Och Tidsam höjde priserna som vanligt

Tidsam är ensam distributör av tidskrifter till kiosker och butiker i Sverige. Digitaliseringen till trots så säljs det fortfarande lösnummer för över 1 miljard kronor per år. Det kan jämföras med Readlys intäkter i Sverige som uppgick till 69 miljoner kronor under 2019. Av tidskriftsbranschens totala omsättning på sju miljarder kommer alltså en av miljarderna från lösnummerförsäljningen.

Det innebär att Tidsams verksamhet är mycket viktig för många av Sveriges tidskrifter.

Den 1 oktober höll Tidsam ett styrelsemöte för att besluta om prishöjningar inför 2021. Eftersom bolaget inte bara har monopol på distribution av tidskrifter utan också ägs av de största förlagen så är kraven på öppenhet stora. Ett monopolföretag är kanske enda möjligheten på en så pass liten marknad som den svenska, men då gäller det att bolaget inte beter sig som ett typiskt monopolföretag. Exempelvis genom att höja priserna när hela branschen går på knäna efter coronans framfart eller genom att inte kommunicera tydligt och öppet hur man tänker.

Jag skrev därför en bloggpost om Tidsams planerade prishöjning där jag raljerade lite över att Tidsam beter sig rätt tondövt genom att höja priserna på samma sätt varje år, trots att vinsterna är goda. Tidsam reagerade med rätt gott mod och försökte visa viss välvilja. Men sedan blev det locket på. Tidsam vägrade berätta vad det var man redan hade fattat beslut om.

Eftersom jag är rätt optimistiskt lagd tänkte jag att Tidsam kanske ändå hade lyssnat och nu skulle avstå från att höja priserna som vanligt. Det tillknäppta sättet skulle i så fall bero på att de ville visa att de bestämde själva.

Men i fredags eftermiddag – bästa tiden för att dölja en nyhet – skickade Tidsam ut sitt beslut till sina kunder.

Marknadschefen Jonas Mattsson skriver:

”I bifogade filer hittar ni Tidsams uppdaterade prislistor för 2021.

Alla priser i den ordinarie prislistan höjs med 2%”.

 

”Tondövt”, sa Bill

”Ordet var tondövt”, sa Bull.

Bonnier säljer i USA

Äventyret är slutligen över. Nu säljer Bonnier de sista stora magasinstitlarna i USA. New York Post avslöjar att det är ett ganska nystartat riskkapitalbolag som köper magasinen, bland dem de en gång ikoniska titlarna Popular Science och Field & Stream.

Det var Jonas Bonniers stora affär när han etablerade Bonnierkoncernen ordentligt i USA för snart 15 år sedan. Först köpte han ett mindre förlag i Florida som ägdes av grundaren Terry Snow. Sedan köpte han en enhet inom Time Inc som gav ut ett 20-tal titlar. De två delarna förenades i bolaget Bonnier Corporation och titlarna passade perfekt i hop – det nya förlaget blev ett av de största inom specialtidningar för främst män i USA. Förlaget dominerade marknaden inom kategorierna båtar, fiske, skidåkning och jakt.

Jag jobbade själv med många av dessa titlar när jag under fem år byggde upp en internationell licensverksamhet i ett nystartat bolag, Bonnier International Magazines.

Peaken på utvecklingen nåddes den 13 april 2010. Bonnier fick inte 15 minuter av berömmelse, men i varje fall 13 sekunder. Så långt är det klipp på YouTube där Steve Jobs hyllar den digitala utgåvan av Popular Science. Det var bara tio dagar efter att iPaden hade lanserat och Steve Jobs berättade om framgångarna och visade upp fantastiska appar som byggts speciellt för den nya plattan. Bonniers R&D-team under ledning av Sara Öhrvall hade tagit fram en programvara för digitala magasin som kallades Mag+ och resultatet var enastående.

”Popular Science is king of the hill. These guys did something really, really breakthrough”, sa Steve Jobs och gjorde mitt jobb lättare de kommande åren. Plötsligt visste varenda liten förläggare i Indonesien och Brasilien vad Bonnier var för något.

Och tio år senare har allt inte bara rasat samman, titlarna är nu sålda och kvar i Bonnier Corp finns snart bara några mindre verksamheter.

Hur kunde det då gå så fel när allt började så bra? Ämnet räcker för en hel bok, men i det här sammanhanget vill jag bara peka på tre viktiga lärdomar:

  1. Vilka vägar digitaliseringen kommer att välja är oerhört svåra att förutse. 2010 är Bonnier bland de främsta i världen när det gäller utvecklingen av digitala magasin. Popular Science har ett tag uppåt 100 000 betalande prenumeranter i Apples App store. Men trots att produkten på så många sätt är bättre än de pdf-versioner av magasin som vi fortfarande läser så gick det inte att räkna hem de ökande kostnader det innebar att producera en specialversion för iPad. I USA är magasinen dessutom löjligt billiga eftersom annonsaffären är i fokus, och annonsörerna var inte så imponerade av iPad-versionen när väl den första hypen klingat av. Mag+ såldes till slut till ett indiskt företag och det är idag svårt att hitta en digital tidskrift som rent kvalitativt är i nivå med de som gjordes för tio år sedan. Bra teknik räcker inte, det måste gå att få ihop en affär också.
  2. När väl digitaliseringen slår igenom i en bransch, som den gjort de senaste tio åren på annonsmarknaden, är det få av de gamla aktörerna som klarar att följa med över i den nya världen. Bonnier Corp är verkligen inte det enda förlaget i USA som haft svårigheter det senaste decenniet. Alla de stora jättarna, Time Inc, Hearst och Conde Nast har haft stora problem. Time Inc, för tio år sedan världens största tidskriftsförlag, har sålts till kusinen från landet, Meredith. Meredith, som inte har huvudkontoret på Manhattan som de andra förlagen utan ligger i Des Moines, Iowa, såg länge ut att vara det förlag som klarade att ta sig över i den digitala annonsvärlden. Men de kämpar i dag för att hantera både det stora förvärvet av Time Inc och coronakrisen som slår mot annonsintäkterna. Vem som överlever i magasinsbranschen är fortfarande oklart.
  3. Förvärvet i USA var inte baserat på någon idé om hur verksamheterna skulle dra nytta av varandra. Inom Bonnier har man alltid varit usla på att utnyttja synergier, snarare har man satt en ära i att konkurrera internt. De tre förlagen inom magasinsområdet, i Sverige, Danmark och USA hade inte heller så mycket att samordna. De enda samarbetsprojekten var utvecklingen av Mag+ och den gemensamma konferens som hölls i Colorado i februari 2010 och där bilden högst upp på sidan är tagen. Lärdomen för Bonnier borde därför vara att förvärv ska göras inom områden där man kan skapa stora synergieffekter med den befintliga verksamheten. Köpet av dagstidningarna i Mittmedia bör därför ha större möjlighet att lyckas än vad köpet av magasinen i USA hade.

 

Bilden:
Då var Bonnier på toppen – King of the hill!
I varje fall var man högst upp i skidbackarna i Aspen, där ledningarna för Bonnier Tidskrifter, Bonnier Publications och Bonnier Corporation möttes i februari 2010. Jonas Bonnier har en vacker pälsmössa på huvudet och står i mitten av bilden.

Dags att åka till Danmark

I fredags lanserade de stora mediehusen i Danmark en gemensam plattform för programmatiska annonsköp i deras digitala medier. Lyckas projektet kan det förändra spelplanen till det bättre för medieföretagen i Danmark. Och för Bonnier, Schibsted, TV4 med flera är i så fall bara att åka dit för att köpa in sig eller kopiera upplägget.

Bakom den nya plattformen, som har namnet Publisher Platform, står danska TV 2, JP/Politikens Hus, Berlingske Media, Børsen, Jysk Fynske Medier och Sjællandske Medier. Det är alltså en mycket bred samling stora medier i Danmark som är med.

Plattformen drivs av en förening och alla medieföretag i Danmark är välkomna att bli medlemmar. Det enda kravet är att alla medlemmar måste vara anslutna till det danska pressetiska systemet, Pressenævnet.

Plattformen ger två fördelar för annonsörerna. Den ena är det uppenbara att det går att köpa många mediers annonsutrymme via en plattform. Den andra, och viktigare, är att annonsörerna kan välja annonsmiljö utifrån innehållet i medierna. Den stora fördelen som seriösa medieföretag har på annonsmarknaden jämfört med Google och Facebook är att vi kan erbjuda annonsören kontroll över det sammanhang som annonsen visas i.

De flesta har säkert hört historier om hur annonser visas i helt vettlösa sammanhang på nätet. Senast hörde jag om Region Västerbotten som annonserade efter sjuksköterskor och fann att annonserna visades på Breitbart News. Kanske inte så många syrror bland Trump-anhängarna som var sugna på att flytta till Lycksele.

Att medieföretag kan erbjuda annonsplaceringar vid exempelvis sportinnehållet eller vid matrecepten är en självklar fördel som vi inte varit tillräckligt bra på att utnyttja i den digitala världen.

För en dryg vecka sedan skrev jag om Apples nya åtgärder för att blockera spårningen av annonser (via det som kallas tredjepartsdata). Det är bara ett av många initiativ som ger nya möjligheter för medieföretag att ta chansen att flytta fram positionerna och erbjuda annonsörerna att dra nytta av den relation vi byggt upp med våra läsare, det som på annonsspråk kallas förstaparts kunddata. Det danska initiativet bygger på att sälja både innehållskopplade annonser och att använda förstapartsdata (i det senare fallet enbart inom respektive mediebolags verksamhet, annars är det ju inte förstapart).

Det ska bli väldigt intressant att följa utvecklingen i Danmark. Bara pandemin är över kanske de släpper in oss svenskar igen.