Facebooks kvartalsrapport påminner mig om en källarlokal på Gärdet

Jag flyttade till Stockholm år 1984, när jag fick mitt första journalistjobb här i stan. Jag skulle redigera den då helt nya tidningen Computer Sweden, en nyhetstidning i tabloidformat som riktade sig mot IT-industrins medarbetare och som kom ut varje vecka.

Min kunskap om datorer var klart begränsad, jag hade gått en Basic-kurs på TBV i Umeå eftersom det krävdes viss programmeringskunskap för att få gå kursen i ordbehandling, som jag egentligen var ute efter. Men jag utgick från att de tre personerna, som utgjorde resten av redaktionen, var tunga experter inom området. Första dagen insåg jag dock att jag var den enda personen i redaktionslokalerna i en källare på Gärdet som faktiskt hade sett en dator på riktigt. Övriga hade bara sett datorer på bild. Vi skrev på skrivmaskiner, alla manus budades till sätteriet eftersom vi inte hade råd med en fax och de andra på redaktionen hade precis som jag bara några månaders erfarenhet av journalistyrket.

Men trots detta usla utgångsläge så blev Computer Sweden en sanslös succé med tiden. Jag kan inte säga att jag har någon större del i framgången, tidningen jag var med och gjorde var rätt usel. Men det jag fick med mig från Computer Sweden var två saker, dels en förståelse för vilken kraft det finns i att starta en verksamhet från scratch, dels ett livslångt intresse för digitaliseringens möjligheter.

På 80- och 90-talen var de allmänna journalisternas intresse för Silicon Valley och bolag som Apple och Microsoft närmast obefintlig. När Bill Gates besökte Stockholm kunde alla frilansare som intresserade sig för IT-branschen enkelt få en halvtimme med honom för att prata om hans syn på framtiden.

När techjättarna numera rapporterar sina kvartalssiffror, som de gjorde natten till fredag, analyserar alla nyhetsredaktioner hur detta påverkar världsekonomin och valet i USA.

För medieindustrin är det Facebooks och Googles utveckling som är mest intressant. De har skapat annonsplattformar som förmår att konkurrera effektivt både globalt och ner till minsta lilla ort i nästan hela världen. Och trots att de började dominera utvecklingen redan på 00-talet så är det först på senare år som medierna på allvar börjat fundera över vad vi kan göra för att möta detta. I Danmark enades mediebolagen så sent som i oktober i år om att skapa en gemensam plattform för programmatiska annonsköp. I Sverige har vi inte ens kommit så långt.

En viktig orsak till detta är att många medieföretag har hundraåriga historier bakom sig. Det är inte så många som har erfarenhet av att starta ett bolag i ett garage eller en källare. Jag tror också det är därför nystartade mediebolag som Breakit är betydligt mer innovativa och snabbare skapar nya affärer jämfört med lönsamma jättar som Dagens Industri.

Möjligen börjar medieindustrin i Europa bli lite effektivare i konkurrensen med framför allt Facebook. De senaste åren har det varit tydligt att Facebook inte längre har riktigt samma snabba tillväxt i Europa som de fortfarande har i USA.

Utvecklingen av Facebooks annonsförsäljning är en fråga som kräver en egen bloggpost, så låt mig återkomma till det. Just nu är min poäng att det finns mycket för medieindustrin att lära sig från techbolagens utvecklingsstrategier.

I IT-branschen förstår alla att du inte kan leva på gamla meriter. Man är ständigt beredd att ompröva sin affärsmodell och utveckla nya produkter. Och framför allt är man alltid beredd att följa konsumenten dit hen går. I mediebranschen har detta blivit bättre de senaste åren, få saker är så bra för ödmjukheten som att se intäkterna försvinna. Men många tidskrifter, dagstidningar och TV-kanaler räknar fortfarande kallt med att man kommer att kunna fortsätta på nästan samma sätt nästa år som man gjort i år.

Det var denna attityd från gamla medier som gjorde att Computer Sweden kunde bli så framgångsrik. Samma skäl gjorde att vi på Dagens Medicin, som jag var med och startade 1994, så lätt kunde konkurrera med Läkartidningen, som inte reagerade alls de första fem åren. Så långsamma och lata tror jag få medier är i dag, men jag undrar hur många av Sveriges papperstidningar och tidskrifter som har en tydlig plan över hur de ska hantera digitaliseringen de kommande tre åren.

Vem utnyttjar möjligheten som Apple ger mediebranschen?

I onsdags lanserade Apple nya tjänster och nya versioner av sina operativsystem. Det som fick mest uppmärksamhet i medierna var att Spotify kritiserade Apples nya paketering av sina tjänster, bland annat Apple Music. Detta är ytterligare ett exempel på hur Apple missbrukar sin dominerande ställning, vilket drabbar konkurrenter, menade Spotify.

Att de stora techbolagen har kontroll över mycket som styr förutsättningarna för medieföretag är ingen nyhet. Men konkurrensen mellan de stora bolagen innebär ibland att de skapar problem för varandra som kanske kan gynna de traditionella mediebolagen.

En av nyheterna i Apples lanseringar i förra veckan var att deras webbläsare Safari nu blockerar så kallade spårare att följa en användare mellan webbplatser. Apple har insett att väldigt många ogillar att bli förföljd av annonser på alla sajter bara för att man kollade på några produkter för flera dagar sedan. I Safari kan man nu se vilka spårare som stoppats genom att titta på den Integritetsrapport som finns inbyggd. Efter några dagars surfande så ser min rapport ut så här:

 

De spårare som stoppats i min dator ägs främst av Google och Facebook, som synes. Hur mycket just denna tekniska förändring kommer att betyda i praktiken är för tidigt att säga. Men jag tycker att det är ett bra exempel på att det är teknikutvecklingen som styr mediernas förutsättningar och att det fortfarande är i Kalifornien som besluten tas.

För trots att det framför allt är mediesajter som jag besökt under de senaste dagarna så är det inte medierna själva som utvecklat tekniken som möter användaren. Och svenska mediesajter är fortfarande sorgligt långt efter Facebook och Google i teknikutvecklingen.

Prova att gå in på en vanlig lokaltidnings sajt för att exempelvis köpa annonsering för 200 kr med placering intill dagens stora debattartikel. Jag skulle bli förvånad om det finns en enda tidning i Sverige som erbjuder detta. På Facebook kan jag däremot bli kund, ladda upp text, bild eller video och få annonsen publicerad där jag vill ha den inom några minuter.

Jag vet att bara Facebooks utvecklingskonto är större än den svenska mediebranschen. Men att annonsörerna ska kunna köpa digitala annonser på alla Sveriges dagstidningar lika enkelt som det är att köpa detta på Facebook kräver inte en miljardbudget.

Det Apple nu gjort är att sätta lite käppar i hjulet för sin ärkefiende Google samtidigt som man stärkt sin egen image som företaget som vill skydda sina kunders integritet. Men när de gjort detta har de också gett mediebolagen lite draghjälp i konkurrensen med Google och Facebook. Låt oss hoppas att några mediebolag utnyttjar möjligheten att flytta fram sina positioner en aning på den digitala annonsmarknaden.

**************************************

I mitt första blogginlägg skrev jag om att ledningen på Örnsköldsviks Allehanda redan 1983 förstod att dagspressens annonser skulle bli digitala. Min poäng var att medierna har förstått utvecklingen sedan länge men att detta inte räckt för att klara konkurrensen med globala aktörer.

I dagarna har jag läst Peter Englunds nya bok, Söndagsvägen, som är baserad på att verkligt och mycket uppmärksammat mord i Hökarängen 1965. Poliskommissarien som leder utredningen av mordet, både i boken och i verkligheten, heter GW Larsson. (Inte nog med att han heter GW, enligt Peter Englund är han också förebilden för Martin Beck i Sjöwall/Wahlöös bokserie, Roman om ett brott, som utkom med sin första del samma år.)

I Söndagsvägen berättar Peter Englund att GW Larsson funderar över om han skulle kunna använda en dator för att registrera alla de tips som kommer in till polisen. Det framställs lite som ett skämt, det finns inte en enda dator inom polisen vid den här tiden. Men datorer är ändå inget okänt, Peter Englund citerar tidningen Expressen som samma år skriver om hur datorerna kommer att förändra vår tillvaro:

”Datan planerar åt er, väljer ert yrke, utbildning och framställning. Den väljer också er bostad, resmål för semestern. Den hjälper er att hitta rätt hobby, rätt skjorta, rätt strykjärn. Naturligtvis letar den också fram er idealiska äkta hälft. Datamaskinen blir er minneslista – farmors födelsedag, telefonnumret till Charlies sommarstuga i Amerika. Men den ersätter också alla uppslagsverk, tavlor, grammofonskivor, filmer.”

Redan 1965 förutsåg alltså Expressen såväl Wikipedia och Spotify som Netflix.