Facebooks kvartalsrapport påminner mig om en källarlokal på Gärdet

Jag flyttade till Stockholm år 1984, när jag fick mitt första journalistjobb här i stan. Jag skulle redigera den då helt nya tidningen Computer Sweden, en nyhetstidning i tabloidformat som riktade sig mot IT-industrins medarbetare och som kom ut varje vecka.

Min kunskap om datorer var klart begränsad, jag hade gått en Basic-kurs på TBV i Umeå eftersom det krävdes viss programmeringskunskap för att få gå kursen i ordbehandling, som jag egentligen var ute efter. Men jag utgick från att de tre personerna, som utgjorde resten av redaktionen, var tunga experter inom området. Första dagen insåg jag dock att jag var den enda personen i redaktionslokalerna i en källare på Gärdet som faktiskt hade sett en dator på riktigt. Övriga hade bara sett datorer på bild. Vi skrev på skrivmaskiner, alla manus budades till sätteriet eftersom vi inte hade råd med en fax och de andra på redaktionen hade precis som jag bara några månaders erfarenhet av journalistyrket.

Men trots detta usla utgångsläge så blev Computer Sweden en sanslös succé med tiden. Jag kan inte säga att jag har någon större del i framgången, tidningen jag var med och gjorde var rätt usel. Men det jag fick med mig från Computer Sweden var två saker, dels en förståelse för vilken kraft det finns i att starta en verksamhet från scratch, dels ett livslångt intresse för digitaliseringens möjligheter.

På 80- och 90-talen var de allmänna journalisternas intresse för Silicon Valley och bolag som Apple och Microsoft närmast obefintlig. När Bill Gates besökte Stockholm kunde alla frilansare som intresserade sig för IT-branschen enkelt få en halvtimme med honom för att prata om hans syn på framtiden.

När techjättarna numera rapporterar sina kvartalssiffror, som de gjorde natten till fredag, analyserar alla nyhetsredaktioner hur detta påverkar världsekonomin och valet i USA.

För medieindustrin är det Facebooks och Googles utveckling som är mest intressant. De har skapat annonsplattformar som förmår att konkurrera effektivt både globalt och ner till minsta lilla ort i nästan hela världen. Och trots att de började dominera utvecklingen redan på 00-talet så är det först på senare år som medierna på allvar börjat fundera över vad vi kan göra för att möta detta. I Danmark enades mediebolagen så sent som i oktober i år om att skapa en gemensam plattform för programmatiska annonsköp. I Sverige har vi inte ens kommit så långt.

En viktig orsak till detta är att många medieföretag har hundraåriga historier bakom sig. Det är inte så många som har erfarenhet av att starta ett bolag i ett garage eller en källare. Jag tror också det är därför nystartade mediebolag som Breakit är betydligt mer innovativa och snabbare skapar nya affärer jämfört med lönsamma jättar som Dagens Industri.

Möjligen börjar medieindustrin i Europa bli lite effektivare i konkurrensen med framför allt Facebook. De senaste åren har det varit tydligt att Facebook inte längre har riktigt samma snabba tillväxt i Europa som de fortfarande har i USA.

Utvecklingen av Facebooks annonsförsäljning är en fråga som kräver en egen bloggpost, så låt mig återkomma till det. Just nu är min poäng att det finns mycket för medieindustrin att lära sig från techbolagens utvecklingsstrategier.

I IT-branschen förstår alla att du inte kan leva på gamla meriter. Man är ständigt beredd att ompröva sin affärsmodell och utveckla nya produkter. Och framför allt är man alltid beredd att följa konsumenten dit hen går. I mediebranschen har detta blivit bättre de senaste åren, få saker är så bra för ödmjukheten som att se intäkterna försvinna. Men många tidskrifter, dagstidningar och TV-kanaler räknar fortfarande kallt med att man kommer att kunna fortsätta på nästan samma sätt nästa år som man gjort i år.

Det var denna attityd från gamla medier som gjorde att Computer Sweden kunde bli så framgångsrik. Samma skäl gjorde att vi på Dagens Medicin, som jag var med och startade 1994, så lätt kunde konkurrera med Läkartidningen, som inte reagerade alls de första fem åren. Så långsamma och lata tror jag få medier är i dag, men jag undrar hur många av Sveriges papperstidningar och tidskrifter som har en tydlig plan över hur de ska hantera digitaliseringen de kommande tre åren.