Twitter tycker nämligen att utrymmet för politiska utspel ska förtjäna sin plats, inte köpas. Snark. Ytterligare en bevattningsomgång till myten om att det organiska är så himla äkta och på riktigt och det köpta måste köpa sin väg fram för det inte kan stå på egna ben. Så. Fungerar. Det. Inte.

 

Lugn nu med Halloweenposterna…

Det är Halloween den här veckan! En tradition jag absolut inte tagit till mig eftersom den introducerades för mig när jag flyttade från Värmland till Stockholm när jag var 15-16 sådär. Traditionen bestod då i att man blev bjuden på en fest där man skulle vara utklädd, fast snygg. Klipp till att Halloween blev en sådan där kalenderdag när det är oerhört roligt för varumärken att göra content på temat. Jag förstår att planen redan är lagd, men manar ändå till lugn bland varumärken i stort. Man hamnar alltså inte ”högre i algoritmen” för att man ”taggar in i fenomen som många pratar om”: Tvärtom drunknar man i en flod av fladdermöss och prinskorvmumier.  Det finns så många skäl till att ta det lugnt med Hallowenposter – men den främsta kanske är att allt innehåll man gör i alla marknadsföring vid varje givet tillfälle ska vara relevant för de personer som ska se det.

 

Det våras inte för influencers

Det startade redan i våras och har säkert inte nått sin kulmen ännu, men detta års motsvarighet till 2013 år sociala medier-kris är definitivt influencerkris. Såhär – sociala medier-kriser inträffade under en kort period i Facebooks historia när två viktiga parametrar levde sina bästa liv samtidigt. Det ena var att Facebook tryckte upp i folks feeder all interaktion som ens vänner hade med olika företag. Eftersom idéen om att om Kalle och Magnus har gillat TeliaSoneras sida på Facebook är jag more likely att också göra det. Det andra var att användare började upptäcka att det var supereffektivt att hämnas på olika företag man var arg på genom att haverera på dem i ett Facebookinlägg som sedan fick 13 000 likes och blev en artikel i Aftonbladet. Så här blir det inte längre för övrigt, jag ska inte gå in på varför.

Men däremot får influencers hård kritik just nu när de agerar på ett sätt som inte anses förenligt med deras varumärke. Ett exempel är Kenza som tidigare i år gjorde ett samarbete med Amnesty kring mänskliga rättigheter och som sedan semestrar med familjen i Dubai där det, enligt Amnesty, t ex är straffbart att vara homosexuell. Ett annat exempel är skandaler kring olika produkter som flertalet stora influencers har gjort reklam för, men som sedan visat sig vara rena bluffprodukter, t ex blackpods som bl a Isabella Löwengrip engagerat sig i. I korthet är min reflektion såhär långt att desto mer inflýtande man har desto större blir kraven. Profiler som Kenza är rena motsvarigheter till mediehus, men med det lilla dilemmat att mediehuset också är en person som vill åka på semester med sin familj till någonstans dit det är rimligt att flyga med ett spädbarn men där det ändå är varmt. Det blir vanligtvis Dubai såhär års. Som vanligt måste vi hitta på nya sätt att granska och ålägga ansvar – inte överföra t ex det vi kan och vet om traditionella mediehus, ansvariga utgivare osv. Tills vi hittat en form för detta, kommer mången influencer hamna i mycket blåsväder framöver – det är ett som är säkert.

 

”Happy halloween” på er…

 

 

3 saker som skakat världen i veckan som gick

Ny vecka till ända! Här är tre grejer som skakat om the world of social media (nåja).

 

Facebook jobbar mot skeva skönhetsideal

Det blev märkligt nog en stor nyhet att Facebook slopar Instagramfiltret som visar hur man ser ut om man plastikopererat sig. Och skälet är visst att det bidrar till mental ohälsa. Ok, gott så. Facebooks pr-byrå skickade ut här strax efter sommaren att Facebook just nu gör krafttag mot just kroppshets och skeva skönhetsideal. Klipp till att man överhuvudtaget släpper ett plastikkirurgifilter. Men såhär – det här plastikkirurgifiltret var ju mer ett skrämselfilter som visar hur det ser ut när man gått till överdrift. Ni vet när man ser ut som en svullen katt med jokermun. Kvar i filterbiblioteket finns alla filter som gör dig j ä t t e snygg med perfekt hud, stora, glittrande ögon och bländvita tänder. Det är väl i så fall mycket värre. Men man fick ju väldigt mycket uppmärksamhet! Så skulle jag också gjort…

 

Fake news i kvadrat

Senatorn, tillika presidentkandidaten  Elizabeth Warren, ni vet hon som just nu går hårt åt Facebook och andra techjättar för att hon typ vill minska deras makt. Hon i alla fall publicerade en fake news-annons på Facebook i protest mot att Facebook uppdaterat sina regler för politiska annonser. Som i korthet går ut på att Facebook i princip tillåter politiker att posta ”vad som helst” rent innehållsmässigt, men istället fokuserar sin reglering av fake news på att kräva mer av avsändaren som bl a måste ha ett verifierat konto. Summa summarum – är det inte kewl att superkritikern Elizabeth Warren själv ivrigt använder Facebooks plattformar för att driva sin kampanj? Kan det vara för att en kampanj av den storleken kräva en mediemix som inte kan vara utan Facebook? Men sen hoppas jag att vi till 2020 slutar betrakta annonsering i sociala medier som mer kontroversiellt än annan typ av annonsering, i det här fallet politiskt påverkansarbete, eller marknadsföring i stort. Det är inte straffbart att ha pixlar och jobba lite med datan! Gör det snyggt bara. Inte genom fake news…

 

Tv-debatten fortsätter…

Det har (återigen) rasat en mediebyrådebatt i Dagens Media. Ett fullskaligt krig mellan mediebyråer som försvarar tv i ena ringhörnan och Calle Schulman och Cecilia Eyem (CSD på min byrå) i andra ringhörnan som menar att tv inte ska få styra varenda beslut man tar. Hur ska vi sammanfatta den här infektionen? Jag tror nyckeln är mätning. Mät så enkelt som möjligt hörrni! Och skit i att göra en teoretisk åtskillnad på äpplen och päron. Och att tv inte har samma betydelse nu som 1995  betyder varken att den helt saknar betydelse eller att den är värdelös. Den har bara fått konkurrens. Inte minst när det kommer till effektiv mätning. Debatten fortsätter!

 

Marknadsförares guide till svenskarna och internet

Svenskarna och internet 2019 är äntligen här! Här är några medskick till marknadsförare:

 

98% av Sveriges befolkning är nu på internet. 95% dagligen. Detta borde rimligtvis också spegla hur man fördelar en mediebudget. Ok, lite yxigt kanske, men fullt tillämplig. Det är helt enkelt mer än dags att låta digitalt styra och sedan EVENTUELLT strököpa analog stödmedia, inte tvärtom. Oavsett fördelning – aldrig tvärtom.

 

Jättejättemånga internetanvändare tycker att tiden de spenderar i social medier är meningslös. Det må så vara. Jag håller för övrigt med (jag måste sluta kolla på Facebook Watch). Märk väl att det INTE betyder att folk inte använder sociala medier. Märk också väl att det INTE betyder att folk är på väg tillbaka till ett mer analogt eller traditionellt mediebeteende. Känslan av meningslöshet är naturligtvis också fullt jämförbart med att zappa på tv: n 5 timmar per kväll som vi gjorde förr… Det som det däremot tyder på (tror jag) är att vi slösurfar i ”feeder” allt mindre och allt mer använder sociala medier för att kommunicera med andra i mindre forum. Kort sagt: vi chattar med varandra. Kom ihåg vad Facebook sa själva tidigare i år om denna förändring: ”from town square to living room”. Och hur ska man förhålla sig till det? På många sätt. Genom att skapa content för färre personer i taget, att skapa content som är gjort för att delas i mindre forum, att mäta på KPI: er som är rimliga givet situationen – är bara några exempel.

 

Sedan har vi den naturliga skepsisen mot allt digitalt. Det digitala hotet om man så vill. Rimligt i kölvattnet av både integritetskränkande läckor till höger och vänster och känslan av att vara övervakad av sin egen jävla telefon. Det har naturligtvis många konsekvenser men en – är att folk är mycket mera restriktiva med vad de gör i framför allt sociala medier. Det är inte längre praxis att skriva statusuppdateringar om allt man gör så att det blir synligt för alla. Man ger inte heller uttryck för allt man gillar genom att öppet visa det. Ergo: likes, comments och shares på ett ”town square”-sätt är inte ett beteende att jaga. Det är helt enkelt över. Nu.

 

Sammantaget vill jag mena att allas marknadsplaner, strategier och budgetar bättre ska spegla det beteende som rapporten så tydligt beskriver.  Årets rapport borde därmed för de allra flesta innebära stora förändringar. och gengäld också mycket bättre resultat.

 

 

 

Jag älskar Facebook Watch!

Efter extrem skepsis kommer solsken! Jag pratar förstås om Facebook Watch. Jag är i chock. Jag tycker jag kollar i fem minuter MEN DÅ HAR DET GÅTT 3 TIMMAR! Det vill säga exakt det Facebook vill. Det betyder också att Facebook som app fått ett jäkla uppsving hemma hos mig.

 

Låt oss ta det från början. Istället för den här oerhört överfulla, fullständigt irrelevanta Facebookfeeden där gamla klasskompisar från treans födelsedagar friskt blandas med typiska Facebooknyheter som ”Pensionär på äldreboende fick ingen mat på 8 dagar” – kom då splittringen. Facebook delade upp innehållet i kategorier åt mig. En flik blev till för grupper – javisst är jag där och pillar! Det är taxvalpar som sökes och bilder på syskonen till vår egen nya familjemedlem Boo. Absolut. Och sedan är det då Watch. Det är nu en drog.

 

För er som inte omfamnat splittringen är Watch helt enkelt längre videoformat, men som är skapade för att inte bara vara långa som ett egenvärde, utan för att behålla min uppmärksamhet länge. Det är en renässans för viralvido, lifehacks och de där för-e-bannade matlagningsfilmerna som jag tröttnat nåt så fruktansvärt på.  Tills nu… Några viktiga insikter för annonsörer nu då (det är redan en hel del annonser där inne, som jag effektivt sorterar bort till förmån för ”Making Elsa 3D cake” och ”Bulldog is completly obsessed with all of his bowls”.

 

Format är allt – endast om innehållet är rätt

Jag läste den här artikeln:

 

Naturvårdsverket betalade en halv miljon för fyra poddavsnittt

…och tänkte – men herregud. Ljud är inne nu absolut. Varenda människa går ju omkring och lyssnar på innehåll istället för att titta på det. Poddar har exploderat. Det gör alltså inte att folk är mer intresserade av reklam eller dess välklädda broder content marketing. Att starta en podd som företag och därmed skapa fritt spelutrymme för att prata om allt som man inte får gehör för i något annat forum – det kommer formatet ljud alltså inte att lösa åt er. På precis samma sätt är det med Facebook Watch. Bara för att jag kollar för mycket på Facebook Watch betyder inte det att jag är intresserad av vad som helst. Jag är mycket selektiv, och just därför råkar väldigt mycket av innehållet som exponeras för mig vara sådant som jag vill titta på. Och alla filmer följer samma mönster – de är snabba, ljudlösa (om man vill), enkla att hänga med i, handlar om saker som har extremt låga trösklar (djur som far illa, någon som är sinnessjukt bra på att baka tårtor, en räddningsaktion för att rädda en hund som fallit i en vak, helst då räddad av en isbjörn eller dylikt). Ni hajjar? Formatet är oerhört viktigt, men det är fortfarande ett samspel med innehåll som inte GÅR att komma runt.

 

Livslängden är en mindfuck

Det är en mindfuck det här att en person som ser en film aldrig mer kommer se den filmen. Det är varken ett beteende från personen eller en ”exponeringsstrategi” från Facebook. När jag har sett bulldogen bära runt på sina matskålar i 7 minuter kommer jag inte kolla på det igen. Ge mig nytt bara! Man måste således exponera nytt material för mig nu, jag är klar med det förra. Paus för reflektion om både produktionskostnader, nyckeltal för mätning och budskap.

 

Kraven på innehållet är helt orimliga

Om man vill säga någonting annat än ”The dying chimpans meet old friend” eller ”7 cute Barbie mini bags made from binder clip” så är det väldigt svårt. Kort sagt – man måste antingen säga ”tunga” saker på ett populistiskt sätt (tänk den där filmen som harvat runt nu i säkert ett år om havens skräpberg, den har ni väl sett?), eller så måste man helt enkelt backa till de mycket enkla regeln att fråga sig vilka är med min målgrupp, var hittar jag dem och vad kommer de att göra med innehållet när de nu exponerats för det. Ni förstår skillnaden på den målgruppsinriktade strategin jämfört med ”alla ska gilla detta och helst uttrycka denna gillan i trycka på just gilla”.

 

Älskar ändå Watch, det var egentligen bara det jag ville säga.